Berliner FC Dynamo

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Dynamo Berlin)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Berliner FC Dynamo
BFC Dynamo - 2009.svg
(Klubblogo 2009-)
Fullt namnBerliner Fussball Club Dynamo e. V.
Smeknamndie Weinroten
Kort namnBFC
Grundad15 januari 1966
ArenaStadion im Sportforum (en)
(kapacitet: 12,400)
OrdförandeTyskland Norbert Uhlig
TränareTyskland Christian Benbennek
SerieRegionalliga Nordost
2020/20216:a
WebbplatsKlubbens webbplats
Kit left arm dynamoberlin1920h.png
Lagfärger
Kit body dynamoberlin1920h.png
Lagfärger
Kit right arm dynamoberlin1920h.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm dynamoberlin1920a.png
Lagfärger
Kit body dynamoberlin1920a.png
Lagfärger
Kit right arm dynamoberlin1920a.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
DDR-Oberliga1979, 1980, 1981, 1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988
FDGB-Pokal1959, 1988, 1989
DFV-Supercup1989

Berliner Fussball Club Dynamo e.V. eller BFC Dynamo alternativt Dynamo Berlin är en tysk fotbollsklubb hemmahörande i stadsdelen Alt-Hohenschönhausen i stadsdelsområdet Lichtenberg i Berlin. Klubben grundades 1966, men började ursprungligen som en fotbollssektion inom sportklubben SC Dynamo Berlin år 1954. BFC Dynamo var den mest framgångsrika klubben i DDR-Oberliga och vann tio raka mästerskap mellan 1979 och 1988. Laget spelar idag i Regionalliga Nordost.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

BFC Dynamo var en av de mest framgångsrika klubbarna i Östtyskland. I likhet med samtliga klubbar med namnet Dynamo var BFC Dynamo fram till år 1989 en del av den landsomfattande idrottsorganisationen SV Dynamo. SV Dynamo var en idrottsorganisation för de östtyska säkerhetsorganen (Volkspolizei, Stasi och senare även tullförvaltningen) och organiserades efter sovjetiskt mönster. Ordförande i SV Dynamo var Erich Mielke, som var chef för Stasi mellan 1957 och 1989.

SC Dynamo Berlins lag efter vinsten i finalen i Östtyska cupen, FDGB-Pokal, mot SC Wismut Karl-Marx-Stadt på Bruno-Plache-Stadion i Leipzig den 13 december 1959.

BFC Dynamo började ursprungligen som en fotbollssektion i sportklubben SC Dynamo Berlin år 1954. Laget bildades genom att spelarna i SG Dynamo Dresden delegerades till Berlin för att bilda ett nytt och starkt lag i huvudstaden. Bakom delegeringen låg politiska skäl och sannolikt även påtryckningar från Erich Mielke. Lag som Hertha BSC, Blau-Weiß 1890 Berlin and Tennis Borussia Berlin, var fortfarande populära i Östberlin och drog supportrar till Västberlin.[1] Dresden hade två lag i DDR-Oberliga under säsongen 1953/1954, medan Berlin inte hade något. Ordföranden i SV Dynamo Erich Mielke ansåg att republikens huvudstad behövde ett starkt lag.

SC Dynamo Berlin hade vissa framgångar i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet, inklusive en seger i Östtyska cupen, FDGB-Pokal, år 1959. En framstående spelare vid den här tiden var t.ex. Günter Schröter. Laget skulle dock komma att överskuggas av armélaget ASK Vorwärts Berlin som vann flera ligatitlar under 1960-talet. SC Dynamo Berlin drabbades av en kraftig nedgång från år 1963, som skulle sluta med en andra nedflyttning till andradivisionen DDR-Liga år 1967.

SC Dynamo Berlin spelade på stora Walter-Ulbricht-Stadion (senare känd som Stadion der Weltjugend) på Chauseestraße i Mitte fram tills Berlinmuren byggdes år 1961. Laget flyttade då sina hemmamatcher till fotbollsstadion i det stora idrottskomplexet Dynamo-Sportforum i Alt-Hohenschönhausen, där sportklubben hade sin hemvist.

