Dansbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En dansbana i Folkets park i Tollered.

Dansbana är en anläggning utomhus avsedd för sällskapsdans. Dansbanan är oftast cirkulär och försedd med ett trägolv och enklare räcken. Det är vanligt med en scen på en sida, och det kan också förekomma ett tak över dansbanan.

På dansbanorna dansas oftast till levande musik, till exempel framförd av ett dansband. Större dansbanor används också ibland för större fester eller mindre festivaler.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dansbanornas tillkomst är i mycket en del av folkrörelsernas genombrott i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ungdomar i de nya föreningarna byggde dansbanor för sitt nöje som kom att fungera som naturliga samlingsplatser under sommarens lördagskvällar. Dansbanor anlades dels i större festplatser som folkparkerna, men också som en egen plats lite i utkanten av bebyggelsen i en trevlig naturomgivning. Under efterkrigstiden försvann de flesta lokalt skötta dansbanorna eftersom ändrade vanor minskade intresset samtidigt som underhållet var arbetsamt. Ändrade beskattningsregler har också bidragit till att minska intresset för att vara arrangör. Arrangörer vill att momssatsen på biljettintäkter skall vara bara 6%. I dag är momssaten 25% för dans men bara 6% för biljettintäkter på en konsert.[2]

Dansbaneeländet[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1920- och 1940-talet pågick en debatt i Sverige om den effekt som dansbanorna och allt som skedde runt hade på ungdomarnas moral, under etiketten "dansbaneeländet". Dansbaneeländet har betraktats som ett exempel på moralpanik, exempelvis i den etnologiska studien Dansbaneeländet från 1988 av Jonas Frykman.[3]

Till betydande del handlade debatten inte så mycket om dansen utan om följderna av dåtidens alkoholvanor. De flesta jobbade på den tiden även på lördagar och höll sig därför nyktra ända till lördag kväll då många yngre män, på bara någon timme drack så mycket brännvin (40 % alkohol) att de blev påtagligt berusade. Det ledde i sin tur till bråk och slagsmål i närheten av dåtidens många dansbanor. Räknat per vecka drack många av dessa män inte så mycket om man jämför med män i samma ålder idag [källa behövs], försäljningen var ransonerad med hjälp av en så kallad motbok. Men genom att de koncentrerade konsumtionen av alkohol till lördagskvällar blev många påtagligt berusade på platser där det fanns andra yngre män som gjorde likadant, vilket ökade risken för slagsmål mellan de berusade männen. Det fanns också en sorts social kod för hur de här slagsmålen skulle gå till, riktigt grovt våld var ovanligt.[4]

Dansarrangörerna själva hävdade att pratet om elände var överdrifter och förtal; de införde inhägnade områden där vakter övervakade nykterheten och ordningen. Om det fanns några problem så var det utanför dansbanans område. Dansbanor förde folk samman, men det gjorde även andra typer av sammankomster. Rädslan för oönskade graviditeter var stor, och det var en drivande kraft bakom pratet om dansbaneelände. P-piller fanns inte förrän på 1960-talet, och det dröjde ända till 1970-talet innan kondomer fick säljas helt fritt.[5][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dansbana i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  2. ^ Dansarrangörer vill ha sänkt moms, Nya Wermlands-Tidningen 2012-01-15
  3. ^ Frykman, Jonas (1988). Dansbaneeländet: ungdomen, populärkulturen och opinionen. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 7228575. ISBN 91-27-01899-7 
  4. ^ Misshaglig dansbana, tidningen Göteborgs-Trakten, fredagen den 10 februari 1928
  5. ^ Dansbaneeländet 1948, SR Minnen Radiofynd 1948
  6. ^ Kondomens historia, RFSU

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Yli-Jokipii, Pentti (1990). Changes in local communities: The cultural geography of Finnish open-air dancee pavillions. Fennia 174:2. Helsingfors: Geografiska Sällskapet i Finland. (engelska)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]