Donovan Werner

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Donovan Werner
Fil:Donovan färg - liten.tif
Född17 februari, 1902
Milwaukee, Wisconsin, USA
Död28 dec, 1988
Stockholm (Danderyd), Sverige

Donovan Ragnar Efraim Werner, född den 17 februari 1902 i Milwaukee, Wisconsin, USA, död den 28 december 1988 i Stockholm (Danderyd), var betongtekniker med framträdande befattningar inom svensk forskning och industri.

Yrkeskarriär[redigera | redigera wikitext]

Donovan Werner blev student 1921 vid Djursholms samskola och civilingenjör 1925 vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm som kemist. Han anställdes som privatassistent hos professorn i oorganisk kemisk teknologi Sven Odén (1887-1934), först vid KTH 1925-1927, därefter 1927-1928 vid Centralanstalten för försöksverksamheten på jordbruksområdet, avdelningen för lantbrukskemi (vid Frescati, Stockholm), där Odén då var laboratoriechef.

Werner grundade 1928 tillsammans med Stig Giertz-Hedström (1903-1992) Cementlaboratoriet vid Ingenjörsvetenskapsakademien och var dess föreståndare 1928-1935. Han grundade 1934 tillsammans med Stig Giertz-Hedström och Ivar Strömberg (1893-1968) AB Vibro-Betong (senare AB Vibro-Verken, slutligen AB Dynapac) och var dess verkställande direktör 1934-1939. Han var 1940-1948 överingenjör vid Skånska Cement AB i Limhamn och Malmö med avbrott för året 1941, då han som tillförordnad verkställande direktör för det då nybildade statliga Svenska Skifferolje AB ledde uppförandet av dess anläggningar i Kvarntorp (Närke). Han var teknisk direktör vid Skånska Cement AB 1948-1958 i Malmö och Stockholm och slutligen teknisk direktör vid AB Vibro-Verken i Solna 1958-1967.

Donovan Werner var styrelseordförande i AB Vibro-Verken med dotterbolag, i AB Elementhus och i Uddeholm AB och styrelseledamot i Skånska Cement AB-Euroc AB och i ett 20-tal andra bolag med anknytning till cementindustrin liksom i ett antal branschsammanslutningar. Han var styrelseledamot i Svenska forskningsinstitutet för cement och betong (CBI) vid KTH i 18 år från dess tillkomst 1942.

Han medverkade också i ett antal statliga utredningar, bland annat Torvutredningen 1946, Bränsleutredningen 1951 och Oljelagringskommittén 1955. Han blev medlem av Oljelagringsrådet 1957 och Elransoneringsnämnden 1959.

Donovan Werner invaldes 1950 i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien och var ordförande i bland annat dess Industriella råd och i dess Energiutskott. Han var 1960-1962 Akademiens Preses.

Redan under studietiden vid KTH blev Donovan Werner genom professor Odéns förmedling engagerad i forskning beträffande hållfastheten hos cement och betong. Efter Cementlaboratoriets vid IVA tillkomst fortsatte dessa studier och kom att – efter en idé av fransmannen Deniau - inriktas på vibreringseffekter på betong och man kunde konstatera bland annat minskad sprickbildning, ökad hållfasthet och lägre cementåtgång. Vibro-Verken kom senare att svara för den praktiska tillämpningen av dessa forskningsrön.

Vibreringstekniken kom emellertid till användning ej endast avseende betong utan också i flera andra sammanhang, bl a vid jordkomprimering. Forskningschefen vid Vibro-Verken, teknologie doktor Lars Forsblad (1919-2007), disputerade 1963 vid KTH på avhandlingen ”Investigations of soil compaction by vibration” och belönades för sina insatser på detta område 1997 med IVA:s guldmedalj.

Vibro-Verken - Dynapac AB bedrev inom Sverige tillverkning av mekaniska vibreringsverktyg i Ljungby och Karlskrona och hade – förutom i de nordiska länderna – dotterbolag i bland annat Tyskland, Italien, Brasilien och USA. Företaget ingår numera (2018) i Atlas Copco-koncernen och har sitt huvudkontor i Karlskrona.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Donovan Werners föräldrar var Per Werner (1870-1955), som var civilingenjör och överingenjör vid Bolinders mekaniska verkstad AB i Stockholm, och Emy Örtegren (1865-1907). Han var gift 1929-1939 med Karin Kjellström (1901-1967), som var filosofie magister i moderna språk. De hade dottern Gunilla, född 1934. Från 1939 var han gift med Anna Nizovsky (1905-1989). De hade sonen Staffan, född 1940, och dottern Annica, född 1946.

Släkten Werners äldste kände stamfader är bonden Per Carlsson, född 1685, död 1759 i Hultsjö (Småland). Släkten Örtegrens äldste kände stamfader är organisten och klockaren i Örtomta (Östergötland) Anders Fredrik Örtegren, född 1755 i Ekeby-Rinna (Östergötland).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Från Cementlaboratoriet vid IVA utgick ett stort antal skrifter med Donovan Werner som ensamförfattare eller i samarbete med fr a Stig Giertz-Hedström, som var dess föreståndare 1935-1939, men också med professor Lennart Forsén (1889-1943) och professor Hjalmar Granholm (1900-1972).

Bland skrifterna kan nämnas:

  • Om hållfasthetstillväxten hos cement och betong (1928)
  • Betong i grova konstruktioner (1933)

Werner skrev också talrika artiklar i svensk och utländsk fackpress, såsom:

  • Om vibrering av betong (Byggmästaren 1935)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det (1939-1989)
  • Vem är vem, del 1 (1962)
  • Svenska män och kvinnor, del 8, s 274 (1955, Sigurd Lindman)
  • Svenska släktkalendern 1978 s 404
  • Nekrologer: osignerade DN 5.1 och 7.1.1989, SvD 7.1.1989, SDS 17.1.1989, NWT 17.1.1989, UNT 25.1.1989, Hbl Helsingfors 1.3.1989. Signerade: av Stig Giertz-Hedström (DN 21.1.1989), av Sven Brohult och Sven G Bergström (SvD 2.2.1989).
  • Donovan Werner: Minnesanteckningar (Stockholm 1999, 2002, utgivare S Gunnar Edlund).
  • Tage Bilde: Cement och betong (Stockholm 1940)
  • Alf Åberg: Cement i 100 år (Malmö 1972)
  • Albert Rothstein: I Cementas skugga (Stockholm 1973)
  • Staffan Ekegren: Rena himmelriket (Örebro 1997)
  • Axel Johansson: En kommunalmans minnen (Ljungby 1953)
  • Kjell Nilson - Stig Larson: Två Karlskronaföretag (Karlskrona 1999)
  • Klas-Erik Jakenberg: Uddeholms Aktiebolag 1870 – 1985 (Karlstad 1991)