Dalarövraket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dalarövraket ligger på 30 m djup vid Edesön utanför Dalarö. Skeppet antas ha liknat en enmastad bojort av samma slag som på bilden, dock var det riggat med tre master.

Dalarövraket, även kallat Gubbvraket eller Edesövraket, är det skeppsvrak som hittades 2003 nära Edesön utanför Dalarö i Haninge kommun. Det påträffades av en grupp privatpersoner, däribland yrkesdykaren Jan-Erik Johansson som var den förste som dök på vraket.[1] Gruppen, som kallar sig Gubbgänget, bildade senare Marina Kultursällskapet. Upptäckten av vraket hemlighölls för allmänheten ända fram till den 28 mars 2007, då Statens maritima museer offentliggjorde upptäckten i ett pressmeddelande. Vraket belades med dykförbud strax efteråt. Statens Maritima Museer påbörjade under maj 2007 en mer ingående dokumentation av vraket. Sjöhistoriska museet har sedan tillsammans med University of Southampton och Södertörns högskola följt upp med flera undersökningar på platsen.

Vraket har påståtts vara en bojort vilket dock motbevisas av själva lämningen. Fartyget har varit riggat som ett skepp med tre master där de två föremot burit råsegel.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vraket är ännu oidentifierat, men skeppskonstruktionen och individuella fynd tyder på att det härstammar från 1600-talets mitt eller senare. Det är inte helt klarlagt vilken funktion skeppet hade. Skrovet har tre kanonportar på vardera sida och det är sannolikt att det funnits ytterligare ett par portar pekande akterut. Ett förhållandevis stort antal portar mot bakgrund av skeppets ringa storlek. Två kanoner har hittills iakttagits på vraket. Utöver dessa har en flintlåspistol, en hjullåspistol, samt en flintlåsmusköt påträffats.

En förlisningsuppgift som ibland nämns i samband med vraket är Krönta Lejonet som sjönk 1660 i Stockholms skärgård. Krönta Lejonet ägdes av riksrådet Magnus Gabriel de la Gardie (1622–1686).[5] Det har diskuterats huruvida fartyget Krönta Lejonet var synonymt med en förlist bojort. Detta passar dock inte in med vraket vid Edesön som varit riggat med tre master. Av flera fynd från båtens last har man också kunnat ringa in fartygets förlisningdatum till perioden 1640–1670.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Skrovet är knappt 20 m långt över stäven och försett med ett genomgående däck, ursprungligen har det även haft back- och halvdäck. Skeppet har varit tremastat. Aktern har varit uppbyggd utan akterspegel, något som vid tiden runt 1600-talets mitt framförallt förknippas med engelskt skeppsbyggeri [3]. Galjonen har fallit samman och vilar i bottenslammet nedanför fören. Bland galjonens lösa beståndsdelar återfinns en galjonsfigur i form av ett lejon.

Nuvarande skick[redigera | redigera wikitext]

Vraket ligger med 17 graders slagsida åt styrbord. Skrovet är orienterat i vinkel mot Edesöns västra strand och med fören pekande ut mot farleden. Djupet vid aktern är 28 meter medan fören vilar på drygt 30. Två av skeppets tre undermaster står fortfarande upprätt, medan mesanmasten samt övermaster, rår och en märs påträffats tillsammans med ett stort antal block och jungfrur på botten utanför styrbordssidan.

Last och alla inventarier antas finnas kvar på vraket. Skeppet har ursprungligen haft ett backdäck i fören och ett halvdäck i aktern. Dessa däcksnivåer är numera nedfallna. Det har framförts att detta orsakats av bärgningsarbeten redan på 1600-talet. En bidragande faktor till att de övre delarna av skrovet inte bevarats är att dessa varit av avsevärt klenare konstruktion än det övriga skrovet.

Trävirket är relativt väl bevarat, tack vare Östersjöns avsaknad av skeppsmask, men erosion har gjort vraket extremt skört.

På och kring vraket ligger ett stort antal föremål som flaskor, keramik, verktyg, korgar och lådor. I aktern står en kanon fortfarande kvar i sin trälavett. Den har således varit placerad under halvdäcket i det rum som utgjort skeppets kajuta. En kanon har även påträffats nedfallen under däcket i fören.

Vad som orsakat förlisningen är ännu okänt.

Bärgade lösfynd[redigera | redigera wikitext]

Vid upptäckten år 2003 bärgades en glasflaska från vraket. Dess speciella form daterar den till perioden 1640–1670. På flaskan finns dessutom ett sigill, som man tror är ett engelskt adelsvapen, antingen från släkten Boynton i Yorkshire eller Ogle i Northumberland.

Av ett bärgat bartmannskrus med Amsterdams stadsvapen har man kunnat fastslå att det blivit tillverkat i Frechen kring 1600-talets mitt.

Man har också funnit och bärgat en pistolkolv i valnötsträ från däcket. Kolvens form liknar en modell som tillverkades i 1100 exemplar för den svenska flottan år 1683. Det är dock osannolikt att man använde valnötsträ för att masstillverka vapen, och därför är pistolens ursprung fortfarande osäker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Imi Markos (juni 2007). ”Upptäckaren Janne hobbydyker efter vrak”. Dalarö Tidning. http://www.dalaro.se/pdf/Dalar%C3%B6tidningNr2.pdf. Läst 2 februari 2012. 
  2. ^ Eriksson, N., 2012, Recording a large three-dimensional ship-structure—thoughts rendered from the Dalarö-wreck project, in J. C. Henderson (ed.), Beyond Boundaries. The 3rd International Congress on Underwater Archaeology, IKUWA 3, London 2008. 193–198. Frankfurt.
  3. ^ [a b] Eriksson, N. 2014. The Edesö Wreck: the hull of a small, armed ship wrecked in the Stockholm archipelago in the latter half of the 17th century, In The International Journal of Nautical Archaeology (2014) 43.1: 103–114
  4. ^ Eriksson, N. and Höglund, P., 2012, Well preserved or well recorded: approaches to Baltic Sea shipwrecks exemplified by the Dalarö-wreck project, in N. Günsenin (ed.), Between continents: Proceedings of the 13th International Symposium on Boat and Ship Archaeology, 325–329. Istanbul
  5. ^ Catharina Ingelman-Sundberg (6 april 2009). ”Känd greve ägde vraket vid Dalarö”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/kand-greve-agde-vraket-vid-dalaro_2701869.svd. Läst 21 juni 2011. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]