Under 1960-talet genomfördes en omorganisering av fotbollen i DDR i syfte att höja kvalitén på östtysk fotboll. Omorganiseringen innebar att ett antal utvalda fotbollssektioner separerades från sina sportklubbar för att bilda rena fotbollsklubbar.[1] Den nya fotbollsklubbarna var tänkta att utgöra prestationscenter och skulle komma att erhålla särskild finansiering av den östtyska centralorganisation för idrott DTSB. Tanken var att de bästa fotbollsspelarna skulle koncentreras i dessa klubbar och att klubbarna i större utsträckning skulle stå under kontroll av DTSB. Som en del av omorganiseringen separerades fotbollssektionen från SC Dynamo Berlin och ombildades till fotbollsklubben BFC Dynamo.[2] Även fotbollssektionen i SG Dynamo Hohenschönhausen upplöstes och anslöts till BFC Dynamo. SG Dynamo Hohenschönhausen ombildades till ett reservlag i BFC Dynamo, BFC Dynamo II.

SG Dynamo Hohenschönhausen grundades 1953 under namnet SG Dynamo Berlin. Klubben hette tidigare SV Deutsche Volkspolizei Berlin.[a] Laget spelade i fjärdedivisionen Bezirksliga Berlin under säsongen 1953/1954. Efter att sportklubben SC Dynamo Berlin hade grundats den 1 oktober 1954 fick laget inom kort byta namn till SG Dynamo Berlin-Mitte. SG Dynamo Berlin-Mitte ombildades till reservlag i SC Dynamo Berlin ett år senare och spelade som SC Dynamo Berlin 1b under säsongen 1956. Laget skulle sedan komma att spela som en del av SG Dynamo Hohenschönhausen. SG Dynamo Hohenschönhausen bildades 1957 genom en sammanslagning av SG Dynamo Berlin-Mitte, SG Dynamo Berlin-Ost and SG Dynamo Berlin-Nordost.[4] SG Dynamo Hohenschönhausen skulle till störta delen bestå av unga talanger och före detta spelare i SC Dynamo Berlin. Trots att SG Dynamo Hohenschönhausen formellt sett var en självständig klubb, var klubben i praktiken en filial till SC Dynamo Berlin

Grundande[redigera | redigera wikitext]

BFC Dynamos tidigare klubbmärke som användes 1966-1990 och 1999-2009.

BFC Dynamo grundades den 15 januari 1966. Klubben presenterades av ordföranden i SV Dynamo Erich Mielke för 1 400 gäster i Dynamo-Sporthalle i Sportforum Hohenschönhausen, då benämnt Dynamo-Sportforum. Till ordförande i klubben valdes Manfred Kirste och till hedersordförande valdes Erich Mielke. BFC Dynamo grundades som en av Östtysklands nya elitklubbar och skulle senare komma att få en roll som flaggskepp inom östtysk ligafotboll.[5] Spelarna var tänka att bli socialistiska hjältar och laget var tänkt att kunna hävda sig internationellt för att därigenom stärka Östtysklands internationella prestige.[6][7][8]

BFC Dynamo nådde finalen i Östtyska cupen 1970/1971, där laget besegrades av SG Dynamo Dresden. Andraplatsen i Östtyska cupen innebar dock att BFC Dynamo kvalificerade sig för Europeiska cupvinnarcupen 1971/1972, eftersom SG Dynamo Dresden var kvalificerade för Europacupen. BFC Dynamo nådde hela vägen till semifinal där laget slutligen slogs ut av Dynamo Moskva. På vägen till semifinalen slog laget bland annat ut Åtvidabergs FF. BFC Dynamo är fortfarande den enda klubben i Berlin som har tagit sig tilll semifinal i en stor Europeisk turnering per 2020.

När FC Vorvärts Berlin förflyttades till Frankfurt an der Oder 1971 kunde BFC Dynamo ta över rollen som det dominerande laget för de väpnade styrkorna i Östberlin. Laget kunde flytta in i den större arenan Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i centrala Prenzlauer Berg, vilket ledde till stigande intresse för laget och växande åskådarskaror. BFC Dynamo slutade på en andra plats i DDR-Oberliga 1971/1972 och kvalificerade sig därmed för Uefacupen 1972/1973. BFC Dynamo nådde tredje omgången där laget ställdes mot Liverpool FC. Den första matchen slutade 0-0 framför 20 000 åskådare på fotbollsstadion i Dynamo-Sportforum. Laget förlorade dock med 1-3 på Anfield och blev utslagna ur turneringen. Det enda målet för BFC Dynamo gjordes av Wolf-Rüdiger Netz.

