Dalarövraket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Naval Ensign of Sweden.svg Dalarövraket, Bodekull
Allmänt
Typ struss
Klass örlogsskepp
Historik
Beställd av kung Karl X Gustav på 1650-talet
Byggnadsvarv Bodekulls skeppsvarv, Karlshamn, Blekinge
Sjösatt cirka 1660
I tjänst 1660-1678
Öde Sjönk väster om Edesön utanför Dalarö i oktober 1678
Tekniska data
Längd knappt 20 m
Maskin segelskuta
Besättning Kapten Olof Styff och ett mindre antal sjömän
Bestyckning troligen 6-8 kanoner

Dalarövraket, även kallat Gubbvraket eller Edesövraket, är nu identifierat som ett av kronans mindre örlogsfartyg med namnet "Bodekull". Fartyget tillhörde svenska flottan och förliste under en leverans av viktualier i oktober 1678 under det skånska kriget.[1] Vraket hittades 2003 väster om Edesön utanför Dalarö i Haninge kommun och Stockholms södra skärgård.

Det påträffades av en grupp privatpersoner, däribland yrkesdykaren Jan-Erik Johansson som var den förste som dök på vraket.[2] Gruppen, som kallar sig Gubbgänget, bildade senare Marina Kultursällskapet. Upptäckten hemlighölls för allmänheten ända fram till den 28 mars 2007, då offentliggjordes det sensationella fyndet av Statens Maritima Museer i ett pressmeddelande. Vraket belades med dykförbud strax efteråt. Statens Maritima Museer påbörjade under maj 2007 en mer ingående dokumentation av vraket. Sjöhistoriska museet har sedan tillsammans med University of Southampton och Södertörns högskola följt upp med flera undersökningar på platsen.

En förlisningsuppgift som ibland nämndes i samband med vraket var Krönta Lejonet som sjönk 1660 i Stockholms skärgård. Krönta Lejonet ägdes av riksrådet Magnus Gabriel de la Gardie (1622–1686).[3] Det har diskuterats huruvida fartyget Krönta Lejonet varit en förlist bojort. Detta passar dock inte helt in med vraket vid Edesön som varit riggat med tre master och efter senare studier har den ansetts vara en struss. Av fynden kunde man ringa in fartygets förlisning till perioden 1640–1670.

Fartyget[redigera | redigera wikitext]

Vraket var till en början oidentifierat men av skeppets konstruktion och individuella fynd kunde man fastställa en härkomst från 1600-talets mitt eller senare. Det var inte heller klarlagt vilken funktion skeppet hade haft. En identifieringen offentliggjordes i maj 2017 av Niklas Eriksson vid Stockholms universitet, som studerat handskrivna dokument om stormaktstidens farleder som finns bevaratde i amiralitetets arkiv. Där påträffades detaljerade uppgifter om en fartygstyp som kallas "strussar" vars mått och utförande stämde överens med vrakets speciella särdrag. Bakom byggnationen av strussar fanns en beställning av Karl X Gustav som i kriget mot Danmark ville ha ett femtiotal sådana för transport av soldater och hästar. Att dylika transporter skedde med mindre fartyg tillhörde flottans vardag. [4]

Efter kungens död 1660 nedlades byggnationen av strussar och ett tiotal av de skepp som påbörjats gjordes istället om till fregatter för att användas inom andra områden. Bodekull var en av dessa och hon byggdes på ett litet varv i Blekinge. Skeppsbyggmästaren var Thomas Day från England. Skeppet var det första som byggdes på varvet i Bodekull, så därför fick det heta likadant, medan platsen däremot bytte namn till Karlshamn 1664. Totalt tretton fartyg lät Thomas Day bygga i Bodekull åt kronan. Det största av dem var Svärdet som sjösattes 1662.

Kriget mot Danmark bröt åter ut 1675 och hösten 1678 sökte svenska flottan sin vinterhamn i Kalmar istället för att ta sig upp till Stockholm. För att leverera proviant till dessa fartyg fick skepparen Olof Styff i uppdrag, att fara med en last spannmål som han låtit mala till mjöl i Fagerholmens kvarn, men under transporten stötte Bodekull på grund och sjönk i Dalarö ström.

Dalarövraket ligger på 30 m djup vid Edesön utanför Dalarö. Skeppet antas ha liknat en enmastad bojort av samma slag som på bilden, dock var det en struss och riggat med tre master.

Nuvarande skick[redigera | redigera wikitext]

Vraket ligger med 17 graders slagsida åt styrbord. Skrovet är orienterat i vinkel mot Edesöns västra strand och med fören pekande ut mot farleden i Dalarö ström. Djupet vid aktern är 28 meter medan fören vilar på drygt 30 meter. Två av skeppets tre undermaster står fortfarande upprätta, medan mesanmasten samt övermaster, rår och en märs påträffats tillsammans med ett stort antal block och jungfrur på botten utanför styrbordssidan.

