Curt Juhlin-Dannfelt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Curt Herman Juhlin-Dannfelt, född 29 september 1888 i Karlsborg, död 3 november 1968 i Danderyd, var en svensk militär, mest känd för sin tjänstgöring som militärattaché i Berlin under den nazistiska eran 1933-45.

Curt Juhlin-Dannfelt föddes som son till fortifikationsofficeren Georg Juhlin-Dannfelt (1850-1933) och Ada Lilliebjörn och yngre bror till Carl Juhlin-Dannfelt. Han utbildade sig till officer först inom infanteriet och senare kavalleriet vid Skånska husarregementet i Helsingborg. Han tog officersexamen 1909 och blev löjtnant 1913. Han gifte sig 1922 med Margareta Almquist.

Han började tjänst som biträdande militärattaché i Riga 1927 och var sedan bosatt utomlands under 18 år. År 1929 tog han kandidatexamen i slaviska, engelska och romanska språken vid Uppsala universitet. Efter sex år i Riga tjänstgjorde han 1933-1945 som militärattaché vid Svenska legationen i Berlin, där Arvid Richert 1937-1945 var chef. Hans rapporter låg bland annat till grund för Försvarsstabens resultatlösa rekommendation strax före den tyska invasionen av Danmark och Norge i april 1940 till den svenska regeringen att mobilisera försvaret. Han var senare militärattaché i Bern, i Prag samt slutligen i Moskva 1948-1952.

Både Arvid Richert och Curt Juhlin-Dannfelt kritiserades i de av utrikesminister Östen Undén redigerade regeringsvitböckerna 1947 om Sveriges förhållande till Norge under andra världskriget. Juhlin togs i försvar av Herbert Tingsten i Dagens Nyheter[1] och av försvarsstabschefen Carl August Ehrensvärd.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Curt Juhlin-Dannfelt: Öst och väst - synpunkter på krigspotential och fredsekonomi, Hörsta, Stockholm 1958

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ledare i Dagens Nyheter 20 och 21 februari 1947