Hans-Jürgen Riediger med bollen under en match mot SG Dynamo Dresden den 25 april 1975.

DDR-regimens vilja att få fram ett storlag i huvudstaden Berlin innebar stora satsningar på klubben. BFC Dynamo fick de bästa materiella förutsättningarna och skulle komma att utveckla en mycket framgångsrik ungdomsakademi som lade grunden till klubbens framgångar.[9][10][11][5][12] Elitklubbarna i Östtyskland hade rätt att värva unga talanger inom avgränsade geografiska områden.[1] BFC Dynamo skulle dock ha möjlighet att värva talanger över hela Östtyskland, med undantag för Bezirk Dresden där SG Dynamo Dresden hade företräde.[1][2] Klubben skulle komma att få tillgång till hela 38 träningscenter i Östtyskland där klubben kunde värva unga talanger.[13] De flesta av dessa träningscenter tillhörde idrottsorganisationen SV Dynamo.[14] Som jämförelse hade 1. FC Union Berlin endast tillgång till 6 träningscenter i Berlinområdet.[13] Eftersom BFC Dynamo dessutom hade tilldelats status som en av landets särskilt prioriterade fokusklubbar av DTSB skulle 1. FC Union Berlin även komma att behöva delegera vissa av sina bästa talanger till BFC Dynamo, såsom t.ex. Detlef Helms.

BFC Dynamo hade ligans yngsta lag under säsongen 1975/1976 med en snittålder om endast 22,8 år.[15][16] Bland toppspelarna fanns Reinhard Lauck, en offensiv mittfältare som hade värvats från 1. FC Union Berlin efter att 1. FC Union Berlin hade blivit nedflyttat till andradivisionen DDR-Liga år 1973, och den unga talangfulla mittfältaren Lutz Eigendorf, som hade kommit via den egna ungdomsakademin.[16]

Storhetstid[redigera | redigera wikitext]

BFC Dynamo tränades sedan 1977 av Jürgen Bogs. Jürgen Bogs hade en bakgrund som ungdomstränare i klubben. Säsongen 1978/1979 innebar ett skifte i östtysk fotboll. SG Dynamo Dresden och 1. FC Magdeburg hade dominerat DDR-Oberliga under 1970-talet. BFC Dynamo inledde säsongen 1978/1979 med tio raka segrar och vann till slut sin första titel i DDR-Oberliga. Titeln säkrades när SG Dynamo Dresden besegrades med 3-1 framför 22 000 åskådare på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i den 24:e omgången. Hans-Jürgen Riediger var lagets bästa målskytt och blev ligans näst bästa målskytt för säsongen med 20 mål.

Laget efter att ha säkrat sin första titel i DDR-Oberliga den 6 juni 1979. Klubbpresident Manfred Kirste syns andra stående från vänster.

Med den första titeln i DDR-Oberliga var BFC Dynamo också för första gången kvalificierade för Europacupen. BFC Dynamo slog ut KS Ruch Chorzów och Servette FC i de första två omgångarna av Europacupen 1979/1980. Laget ställdes därefter mot Nottingham Forest FC under Brian Clough i kvartsfinalen. BFC Dynamo vann det första mötet med 1-0 på City Ground, med ett mål av Hans-Jürgen Riediger. Laget förlorade dock returmötet med 1-3 framför 30 000 åskådare på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark och blev därmed utslagna på målskillnad. Vinsten mot Nottingham Forest FC på bortaplan innebar dock att BFC Dynamo blev det första tyska laget som besegrade ett engelskt lag på bortaplan i Europacupen.[17]

