Dinitroglykol

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dinitroglykol
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn1,2-dinitroxyetan
Övriga namnEGDN
Etan-1,2-diyldinitrat
Etylendinitrat
Etylenglykoldinitrat
Etylennitrat
GDN
Glykoldinitrat
Nitroglykol (NGc)
1,2-bis(nitrooxy)etan
1,2-etandioldinitrat
Kemisk formelC2H4N2O6
Molmassa152,063 ± 0,0041
(C 15,8 %, H 2,65 %, N 18,42 %, O 63,13 %)
 g/mol
UtseendeFärglös till ljusgul oljig vätska
CAS-nummer628-96-6
SMILESO=N(=O)OCCON(=O)=O
Egenskaper
Densitet1,4918 g/cm³
Löslighet (vatten)5,6 g/l
Smältpunkt–22,3 °C
Kokpunkt197,5 °C (Sönderfaller till nitrösa gaser)
Faror
Huvudfara
Mycket giftig Mycket giftig
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
0
4
LD50Råtta, oralt 480 mg/kg
Råtta dermalt 3 800 mg/kg
Mus oralt 540 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Dinitroglykol är en nitroglycerinliknande substans som kan användas som sprängämne och som läkemedel. Den belgiske kemisten Louis Henry renframställde det 1870 genom att droppa etandiol (etylenglykol) i en blandning av svavelsyra och salpetersyra.

Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Ämnet är svagt flyktigt och luktlöst samt lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel. Det är icke hygroskopiskt, måttligt friktionskänsligt och måttligt stötkänsligt (0,2 Nm vid fallhammarprov).

Detonationshastigheten är= 8 300 m/s [1] Flampunkt är 215 °C och ljusbrytningsindex 1,445 2 vid 25 °C [2]

Ångtryck [3]
Pa °C

0,6 0
5,3 20
15 30
80 50
170 60
760 80
2 900 100

Kemiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Ämnet reagerar häftigt med kaliumhydroxid:

C2H2(ONO2)2 + 2 KOH → C2H2(OH)2 + 2 KNO3

Hälsofaror[redigera | redigera wikitext]

Substansen absorberas vid kontakt med hud. Gränsvärde är 1 mg/m2 vid hudkontakt med ett rekommenderat värde på <0,1 mg/m2

Vid inandning medför en koncentration på 75 mg/m3 omedelbar fara

Läkemedel[redigera | redigera wikitext]

Substansen vidgar blodkärlen och kan därför användas vid behandling av kärlkramp.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyer, M.; Köhler, J.; Homburg, A. (2007). Explosives (6th). WILEY-VCH. sid. 227. ISBN 978-3-527-31656-4. http://miningandblasting.files.wordpress.com/2009/09/explosives-6th-edition-by-meyer-kohler-and-homburg-2007.pdf. Läst 3 augusti 2013 
  2. ^ Köhler, J.; Meyer, R.; Homburg, A.: Explosivstoffe, tionde omarbetade upplagan, Wiley-VCH, Weinheim 2008, ISBN 978-3-527-32009-7, sida 215
  3. ^ GESTIS Substance Database [1] Arkiverad 24 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ethylene glycol dinitrate, 26 mars 2016.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Glycoldinitrat, 21 december 2015.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Nitroglycol