Skeppet har ursprungligen haft ett backdäck i fören och ett halvdäck i aktern. Dessa däcksnivåer är numera nedfallna. Det har framförts att detta orsakats av bärgningsarbeten redan på 1600-talet. En bidragande faktor till att de övre delar inte bevarats är att dessa varit av en avsevärt klenare konstruktion än det övriga skrovet. Trävirket är relativt väl bevarat tack vare Östersjöns avsaknad av skeppsmask, men erosion har gjort vrakdelarna extremt sköra.

Skrovet är knappt 20 m långt över stäven och försett med ett genomgående däck. Skeppet har ursprungligen haft ett backdäck i fören och ett halvdäck i aktern. Dessa däcksnivåer är numera nedfallna. Det har framförts att detta orsakats av bärgningsarbeten redan på 1600-talet. En bidragande faktor till att de övre delar inte bevarats är att dessa varit av en avsevärt klenare konstruktion än det övriga skrovet. Trävirket är relativt väl bevarat tack vare Östersjöns avsaknad av skeppsmask, men erosion har gjort vrakdelarna extremt sköra.

Galjonen har fallit samman och vilar i bottenslammet nedanför fören. Bland galjonens lösa beståndsdelar återfinns en galjonsfigur i form av ett lejon. En lejonfigur fick som offentlig maktsymbol endast förekomma på kungliga eller högadliga skepp. Aktern har varit uppbyggd utan akterspegel, något som vid tiden runt 1600-talets mitt framförallt förknippas med engelskt skeppsbyggeri [3]. Vraket har tre kanonportar på vardera sidan och troligen har det funnits ytterligare ett par portar pekande akterut. Ett förhållandevis stort antal portar mot bakgrund av skeppets ringa storlek. Två kanoner har hittills iakttagits på vraket. Utöver dessa har en flintlåspistol, en hjullåspistol, samt en flintlåsmusköt påträffats. Av de olika lösfynden kunde man ringa in fartygets förlisningdatum till perioden 1640–1670. Senare avslöjade de arkiverade dokumenten att förlisningen skedde 1678.

Kring fyndplatsen ligger ett stort antal föremål som flaskor, keramik, verktyg, korgar och lådor. I aktern står en kanon fortfarande kvar i sin trälavett. Den har således varit placerad under halvdäcket i det rum som utgjort skeppets kajuta. En kanon har även påträffats nedfallen under däcket i fören. Vad som orsakat förlisningen är ännu okänt. Kanske skeppet gick alltför nära land och stötte på ett grund. Av lasten bärgades tjugo tunnor vattenblandat mjöl från fartyget innan det sjönk. Det våta mjölet fördes till Stockholm och omfattande diskussioner om man skulle kunna baka bröd av det dokumenterades i amiralitetets mötesprotokoll.[5]

Bärgade lösfynd[redigera | redigera wikitext]

Vid upptäckten 2003 bärgades en glasflaska från vraket. Dess speciella form daterar den till perioden 1640–1670. På flaskan finns dessutom ett sigill, som man tror är ett engelskt adelsvapen, antingen från släkten Boynton i Yorkshire eller Ogle i Northumberland.

Dessutom har minst femton bartmannskrus hittats på vrakplatsen, varav fem flaskor ligger snyggt inpackade och uppradade i en låda, medan resten ligger fritt utspridda bland spillrorna. Av ett bärgat bartmannskrus med Amsterdams stadsvapen har man kunnat fastslå att det blivit tillverkat i Frechen kring 1600-talets mitt.

Man har också funnit och bärgat en pistolkolv i valnötsträ från däcket. Kolvens form liknar en modell som tillverkades i 1100 exemplar för den svenska flottan år 1683. Det är dock osannolikt att man använde valnötsträ för att masstillverka vapen, och därför är pistolens ursprung fortfarande osäker. En del inventarier antas finnas kvar på vrakplatsen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Niklas Eriksson (10 maj 2017). ”Unikt 1600-talsvrak identifierat”. Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet. Arkiverad från http:// originalet den 20 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170620175646/http://www.archaeology.su.se/om-oss/nyheter/unikt-1600-talsvrak-identifierat-1.331656. Läst 10 maj 2017. 
  2. ^ Imi Markos (juni 2007). ”Upptäckaren Janne hobbydyker efter vrak”. Dalarö Tidning. Arkiverad från originalet den 26 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110726160616/http://www.dalaro.se/pdf/Dalar%C3%B6tidningNr2.pdf. Läst 2 februari 2012. 
  3. ^ Catharina Ingelman-Sundberg (6 april 2009). ”Känd greve ägde vraket vid Dalarö”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/kand-greve-agde-vraket-vid-dalaro_2701869.svd. Läst 21 juni 2011. 
  4. ^ Unikt 1600-talsvrak identifierat, Niklas Eriksson, CEMAS, 10 maj 2017.
  5. ^ Unikt 1600-talsvrak identifierat, Niklas Eriksson, CEMAS, 10 maj 2017.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]