BFC Dynamo skulle komma att dominera DDR-Oberliga under 1980-talet. Laget spelade 36 matcher utan förlust mellan 1984 och 1986, inklusive hela säsongen 1982/1983. Under ledning av tränaren Jürgen Bogs skulle BFC Dynamo komma att vinna tio raka titlar i DDR-Oberliga. BFC Dynamos dominans var kontroversiell och det förekommer än idag diskussioner om denna period. Det förekom att domare fattade till synes obegripliga domslut till förmån för BFC Dynamo. Detta antydde att klubbens framgångar inte enbart berodde på prestation.[18] Klubben var mycket impopulär runt om i landet, som en symbol för huvudstaden och för Stasi. På grund av klubbens privileger och stora framgångar blev supportrar till motståndarlagen snabbt uppretade vid märkliga domslut, som de såg som manipulering från domare. Särskilt gällde detta i städer i Sachsen, såsom Dresden och Leipzig.[19] Många pekar på att BFC Dynamo dominerade i ligan men aldrig lyckades i Europa.[b] En granskning av säsongen 1984/1985, som genomfördes av Östtysklands fotbollsförbund (DFV) under ledning av Karl Zimmermann, visade bland annat att BFC Dynamo fick avsevärt färre gula kort än de närmsta konkurrenterna SG Dynamo Dresden och 1. FC Lokomotive Leipzig.[21][22][23] Utredningen utgjorde upptakten till en ökad fokus på domarnas agerande från DFV, som senare ledde till att flera domare straffades.[22][23]

Jürgen Bogs tränade BFC Dynamo mellan 1977 och 1989.

En av de mest kontroversiella situationerna inträffade under en match mellan 1. FC Lokomotive Leipzig och BFC Dynamo den 22 mars 1986. 1. FC Lokomotive Leipzig ledde matchen med 1-0 när domaren Bernd Stumpf dömde en kontroversiell straff till BFC Dymamo i den 94:e matchminuten. Frank Pastor slog in straffen för BFC Dynamo och utjämnade matchen.[24] Straffen orsakade en våg av protester i landet. DFV agerade kraftfullt och stängde av Bernd Stumpf på livstid.[24] Två representanter för SV Dynamo i DFV:s domarkommité byttes också ut.[24] En av representanterna var Heinz Einbeck från Berlin, som var sponsormedlem i BFC Dynamo.[24][22] Sanktionerna mot Bernd Stumpf godkändes av Erich Honecker och Egon Krenz i Socialistiska enhetspartiets centralkommitée.[24][21] Bernd Stumpf kunde dock skicka en ny videoinspelning från matchen till Mitteldeutscher Rundfunk (MDR) år 2000. Videoinspelningen hade ursprungligen spelats in av BFC Dynamo för träningsändamål och visade situationen från en annan vinkel. Videoinspelningen visade att straffen var korrekt och att sanktionerna mot Bernd Stumpf var obefogade.[25][26]

Det visade sig efter den tyska återföreningen att flera östtyska domare hade varit så kallade inofficiella medarbetare (IM) åt Stasi.[27][28] Några bevis för att domare stod under direkt kontroll av Stasi eller att Stasi mutade domare har dock aldrig påträffats i arkiven.[29][30][27][31] Istället finns misstankar om att domare själva kan ha valt att behandla BFC Dynamo fördelaktigt i vad som på engelska kallas "preemptive obediance".[29] För att exempelvis kunna döma en internationell match utomlands skulle en domare behöva ett utresetillstånd, som skulle behöva godkännas av Stasi.[28]

Andreas Thom med bollen under en match mot SG Dynamo Dresden den 6 april 1988.

Föra detta tränaren Jürgen Bogs, före detta spelare såsom Andreas Thom och Bodo Rudwaleit samt andra associerade med klubben motsätter sig dock bilden att BFC Dynamos framgångar skulle ha berott på att domare manipulerade matcher till lagets fördel. Flera av dem medger att det kan ha förekommit att domare dömde till lagets fördel, men de insisterar på att det snarare var klubbens grundliga arbete med unga talanger och lagets kvalité som gav klubben sina titlar.[1][32][33] Även den före detta östtyska domaren Bernd Heynemann, som har vittnat om att han en gång välkomnades personligen av Erich Mielke i omklädningsrummet i Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark inför en match, sade i en intervju med Leipziger Volkszeitung år 2017: "BFC är inte mästare tio gånger på grund av att domarna bara blåste för Dynamo. De var redan björnstarka".[34][35][36]

