Diamanteldstjärt

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Diamantfink)
Hoppa till: navigering, sök
Diamanteldstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Diamantfink
Diamantfink
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Astrilder
Estrildidae
Släkte Stagonopleura
Art Diamanteldstjärt
S. guttata
Vetenskapligt namn
§ Stagonopleura guttata
Auktor Shaw, 1796
Synonymer
Diamantfink
Emblema guttatum
Emblema guttata
Zonaeginthus guttatus
Steganopleura guttata
Hitta fler artiklar om fåglar med

Diamanteldstjärt[2] (Stagonopleura guttata) är en tätting som lever i sydöstra Australien från östcentrala Queensland till södra Victoria och sydöstra South Australia.[3]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten tillhör en grupp i familjen astrilder som består av de tre släktena Emblema, Stagonopleura och Oreostruthus. Tidigare har den ofta placerats i släktet Emblema tillsammans med målad astrild (Emblema pictum) men placeras numera vanligtvis i släktet Stagonopleura (Reichenbach, 1850) tillsammans med arterna bandad eldstjärt (Stagonopleura bella) och rödkindad eldstjärt (Stagonopleura oculata).[4] Om den placeras i släktet Emblema ska dess vetenskapliga namn stavas Emblema guttatum eftersom Emblema är neutrum.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Diamanteldstjärten blir ungefär 12 centimeter lång. Honan och hanen har ett svart streck ifrån ögat till näbben. Huvudet är grått, hakan och strupen är vita. Ryggen och vingarna är bruna, sidorna svart med vita prickar. Den har på den övre delen av bröstet ett brett svart band.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Diamanteldstjärten återfinns i torra skogsområden, glest bevuxna skogar och trädgårdar. Dess huvudföda är gräsfrön men äter även insekter.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Diamanteldstjärten bildar under häckningssäsongen kolonier på ungefär 30 fåglar. Till bobygget används grässtrån, stjälkar, ax och rötter. De brukar inreda boet med fjädrar och fröull. De placerar boet i träd, gärna vid den undre delen av ett övergivet rovfågelsbo.

Diamanteldstjärten lägger 5 till 6 vita ägg som ruvas i ungefär 12 dagar. När ungarna kläckts matas de med insekter och frön. Ungarna lämnar boet när de är mellan 21 och 25 dagar gamla.

Som burfågel[redigera | redigera wikitext]

Diamanteldstjärten är en ganska bra och robust liten burfågel. På minussidan är att de har ganska lätt för att bli feta och att de kan vara skygga och vilda.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Stagonopleura guttata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2015-07-01
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Koepff, Crista (1985) Sebrafinkar och andra praktfinkar Västerås: ICA bokförlag. ISBN 91-534-0926-4
  • Plazikowski, Uno (1970) Stora burfågelboken i färg. Färgserien Stockholm: AWE/Gebers. ISBN 91-20-04548-4