Hoppa till innehållet

Diademyuhina

Från Wikipedia
Diademyuhina
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGlasögonfåglar
Zosteropidae
SläkteParayuhina
ArtDiademyuhina
P. diademata
Vetenskapligt namn
§ Parayuhina diademata
AuktorVerreaux, 1869

Diademyuhina[2] (Parayuhina diademata) är en asiatisk fågel i familjen glasögonfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Diademyuhinan är en relativt stor (14,5–18 cm), gråbrun och långstjärtad yuhina med mörk tofs. Karakteristiskt är den breda vita fläcken i nacken. Även undergumpen är vit, medan ansiktet är något mörkare grå än resten av kroppen och örontäckarna vitstreckade. Bland lätena hörs ett dämpat och oroligt ljud, återgett på engelska som "wi wrrr'i wi wrrr'i".[4][5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Diademyuhinan förekommer i bergstrakter i sydvästra Kina till sydöstra Myanmar och nordvästra Tonkin.[6] Den behandlas antingen som monotypisk[6] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Yuhina diademata ampelina – nordöstra Myanmar, södra Kina och norra Vietnam
  • Yuhina diademata diademata – centrala Kina

Yuhinorna behandlades tidigare som en del av familjen timalior, men är närmare släkt med glasögonfåglarna och förs numera till den familjen. Traditionellt placeras yuhinorna i släktet Yuhina, men DNA-studier från 2018 visar att de inte är varandras närmaste släktingar.[7] Diademyuhinan intar en särposition som systerart till resten av hela familjen glasögonfåglar. Författarna till studien rekommenderar att arten förs till ett eget för ändamålet nyskapat släkte med namnet Parayuhina.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Diademyuhinan förekommer i öppen städsegrön skog, ungskog och teplantage på mellan 1675 och 2745 meters höjd, vintertid ibland ner till 1250. Fågeln häckar i april och maj. Den placerar sitt skålformade bo i ett sly eller lågt i vegetationen, mellan 2 dm och 1,5 m ovan mark. Däri lägger den två till tre vita eller blekt grönblå fläckade ägg. Den födosöker i par eller smågrupper på jakt efter insekter som skalbaggar, men även småfrön och nektar från rhododendron.[4][5]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till mycket vanlig i Kina och lokalt ganska vanlig i Myanmar och Vietnam.[8]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Parayuhina diademata . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). White-collared Yuhina (Yuhina diademata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59402 26 november 2018).
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  7. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]