Även om ryktena om att matcher manipulerades av domare till BFC Dynamos fördel inte har kunnat skingras helt, så är det ett faktum att BFC Dynamo byggde sina framgångar på sitt omfattande ungdomsarbete.[18][9][10][12] Klubbens ungdomsarbete under den här tiden är erkänt än idag.[18] De flesta av klubbens främsta spelare under det framgångsrika 1980-talet kom via klubbens egna ungdomsakademi och juniorlag.[37][38][39] BFC Dynamo värvade under denna tid färre etablerade spelare från de andra lagen i DDR-Oberliga än vad andra klubbar gjorde, såsom SG Dynamo Dresden och FC Carl Zeiss Jena.[40] Klubben värvade dock exempelvis Waldemar Ksienzyk från 1. FC Union Berlin år 1983, Thomas Doll från FC Hansa Rostock år 1984 och Frank Pastor från Hallescher FC Chemie år 1984.[37][38] Samtliga dessa spelare värvades dock i samband med att lagen de hade spelat för blev nedflyttade till andradivisionen DDR-Liga. Thomas Doll sökte sig till BFC Dynamo, för att ha en chans att spela för landslaget. Han hade möjlighet att gå till SG Dynamo Dresden, men valde Berlin för att kunna vara närmare familjemedlemmar och för att han kände spelare där från juniorlandslaget, såsom Andreas Thom.[41]

Jag kan tänka mig att det förekom manipulering från domare på grund av det enorma trycket från regeringen och Ministeriet för statssäkerhet. Det kan ha gjort vissa domare nervösa och påverkat deras beslut. Men vi var det starkaste laget vid den tiden. Vi behövde inte deras hjälp.
– Falko Götz, spelare i BFC Dynamo 1979-1983, CNN[42]

SG Dynamo Dresden bröt till slut BFC Dynamos dominans genom att vinna DDR-Oberliga 1988/1989. BFC Dynamo vann dock Östtyska cupen samma år. De två lagen möttes därför i Östtyska supercupen, DFV-Supercup. Matchen spelades på Stadion der Freundschaft i Cottbus den 5 Augusti 1989. BFC Dynamo besegrade SG Dynamo Dresden med 4-1, efter bland annat två mål av Thomas Doll. BFC Dynamo blev därmed den första och enda vinnaren av Östtyska supercupen i den östtyska fotbollshistorien. Klubben lyckades trots sin totala dominans under 1980-talet, aldrig locka till sig stora skaror supportrar.

Tyska återföreningen[redigera | redigera wikitext]

För BFC Dynamo blev det helt andra tider efter 1990. Klubbens namn var starkt förknippat med Stasi och klubben försökte därför profilera om sig genom att anta det nya namnet "FC Berlin". Spelare flydde till Bundesliga och klubben sjönk genom divisionerna. Åskådarsiffrorna hade sjunkit kraftigt i slutet av 1980-talet och nästan endast unga supportrar fanns kvar i början av 1990-talet. Klubben skulle nu även blir starkt förknippad med huliganism. Under en bortamatch mot FC Sachsen Leipzig den 3 November 1990 drabbade supportrar till FC Berlin samman med östtysk polis i stadsdelen Leutzsch i Leipzig. Den 18-åriga supportern Mike Polley från stadsdelen Malchow i Berlin dödades efter att skjutits med flera skott av polis.[43] Klubben fick fortfarande julhälsningar från Real Madrid och Liverpool FC i slutet av 1990-talet.[44] FC Berlin tog tillbaka namnet "BFC Dynamo" år 1999.

Nutid[redigera | redigera wikitext]

BFC Dynamos maskot Teddy under en match mellan BFC Dynamo och 1. FC Köln i Tyska cupen, DFB-Pokal, den 19 augusti 2018.

BFC Dynamo spelade i femtedivisionen NOFV-Oberliga Nord från säsongen 2008/2009. Laget dominerade NOFV-Oberliga Nord under säsongen 2013/2014 och kvalificerade sig därmed för fjärdedivisionen Regionalliga Nordost. I samband med uppflyttningen återvände laget till Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i Prenzlauer Berg, efter att ha spelat på fotbollsstadion i Sportforum Hochenschönhausen i Alt-Hohenschönhausen sedan säsongen 1992-93.

