Dr. John
| Dr. John | |
 Dr John på Skeppsholmen i juli 2009. | |
| Födelsenamn | Malcolm John Rebennack, Jr. |
|---|---|
| Pseudonym(er) | Malcolm John "Mac" Rebennack, Jr., Dr. John, the Night Tripper, Dr. John Creaux, Mac Rebennack, Hamisch Bissonnette |
| Född | 20 november 1941 New Orleans, Louisiana |
| Död | 6 juni 2019 (77 år) New Orleans, Louisiana |
| Genrer | Funk, psykedelisk rock, psykedelisk soul |
| Roll | Musiker, låtskrivare |
| Instrument | Sång, piano, keyboard, gitarr |
| År som aktiv | 1950-talet – 2019 |
| Skivbolag | Atco Records, Blue Note Records, Nonesuch Records, GRP Records, Trip, United Artists Records |
| Artistsamarbeten | John Mayall's Bluesbreakers, Ringo Starr & His All-Starr Band, Van Morrison, Dan Auerbach, Curious George (TV-serie), Eric Clapton, Bob Seger, Joe Walsh |
Utmärkelser
Rock and Roll Hall of Fame (2011)[1] Americana Lifetime Achievement Award för framträdande (2013)[2] Blues Music Award Mojo Awards Grammy Award för bästa bluesalbum | |
Malcolm John "Mac" Rebennack, Jr., född 20 november 1941 i New Orleans,[3] Louisiana, död 6 juni 2019 i New Orleans,[4] var en amerikansk singer/songwriter, pianist och gitarrist mer känd under sitt artistnamn Dr. John. Hans musik sorteras under stilarna blues, boogie woogie och rock and roll.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Malclom John Rebennack Jr. föddes och växte upp i New Orleans. I tonåren började han spela både gitarr och bas, och han syntes flitigt i den historiska inspelningsstudion hos Cosimo Matassa. Han avslutade aldrig high school utan ägnade sig åt livet som musiker på heltid.[5]
Tidig karriär
[redigera | redigera wikitext]1960 tvangs han dock lämna dessa instrument och istället övergå till piano. Orsaken var att hans vänster pekfinger (alternativt ringfinger[5]) träffades av en pistolkula, när han gav skydd åt bandkollegan Ronne Barron under ett bråk.[3]
Under 1960-talet flyttade Dr. John till Los Angeles, där han började arbeta inom musikbranschen som del av "The Wrecking Crew". Detta var en grupp av studiomusiker som kom att spela på inspelningar med Cher, Areta Franklin, Canned Heat och Frank Zappa. Musiken var mestadels en blandning av funk, R&B och boogie woogie.[3] Flytten från New Orleans var också förorsakad av att chefsåklagaren Jim Garrison lät stänga en mängd spelställen – inklusive barer, natt- och strippklubbar – i ett försök att "sanera" underhållningsvärlden i staden. Dr. John fick även tillbringa en tid i fängelse, dömd för heroinmissbruk.[5]
Skivkarriär och alter ego
[redigera | redigera wikitext]Dr. John gav ut ett trettiotal studioalbum och flera livealbum. Hans första album Gris-Gris (1968[3]) tillhör de mest kända och blev med tiden en stilbildare, även om det inte alls blev någon framgång när det gavs ut 1968. Genom albumet lanserade han sitt alter ego "Dr. John Creaux The Night Tripper", med udda kulturella inslag från New Orleans och cajunkulturen. Här fanns voodoo-inslag, cajun-franska, cajunmusik, men även rock, blues[6] och psykedelia. Dr. John utvecklade en stark scenpersonlighet med olika hattar och utstyrslar, ofta med en dödskalle uppe på pianot.[3]
1972 skänkte han en hyllning till sin hemstad New Orleans via albumet Dr. John's Gumbo, en samling med klassiska låtar skrivna i området.[3]
Dr. John inspirerades starkt av pianisten Professor Longhair, men även av andra viktiga namn från området som Jelly Roll Morton, Fats Domino och Huey "Piano" Smith.[3] Hans kanske mest kända låt är "Right Place, Wrong Time" från 1973, vilken nådde niondeplatsen på amerikanska singellistan.[7] Även "Such a Night" och "Tiptina" tillhör hans mest kända inspelningar.[3]
