Moralpanik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fredric Werthams bok Seduction of the Innocent varnade för risker med tecknade serier.

Moralpanik är en beteckning på kraftiga och fördömande reaktioner på vissa, ofta nya kulturfenomen, verkliga eller påstådda, som uppfattas som skadliga för individen eller samhället.

Moralpanik är besläktat med masshysteri, men skiljer sig från masshysterin genom att betona moralisk indignation snarare än rädsla.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Benämningen myntades av sociologen och kriminologen Stanley Cohen år 1972 för att beskriva reaktionerna i Storbritannien under 1960-talet på ungdomsfenomenen mods och rockers.[1] Fenomenet i sig är däremot betydligt äldre. Det är ofta omstritt om moralpanik är en relevant beteckning eftersom ordet panik antyder att det handlar om ett handlade i hastigt mod utan noggranna överväganden. Ordet moralpanik används av vissa även som en allmän synonym till ordet överreaktion i samband med kulturella fenomen.[2]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Under olika delar av bland annat 1900-talet har nya kulturfenomen som engagerat ungdomar förknippats med negativa reaktioner (med mer eller mindre moralpanik). Detta inkluderar:

Användning[redigera | redigera wikitext]

Termen ”moralpanik” används ofta i situationer då det av någon grupp förespråkas att det är nödvändigt att skydda barn och ungdomar från demoraliserande påverkan från populärkultur eller nya medier. Ett exempel var då videobandspelaren introducerades på den svenska marknaden runt år 1980. Debatten präglades av oro för att ungdomar skulle bli våldsbenägna genom att se på våldsamma filmer. I Sverige användes dock begreppet moralpanik sällan i den offentliga debatten under 1980-talet.

Den dåtida debatten om underhållningsvåld fördes inte i de former och det tonläge som karaktäriserar en panikartad reaktion. Frågan behandlades i Sveriges riksdag på samma sätt som det på den tiden var brukligt att hantera alla andra ärenden. De delar av lagförslaget som berörde vuxna blev enligt grundlagen gällande först efter att lagförslaget varit vilande i mer än ett år och godkänts även i en andra omröstning med rösterna 299-1.[6][7]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Moralpanik kan uppstå genom att enstaka olagliga eller extrema händelser uppmärksammas av media, något som ger intryck av att företeelsen är grövre eller mer utbredd än vad som är fallet. Individer som driver på moralpanik benämns i den engelska litteraturen "moral entrepreneurs" - moralentreprenörer.[8] En direkt översättning från amerikanska förhållanden till svenska är dock vansklig eftersom det i Sverige sedan flera årtionden inte finns något stort parti, någon stor grupp politiker eller annan stor grupp av opinionsbildare som, på det sätt som sker i USA, tydligt profilerar sig genom att i den offentliga debatten tala mycket om att de försvarar höga moraliska värden, den allmänna moralen, god moral eller nåt liknande.

Media och brott[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Media och brott

I studiet av moralpaniker är media central. Forskningsfält som berör media och brott görs främst inom samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga ämnen, främst kriminologi. Det som studeras är hur massmedia speglar brottslighetens och straffmätningens uttryck, koder, symboler och praktiker, samt hur detta återanvänds och sammanfogas i en ström av presentationer och simuleringar som producerar och reproducerar normer och föreställningar i ett samhälle.[9][10][11] Medierna betydelse som brottskonstruktörer och konstruktörer av sociala problem, samt det samspel som råder mellan medier och kriminalpolitiken, är ett fält som intresserar ett stort antal forskare, däribland Yvonne Jewkes,[9] Chris Greer,[10] Stanly Cohen,[11] Ester Pollak,[12] Richard V. Ericson, Patricia M. Baranek, Janet B. L. Chan,[13][14] Felipe Estrada[15] med flera.

Forskningen på detta området är ofta kritisk till medias tagna roll som pådrivande för en hårdare kriminalpolitik.[16] I forskningen finns beskrivet hur mediernas tendens till sensationalism kring brott skapar och driver moralpaniker, och att detta används som ett sätt att kontrollera hur allmänheten agerar och skapa politiskt utrymme för en mer restriktiv kriminalpolitik. Högerrealister har inom kriminologin kopplingar till moralpaniken medan vänsterrealister fördömer användandet av moralpanik eftersom de anser att verktyget används för att ändra människors beteenden och uppfattningar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cohen, S.: Folk Devils and Moral Panics. Paladin, London 1972.
  2. ^ Ola Nordebo: Moral, etik, civilkurage och klimatchans 29 november 2008
  3. ^ Bjerstedt, Sven (6 maj 2004). ”Folkhemmet och den farliga jazzen”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/folkhemmet-och-den-farliga-jazzen/. Läst 16 augusti 2019. 
  4. ^ ”KULTUR: Fabrik för moralpanik”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/OnAdjk. Läst 16 augusti 2019. 
  5. ^ Få satsar på barnserier”. Svenska Dagbladet. 13 februari 2006. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/fa-satsar-pa-barnserier. Läst 16 augusti 2019. 
  6. ^ Proposition 1980/81:176 med förslag till lagstiftning mot viss spridning av videogram med våldsinslag m.m.
  7. ^ Horisont 1980, Bertmarks förlag, sidan 154 - Videovåld avslöjades
  8. ^ Becker, H. : Outsiders, 1953.
  9. ^ [a b] Jewkes 2004
  10. ^ [a b] Greer 2010
  11. ^ [a b] Cohen 2002
  12. ^ Pollak 2001
  13. ^ Ericson, Baranek & Chan 1987
  14. ^ Ericson, Baranek & Chan 1991
  15. ^ Estrada 1999
  16. ^ Sarnecki 2009

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]