BFC Dynamo har spelat i Regionalliga Nordost sedan dess, där laget har ställts mot flera andra välkända före detta östtyska lag såsom 1. FC Magdeburg, 1. FC Lokomotive Leipzig, FC Carl Zeiss Jena, FC Energie Cottbus och BSG Chemie Leipzig. Klubben kommer att återvända till fotbollsstadion i Sportforum Hohenschönhausen under 2021. Den stora arenan i Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark anses föråldrad och driftstillståndet löpte ut den 31 december 2020. Arenan planeras att rivas inför en total nybyggnation. BFC Dynamo planerar att återvända till Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark när den nya arenan är klar. Den nya arenan kommer att ha en kapacitet om ca. 20 000 åskådare, vara fullt tillgänglighetsanpassad och möjliggöra spel i 2. Bundesliga. Den nya arenan har planerats att stå klar 2025-2026.

BFC Dynamo är idag en lokal semi-professionell klubb i nordöstra Berlin.[45] Klubben har 20 ungdomslag i alla ålderskategorier och driver en prisbelönt barnomsorgsverksamhet.[46][45] Barnomsorgsverksamheten kallas för "Kita-Projekt" och lanserades år 2003. Klubbens barnomsorgsverksamhet var den första i sitt slag i Tyskland och har vunnit flera utmärkelser.[45] Kita-Projekt syftar till att ge flickor och pojkar i åldrarna 3-6 möjlighet att delta i sport på regelbunden basis. Cirka 200 barn från 16 förskolor i omkringliggande områden såsom Lichtenberg, Hohenschönhausen, Karlshorst, Mitte, Weißensee och Pankow deltar regelbundet i Kita-Projekt.[45][47][48] Ledare för Kita-Projekt är den före detta spelaren för BFC Dynamo Jörn Lenz.[48] Det fanns totalt cirka 800 barn och ungdomar i klubben per 2019.[49] Många barn har invandrarbakgrund eller kommer från socioekonomiskt utsatta familjer.[45][50][46][47] Klubbens verksamhet är baserad i det stora idrottskomplexet Sportforum Hohenschönhausen i stadsdelen Alt-Hohenschönhausen i stadsdelsområdet Lichtenberg.[45]

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Nationellt[redigera | redigera wikitext]

Laget firar segern över SG Dynamo Dresden i Östtyska supercupen, DFV-Supercup, den 5 augusti 1989 tillsammans supportrar. Heiko Bonan håller i pokalen.

Europeiska[redigera | redigera wikitext]

Dubbeln[redigera | redigera wikitext]

Regionala[redigera | redigera wikitext]

  • NOFV-Oberliga Nord (III-V)
    • Vinnare: 1991/1992, 2000/2001, 2013/2014
    • Andraplats: 2008/2009, 2009/2010
  • Verbandsliga Berlin (VI)
    • Vinnare: 2003/2004
  • Berliner Landespokal (III-VII)
    • Vinnare: (7) 1998/1999, 2010/2011, 2012/2013, 2014/2015, 2016/2017, 2017/2018, 2020/2021
    • Andraplats: 1999/2000, 2009/2010

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Frank Terletzki spelade 373 matcher för BFC Dynamo i DDR-Oberliga mellan 1969 och 1986.

Europeiska matcher[redigera | redigera wikitext]

