Brattsystemet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Motbok)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Motbok” leder hit. För betydelsen bankbok, se bankbok.
En motbok stämplas 1955
Försäljningen av sprit sjönk efter 1955, det år då motboken avskaffades.

Brattsystemet eller motbokssystemet som i Sverige trädde i kraft 1919 och avskaffades 1955. Det var ett större försök att minska alkoholkonsumtionen genom reglering av alkoholbruket.

Det byggde på grundsatsen om individuell kontroll vid försäljning av alkoholdrycker genom en för varje inköpsberättigad person utställd motbok.[1]

Bratt och systembolaget[redigera | redigera wikitext]

Den pådrivande kraften var läkaren och liberale politikern Ivan Bratt vilkens tankar om reglering av alkoholbruket började förverkligas 1913— 1914, då han i Stockholm startade "Stockholmssystemet", som följdes av liknande systembolag på andra håll, samt Vin- och spritcentralen, som med statsmakternas stöd inlöst alla enskilda vin- och spirituosaaffärer.[1][2]

Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922, blev permanentandet av motbokssystemet en politisk kompromiss mellan de båda sidorna.

Motboken[redigera | redigera wikitext]

"Motbok" - Åmåls systembolag (1920). Rekvisitionsdel.
"Motbok" - Åmåls systembolag (1920). Inköpsdel.

Brattsystemet var ett ransoneringssystem och därför behövdes en motbok för att registrera inköpen. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att kunna bevaka den köpta tilldelade ransonen. Från början användes motboken bara för spritdrycker för att senare användas även för vin.[källa behövs] För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund om "särskilt hinder icke förelåg". Inköpen måste ske i bestämd butik och motboken fick inte lånas ut eftersom den var strängt personlig.[1]

Vid ansökan om motbok var den sökande tvungen att uppge hur och var man bodde, om man var gift och hur mycket man tjänade.[3]

Antalet motböcker var den 31 december 1953 totalt 2 015 026, motsvarande 28 % av hela befolkningen.[1]

Indelning, tilldelning och kontroll[redigera | redigera wikitext]

Nordisk familjebok uppgav 1955 att ransonen för spritdrycker från början var en eller två liter i månaden men senare ökades till normalt tre liter.[1]

Sveriges Radios dokumentär "Glasbankens hemlighet" 2003 uppgav att det var personens sociala ställning som avgjorde ransonens storlek.[3]

Enligt Systembolaget var det inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition som styrde tilldelningen.[4] Färre än en av tio kvinnor hade motbok, och i de fallen de hadde en var den tilldelade ransonen långt mindre än männens.[4] En en gift kvinna erhöll i regel inte motbok. En hushållerska kunde till exempel nekas motbok med motiveringen att mannen i den familj hon arbetade hade motbok. Unga, ogifta män kom sällan i fråga och den som var arbetslös, bostadslös[3] eller saknade inkomst kom aldrig ifråga.[4]

För att tillämpa motbokssystemet skapade Systembolaget en egen indelning av människor och ett begrepp "spritbehovsmiljö" där tanken var att en viss miljö motsvarades av ett bestämt behov av alkohol.[3] Människor på landsorten fick i regel en mindre ranson än stadsbor[3] och tillämpningen var liberalare i söder än i norr.[4] Det fanns förslag att vissa grupper av alkoholister borde steriliseras.[3]

Tilldelningen ändrades från att ske kvartalsvis till månadsvis och regeln "femstämpling" infördes som innebar att inköp bara fick ske med fem dagars mellanrum. För de högsta samhällsskikten skapades särskilda "stjärnböcker" som medgav inköp enligt de ursprungliga reglerna.[4]

Motboken blev för många ett medborgarbevis och ett papper som bevisade att man var accepterad av samhället.[4]

Extra tilldelning för bröllop, födelsedagar och för representation beviljades rutinmässigt efter ansökan.[4] Konstnären Anders Zorn fick år 1919, året innan han avled, köpa totalt 54 liter punsch.[4]

Nykterhetsnämnderna[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nykterhetsnämnd

