Dialektisk teologi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Dialektisk teologi var en riktning inom den tyska evangeliska kyrkan, som uppstod runt 1920 och betonade att Gud är bortom allt, och att varje mänsklig kunskapsform och religion i sista hand är otillräcklig för att fatta det vi kallar Gud.

Genom uppenbarelsen träder Gud i dialog med människan, därav namnet "dialektisk". En viktig föregångare är Søren Kierkegaard, riktningens främste företrädare var Karl Barth.