Driftskompatibilitetsdirektivet

EU:s driftskompatibilitetsdirektiv har getts ut för att likrikta och standardisera det europeiska järnvägsnätet bland annat i syfte att underlätta handel och transporter. Innan dess hade alla länder sina egna sätt att granska och godkänna järnvägsfordon och infrastruktur. Direktiven säger att järnvägsfordon och järnvägar ska uppfylla väsentliga krav på bl.a. säkerhet och driftskompatibilitet.


Period (år)	Godkännandeprocess och resulterande situation	Direktiv
1830 - 1996	28 st. nationella tekniska standarder. Nationella fordon. Lokbyte vid gränsstationer.
2002 - 2016	EU utvecklar tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD) och EN-standarder som komplement till nationella krav. 28 processer för godkännande. Transportstyrelsen godkänner fordonstypen för Sverige och registrerar enskilda fordon.	2008/57
2019 -	EU utvecklar en gemensam process för godkännande TSD och EN-standarder som ska följas förutom ett begränsat antal nationella krav. 1 process för godkännande för hela EU + NO & CH.	2016/797

Godkännande enligt EU direktiv 2016/797[redigera | redigera wikitext]

Nya, ombyggda och importerade järnvägsfordon ska uppfylla krav enligt direktivet och relevanta specifikationer
Anmälda organ (NoBo) granskar fordonet mot relevanta specifikationer
Tillverkare/sökande anger ”area of use”, om Sverige ingår ska man dessutom granska fordonet mot några få nationella tekniska regler
Anmälda organ (NoBo) ska ta fram teknisk fil och TSD-intyg för fordonet
Sökande ska lämna försäkran om överensstämmelse
EUAR godkänner fordonstypen för EU+:s marknad
Vi registrerar varje enskilt fordon i ett nationellt register
Operatören kontrollerar ruttkompatibiliteten, fordon-infrastruktur

Referenser[redigera | redigera wikitext]

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.