Denaturering
Denaturering, av latin de och natura, 'göra onaturlig', innebär rent generellt att ett ämnes beskaffenhet förändras så att det inte kan användas för ett specifikt ändamål.
Denaturering kan innebära följande saker:
- Inom biokemin innebär denaturering en förändring av proteiners, DNA- och RNA-molekylers egenskaper – till exempel deras vattenlöslighet och biologiska funktion – genom en yttre påverkan, vanligtvis ändring av pH-värde och/eller temperatur. Man denaturerar även proteiner, till exempel när man ska bestämma deras proteinstruktur. Reversibel denaturering innebär att proteinet återgår till sin ursprungliga form efter denatureringen.
- Vardagligt avses att man tillsätter ett eller flera främmande ämnen till en produkt i syfte att göra den obrukbar till ett visst användningsområde. Särskilt vanligt är det i samband med framställning av teknisk sprit (T-sprit, tidigare kallad rödsprit p.g.a. avsiktligt tillsatt rött färgämne för identifiering av spritslaget), det vill säga etanol som inte är avsedd att förtäras. Dubbeldenaturering innebär att man dels tillsätter ett illasmakande ämne, dels ett kräkmedel. Inget av de tillsatta ämnena får menligt inverka på den tekniska användningen. Enkeldenaturering innebär att man enbart använder den ena typen av denatureringsmedel. Denna sorts sprit identifieras genom att den färgats blå. Blåsprit säljs endast för speciella ändamål, där något av de denatureringsämnen som används vid dubbeldenaturering skulle påverka den tekniska processen negativt. Av denna anledning förekommer blåsprit ej i den öppna handeln.