Delta IV (raket)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Delta IV (Delta 9000)
Delta IV Medium Rocket DSCS.jpg
Fakta
Tillverkare Boeing IDS
United Launch Alliance
Land USA USA
Mått
Höjd 63 - 77,2 m
Diameter 5 m
Massa 249 500 - 733 400 kg
Antal steg 2 st
Kapacitet
Nyttolast till LEO 8 600 - 25 800
Nyttolast till
GTO
3 900 - 10 843 kg
Historik
Status Aktiv
Uppskjutningsplatser LC-37B, Cape Canaveral
SLC-6, Vandenberg AFB
Uppskjutningar 31
Medium: 3
Medium+ (4,2): 13
Medium+ (5,2): 2
Medium+ (5,4): 5
Heavy: 8
Lyckade 30
Medium: 3
Medium+ (4,2): 13
Medium+ (5,2): 2
Medium+ (5,4): 5
Heavy: 7
Delvis misslyckade 1 (Heavy)
Jungfrufärd 20 november 2002
Boosters (steg 0) - GEM 60
Antal boosters Medium: 0; M+4,2: 2; M+5: 2 or 4
Motorer 1 fast
Kraft 826,6 kN
Specifik impuls 275 s
Bränntid 90 sekunder
Bränsle fast
Boosters (steg 0) -
Antal boosters 2
Motorer 1 RS-68
Kraft 3 312,8 kN
Specifik impuls 410 s
Bränntid 249 sekunder
Bränsle LH2/LOX
Första steget - Delta IV CBC
Motorer 1 RS-68
Kraft 3 312,8 kN
Specifik impuls 410 s
Bränntid 259 sekunder
Bränsle LH2/LOX
Andra steget -
Motorer 1 RL-10B-2
Kraft 110 kN
Specifik impuls 462 s
Bränntid 850 - 1 125 sekunder
Bränsle LH2/LOX

Delta IV är beteckningen på en familj flerstegsraketer som tillverkas av Boeings Integrated Defense Systems-division i Decatur, Alabama. Raketen utvecklades för USAFs Evolved Expendable Launch Vehicle-program (EELV) och för kommersiella satellitkunder, och är avsedd att sänka priset av samt förenkla uppskjutningar. Delta IV finns i fem versioner: Medium, Medium+ (4,2), Medium+(5, 4), och Heavy. Dessa versioner är skräddarsydda för specifika nyttolaster uppgifter och massa.

Raketerna monteras ihop i Horizontal Integration Facility och skjuts upp från LC-37B i Cape Canaveral och SLC-6 vid Vandenberg AFB.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Första steget av Delta IV består av en, eller i Heavy-modellen tre, boosterraketer (Common Booster Core) som drivs av Rocketdynes raketmotor RS-68. Till skillnad från de flesta förstastegsmotorer, som förbränner fasta raketbränslen eller fotogen, förbränner RS-68 flytande väte och flytande syre.

RS-68 är den första stora raketmotorn som drivs med flytande bränslen som utvecklats i USA sedan rymdfärjans SSME-motor från 1970-talet. Huvudmålet med RS-68 var att sänka kostnaderna jämfört med SSME. Den specifika impulsen hos RS-68 är något lägre än hos SSME, men utvecklingstiden, komponentantalet, totalkostnad och hopmonteringstiden har alla reducerats till en bråkdel av SSME, trots att RS-68 är betydligt större.

Normalt brukar RS-68-motorn drivas i 102% av sin specificerade effekt de första minuterna, för att sedan strypas till 58% tills huvudmotorn stängs av[1]. Hos Heavy-varianten stryps den centrala CBC-motorn till 58% ungefär 50 sekunder efter start, medan de två booster-CBCerna fortsätter på 102%. Detta gör att det centrala CBC-steget sparar bränsle och kan brinna längre. När boostermotorerna brunnit ut kopplas de loss från centralkärnan, varpå denna drivs upp till 102% effekt, för att senare strypas till 58% den sista biten av resan före avstängning.

Uppskjutningar[redigera | redigera wikitext]

Datum (UTC) Modell Uppskjutnings plats Last Utfall Notering
20 november 2002
22:39
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B Eutelsat W5 Lyckad
11 mars 2003
00:59
Medium CCAFS SLC-37B USA-167 Lyckad
29 augusti 2003
23:13
Medium CCAFS SLC-37B USA-170 Lyckad
21 december 2004
21:50
Heavy CCAFS SLC-37B DemoSat / 3CS-1 / 3CS-2 Delvis lyckad Hjälpraketerna separerade tidigare än planerat.
Satelliterna nådde inte rätt omloppsbanor.
24 maj 2006
22:11
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B GOES 13 Lyckad
28 juni 2006
03:33
Medium+(4,2) VAFB SLC-6 USA-184 Lyckad
4 november 2006
13:53
Medium VAFB SLC-6 USA-192 Lyckad
11 november 2007
01:50
Heavy CCAFS SLC-37B USA-197 Lyckad
18 januari 2009
02:47
Heavy CCAFS SLC-37B USA-202 Lyckad
27 juni 2009
22:51
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B GOES 14 Lyckad
6 december 2009
01:47
Medium+(5,4) CCAFS SLC-37B USA-211 Lyckad
4 mars 2010
23:57
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B GOES 15 Lyckad
28 maj 2010
03:00
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-213 Lyckad
21 november 2010
22:58
Heavy CCAFS SLC-37B USA-223 Lyckad
20 januari 2011
21:10
Heavy VAFB SLC-6 USA-224 Lyckad
11 mars 2011
23:38
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-227 Lyckad
16 juli 2011
06:41
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-231 Lyckad
20 januari 2012
00:38
Medium+(5,4) CCAFS SLC-37B USA-233 Lyckad
3 april 2012
23:12
Medium+(5,2) VAFB SLC-6 USA-234 Lyckad
29 juni 2012
13:15
Heavy CCAFS SLC-37B USA-237 Lyckad
4 oktober 2012
12:10
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-239 Lyckad Bränsle läckage i raketens andra steg.
Satelliten kunde ändå placeras i rätt omloppsbana.
25 maj 2013
00:27
Medium+(5,4) CCAFS SLC-37B USA-243 Lyckad
8 augusti 2013
00:29
Medium+(5,4) CCAFS SLC-37B USA-244 Lyckad
28 augusti 2013
18:03
Heavy VAFB SLC-6 USA-245 Lyckad
21 februari 2014
01:59
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-248 Lyckad
17 maj 2014
00:03
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-251 Lyckad
28 juli 2014
23:28
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-253 / USA-254 / USA-255 Lyckad
5 december 2014
12:05
Heavy CCAFS SLC-37B EFT-1 Lyckad Obemannad testflygning av Orion
25 mars 2015
18:36
Medium+(4,2) CCAFS SLC-37B USA-260 Lyckad
24 juli 2015
00:07
Medium+(5,4) CCAFS SLC-37B USA-263 Lyckad
10 februari 2016
11:40
Medium+(5,2) VAFS SLC-6 USA-267 Lyckad

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.spaceflightnow.com/delta/d313/050609launchtimeline.html