Didelphis aurita

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Didelphis aurita
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Didelphis aurita photo-Christian Roger Dockhorn.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningPungråttor
Didelphimorphia
FamiljPungråttor
Didelphidae
SläkteDidelphis
ArtDidelphis aurita
Vetenskapligt namn
§ Didelphis aurita
Auktor(Wied-Neuwied, 1826)
Utbredning
Big-eared Opossum area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Didelphis aurita[2][3][4] är en pungdjursart som först beskrevs av Maximilian zu Wied-Neuwied 1826. Didelphis aurita ingår i släktet Didelphis och familjen pungråttor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 355 till 373 mm, en svanslängd av 355 till 377 mm och en vikt av 939 till 1159 g. Den har i genomsnitt 57 mm långa bakfötter och 51 mm långa öron.[7]

Didelphis aurita har en päls med en mörkgul underull samt med täckhår som likaså är mörkgula vid roten och sedan gråa eller svarta. I ansiktet ger en mörk linje från hjässan till området mellan ögonen samt mörka fläckar ett utseende som liknar en ansiktsmask. Dessutom kännetecknas huvudet av nakna svarta öron. Svansen är endast nära bålen täckt av päls och resten av svansen är uppdelad i en svart halva och en vit halva. Ibland kan det svarta avsnittet vara längre. Hos den nära besläktade arten storörad opossum är avsnittet med päls kortare och det svarta avsnittet oftast kortare. Hanar är allmänt lite tyngre än honor.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret förekommer i sydöstra Brasilien och i östra Paraguay samt i nordöstra Argentina. Habitatet utgörs av olika slags skogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

När honan inte är brunstig lever varje vuxet exemplar ensam. Didelphis aurita är aktiv mellan skymningen och gryningen och den vistas främst på marken men den har förmåga att klättra i träd. Under fortplantningstiden är honans revir 0,6 till 1,3 hektar stort och under andra tider är honans territorium upp till 1,7 hektar stort på grund av minskad tillgång till föda. Hanarnas revir är med 2,3 till 2,7 hektar betydligt större.[8]

Individerna markerar reviret med västra från en körtel vid halsen samt med avsöndringar från talgkörtlarna. Arten har en stor variation i födan men den föredrar leddjur och frukter. Dessutom ingår andra ryggradslösa djur och små ryggradsdjur i födan.[8]

Ingående studier om artens naturliga fiender saknas men i utbredningsområdet lever flera stora rovlevande djur som puma, ozelot, jaguarundi och ormen jararaca. Kanske spelar Didelphis aurita liksom nordamerikansk opossum död när de träffar ett farligt djur. Släktingen storörad opossum kan uthärda större mängder gift från lansormen (Bothrops asper). Kanske kan även Didelphis aurita uthärda gift från ormen jararaca.[8]

Fortplantningen sker så att ungarna föds under regntiden. De små ungarna som föds efter 14 dagar dräktighet har endast förmåga att kravla till honans pung (marsupium) för att dia mjölk från en spene. Ungarna stannar ungefär 100 dagar i pungen. Hos andra släktmedlemmar i Sydamerika kan honan ha två eller tre kullar per år med genomsnittlig 7,3 ungar per kull. Antagligen gäller liknande värden för Didelphis aurita.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2011 Didelphis aurita Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Didelphis aurita, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (21 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Eisenberg, J. F., K. H. Redford (1999), Didelphis aurita, ”Mammals of the Neotropics Vol. 3. The Central Neotropics: Ecuador, Peru, Bolivia, Brazil”, The University of Chicago Press, Chicago, sid.53-54
  8. ^ [a b c d e] Cusick, P. (2013). Didelphis aurita (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Didelphis_aurita/. Läst 16 maj 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]