Senare kom album som Desitively Bonnaroo (1974), Television (1994) och Locked Down (2012). Albumet Ske-Dat-De-Dat: The Spirit of Satch från 2014 kom att bli Dr. Johns sista, en hyllning till trumpetaren Louis Armstrong – också han med rötterna i New Orleans.[3] På albumet sjöng deltog gästartisterna The Blind Boys of Alabama, Terence Blanchard och Bonnie Raitt.[3]
På film, utmärkelser, senare år
[redigera | redigera wikitext]Under karriären syntes och den utåtriktade artisten Dr. John i filmer som The Last Waltz, Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band och Blues Brothers.[3] Dr. John medverkade i fyra avsnitt av Treme. Där spelade han sig själv i en HBO-serie som var placerad i New Orleans.[3]
År 2011 valdes Dr. John in i Rock and Roll Hall of Fame.[8] Han belönades med sex Grammys.[3]
Dr. John avled 2019, i sviterna av en hjärtattack. Han blev 77 år gammal.[5]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- Album
- 1968 – Gris-Gris
- 1969 – Babylon
- 1970 – Remedies
- 1971 – The Sun, Moon & Herbs
- 1972 – Dr. John's Gumbo
- 1973 – In the Right Place
- 1974 – Desitively Bonnaroo
- 1975 – Hollywood Be Thy Name
- 1978 – City Lights
- 1979 – Tango Palace
- 1981 – Dr. John Plays Mac Rebennack
- 1983 – The Brightest Smile in Town
- 1989 – In a Sentimental Mood
- 1992 – Goin' Back to New Orleans
- 1994 – Television
- 1995 – Afterglow
- 1998 – Anutha Zone
- 2000 – Duke Elegant
- 2001 – Creole Moon
- 2004 – N'Awlinz: Dis Dat or d'Udda
- 2005 – Sippiana Hericane
- 2006 – Mercernary
- 2008 – City That Care Forgot
- 2012 – Locked Down
- 2013 – New Orleans Native Son
- 2014 – Ske-Dat-De-Dat: The Spirit of Satch
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ läst: 7 mars 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, americanamusic.org , läst: 22 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Chilton, Martin (20 november 2025). ”Dr. John: The Legacy Of New Orleans’ Voodoo Night Tripper” (på amerikansk engelska). uDiscover Music. https://www.udiscovermusic.com/?p=1811895. Läst 26 januari 2026.
- ^ ”Dr. John, a true New Orleans music legend, dies at age 77”. Arkiverad från originalet den 12 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190612140220/https://www.nola.com/entertainment/2019/06/dr-john-a-true-new-orleans-music-legend-dies-at-age-77-report.html. Läst 5 juli 2019.
- ^ [a b c d] Associated Press (7 juni 2019). ”Dr John, legendary genre-bending New Orleans musician, dies aged 77” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/music/2019/jun/06/dr-john-new-orleans-musician-dead. Läst 26 januari 2026.
- ^ Little, Michael H. (20 november 2025). ”Graded on a Curve: Dr. John, Gris Gris” (på amerikansk engelska). The Vinyl District. https://www.thevinyldistrict.com/storefront/graded-on-a-curve-dr-john-gris-gris-2/. Läst 26 januari 2026.
- ^ ”Dr. John | Biography, Music & News” (på amerikansk engelska). Billboard. https://www.billboard.com/artist/dr-john/. Läst 26 januari 2026.
- ^ ”Rock & Roll Hall of Fame: Inductee Explorer”. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612142911/https://www.rockhall.com/inductees/byyear/2011?name=&field_inductee_induction_year=2011-01-01+00%3A00%3A00&field_induction_category=All. Läst 11 juni 2018.
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Sneum, Jan, m.fl. (1989). Bonniers Rocklexikon (1:a uppl.). ISBN 91-34-50741-8 (sid. 134)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Dr. John.- Officiell webbplats
- Dr. John på Allmusic (engelska)
|