Det var i vår ungdoms fagraste vår

"Det var i vår ungdoms fagraste vår" är en svensk skålvisa som sjungs i dialogform mellan den (eller de) som dricks till och övriga närvarande.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Visans äldsta historia är inte känd, men en mycket liknande visa sjöngs under 1700-talet. Den finns med i två handskrivna vissamlingar från 1770-talets Stockholm. De första raderna lyder där:

Det är så roligt i ungdomens år,
att dricka sin granne till, gutår!
Och var och en dricker allt som han vill,
och N.N. dricker N.N. till,

Visan[redigera | redigera wikitext]

Den nutida formen av visan finns belagd från ungefär sekelskiftet 1900, framför allt från studentlivet vid nationer och studentkårer på universitet och högskolor.

Det var i vår ungdoms fagraste vår,
vi drack varandra till och vi sade gutår!
(Och) alla så dricka vi nu N.N. till,
[solo:] (och) N.N. han (hon) säger inte nej därtill.
(För) det var i vår ungdoms fagraste vår,
vi drack varandra till och vi sade gutår!

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Visan användes i en marsch av militärmusikern Axel Jacobsson (1862–1930),^[1] som spelades in på en 78-varvare omkring 1908 av Göta livgardes musikkår.^[2]

Den sjungs som skålvisa i sex svenska långfilmer inspelade under åren 1937–1953, från Bergslagsfolk till Vingslag i natten.^[3]

Melodin, i arrangemang av Göte Wilhelmson (Per Lewin) och med text av Sven Paddock,^[4] blev en hit för orkestern Sven-Ingvars på Svensktoppen, där den låg i sammanlagt 12 veckor under perioden 6 mars–1 maj 1965, och toppade även listan.^[5]