Nykterhetsnämnderna som upprättades i varje kommun var en del av motbokssystemet och byggde på god kännedom om bygdens invånare. De flesta som engagerade sig i nykterhetsnämnderna var organiserade nykterister. Nämndernas uppgift var att utreda anmälningar om onykterhet och komma med åtgärder. Sjukhusen och systembolagen stod för flest anmälningar, men även familjemedlemmar, grannar och bekanta. Nämnderna hade många åtgärder att sätta in mot en person som drack för mycket. Det kunde vara hembesök (vilket inte var ovanligt[4]), förhör inför nämndens ledamöter eller tvångsomhändertagande. Vanvård av hemmet registrerades. Under behandling kunde nytt umgänge föreslås.[3]

Motboken skapade grogrund för angiveri och förtal.[4]

Nykterhetsnämnderna var aktiva till och med 1974, knappt två decennium efter att motboken avskaffats.[3]

Register[redigera | redigera wikitext]

Kvinna bläddrar i ett motboksregister

För att tillämpa systemet upprättades flera stora register.

Kontrollsystemet ifrågasattes av de som nekades motbok men även av andra som uppfattade kontrollsystemet som dels ett slöseri med tid, pengar och arbetskraft, dels som ett hot mot frihet och integritet.[4]

Systembolagets centralregister[redigera | redigera wikitext]

I Centralregistret samlades en stor mängd information om svenskarnas skötsamhet och nykterhet.[5] Det handlade om uppgifter om socialhjälp, fängelsevistelse, intag på alkoholistanstalt, gripande av polis för fylleri,[3] skatteslarv, uteblivet underhållsbidrag för barn, onykterhetsrapporter från sjukhus eller nykterhetsnämnder samt om alkoholrelaterade brott.[5] Alla myndigheter som kom i beröring med sådana personer hade skyldighet att rapportera till Systembolaget.[3]

1951 arbetade 137 personer på heltid enbart på Systembolagets kontrollavdelning i Stockholm och med uppgifter om stockholmarna.[5]

Polisen besökte Systembolaget för att ta del av uppgifter om enskilda individer.[5]

Portföljregistret[redigera | redigera wikitext]

I Portföljregistret registrerades vartenda inköp med motbok.[3] För varje motboksägare fanns en mapp i vilken det samlades uppgifter om mängd och tidpunkt för ett inköp.[3]

Om en kund handlade på ett sätt som inte stämde överens med dennes sociala status uppfattades det som misstänkt och resulterade i ett brev.[3]

Afskaffandet[redigera | redigera wikitext]

En man kastar motboken i vattnet 1955
Motbok rivs

1944 uttalade sig nykterhetsrörelsen för att avskaffa motboken och riksdagen tillsatte samma år en nykterhetskommitté.[4] Brattsystemet upphörde 1955.

Motboken skapade olust hos många människor. I oktober 1955 utspelade sig glädjescener i Stockholm i samband med avskaffandet och vissa kastade sina motböcker från broarna ned i vattnet.[3]

Finländsk motsvarighet[redigera | redigera wikitext]

I Finland behövdes under ett antal år[förtydliga] på 1900-talet ett särskilt spritkort för att få köpa alkohol. I Finland avskaffades spritkortet (kallades Alkokort efter Oy Alkoholiliike Ab, sedermera Alko) i slutet av 1960-talet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Nordisk familjebok 1952-55 års upplaga/ band 18, Rusdryckslagstiftning
  2. ^ Norstedts uppslagsbok 1948
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] "Glasbankens hemlighet – spritransonering och social masskontroll" (programrepris 2016), P1 Dokumentär, Sveriges Radio, 5 december 2016. Åtkomst den 3 september 2017.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l] "Åren med den omstridda motboken", Systembolagets webbplats systembolagethistoria.se. Åtkomst den 3 september 2017.
  5. ^ [a b c d] "Glasbankens hemlighet" (artikel), P1 Dokumentär, Sveriges Radio, 15 december 2003. Åtkomst den 3 september 2017.
  • Händelser man minns - en krönika 1920−1969, fil dr Harald Schiller 1970
  • Nationalencyklopedin, 2007