Säsong Turnering Omgång Land Klubb Resultat
1971/1972 Europeiska cupvinnarcupen Första omgången Wales Cardiff City FC 1–1, 1–1, 6–5 (str.)
Andra omgången Belgien K. Beerschot V.A.C. 3–1, 3–1
Kvartsfinal Sverige Åtvidabergs FF 2–0, 2–2
Semifinal Sovjetunionen Dynamo Moskva 1–1, 1–1, 1–4 (str.)
1972/1973 Uefacupen Första omgången Frankrike Angers SCO 1–1, 2–1
Andra omgången Bulgarien DFS Levski-Spartak Sofia 3–0, 0–2
Tredje omgången England Liverpool FC 0–0, 1–3
1976/1977 Uefacupen Första omgången Sovjetunionen Sjachtar Donetsk 0–3, 1–1
1978/1979 Uefacupen Första omgången Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Röda stjärnan Belgrad 5–2, 1–4
1979/1980 Europacupen Första omgången Polen KS Ruch Chorzów 4–1, 0–0
Andra omgången Schweiz Servette FC 2–1, 2–2
Kvartsfinal England Nottingham Forest FC 1–0, 1–3
1980/1981 Europacupen Första omgången Cypern APOEL FC 3–0, 1–2
Andra omgången Tjeckoslovakien TJ Baník Ostrava OKD 0–0, 1–1
1981/1982 Europcupen Kvalspel Frankrike AS Saint-Étienne 1-1, 2-0
Första omgången Schweiz FC Zürich 2–0, 1–3
Andra omgången England Aston Villa FC 1–2, 1–0
1982/1983 Europacupen Första omgången Västtyskland Hamburger SV 1–1, 0–2
1983/1984 Europacupen Första omgången Luxemburg AS la Jeunesse d'Esch 4–1, 2–0
Andra omgången Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Partizan Belgrad 2–0, 0–1
Kvartsfinal Italien AS Roma 0–3, 2–1
1984/1985 Europacupen Första omgången Skottland Aberdeen FC 1–2, 2–1, 5–4 (str.)
Andra omgången Österrike FK Austria Wien 3–3, 1–2
1985/1986 Europacupen Första omgången Österrike FK Austria Wien 0–2, 1–2
1986/1987 Europacupen Första omgången Sverige Örgryte IS 3–2, 4–1
Andra omgången Danmark Brøndby IF 1–2, 1–1
1987/1988 Europacupen Första omgången Frankrike FC Girondins de Bordeaux 0–2, 0–2
1988/1989 European Cup Första omgången Västtyskland SV Werder Bremen 3–0, 0–5
1989/1990 Europeiska cupvinnarcupen Första omgången Island Valur 2–1, 2–1
Andra omgången Frankrike Monaco 0–0, 1–1

Resultat i Europa[redigera | redigera wikitext]

Turnering Resultat
S V O F Vinst %
Europacupen 38 15 8 15 39,47
Uefacupen 10 3 3 4 30,00
Europeiska cupvinnarcupen 12 5 7 0 41,67
Totalt 60 23 18 19 38,33

Ytterligare läsning[redigera | redigera wikitext]

Tidningsartiklar[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Bertram, Marco (2015) (på tyska). BFC Dynamo Fußballfibel. Berlin: CULTURCON medien. ISBN 978-3-944068-38-1 
  • Dennis, Mike; Grix, Jonathan (2012) (på engelska). Sport under Communism – Behind the East German 'Miracle'. Hampshire: Palgrave Macmillan (Macmillan Publishers Limited). ISBN 978-0-230-22784-2 
  • MacDougall, Alan (2014) (på engelska). The People's Game: Football, State and Society in East Germany. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-1-107-05203-1 
  • Gläser, Andreas (2002) (på tyska). Der BFC ist schuld am Mauerbau: Ein stolzer Sohn des Proletariats erzählt. Berlin: Aufbau Verlag. ISBN 978-3746618616 
  • Glaser, Joakim (2020). Fotboll från Mielke till Merkel – Kontinuitet, brott och förändring i supporterkultur i östra Tyskland. Malmö: Arx Förlag AB. ISBN 978-91-87043-61-1 
  • Karas, Steffen (2020) (på tyska). 66 Jahre BFC Dynamo - Auswärts mit 'nem Bus. Berlin: CULTURCON Medien. ISBN 978-3-944068-95-4. 
  • Schramm, Jochen (1995) (på tyska). Riot Boys!. Köln: KRASH-Verlag. ISBN 978-3930559220. 
  • Luther, Jörn; Willmann, Frank (2003) (på tyska). BFC Dynamo – Der Meisterclub. Berlin: Das Neue Berlin. ISBN 978-3360012272 

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ishockeyklubben Eisbären Berlin började ursprungligen som en ishockeysektion inom SV Deutsche Volkspolizei Berlin. Ishockeysektionen spelade en kort tid som SG Dynamo Berlin. Laget förlorade sina bästa spelare till SG Dynamo Weißwasser. De återstående fick börja om i Bezirksliga. Ishockeysektionen blev därefter en del av sportklubben SC Dynamo Berlin år 1954.[3]
  2. ^ Här invänder andra att laget helt enkelt inte blev tillräckligt utmanat i ligan och därför hade svårt att ställa om till den högre nivå som krävdes i de Europeiska matcherna.[20]
  3. ^ Som SC Dynamo Berlin.
  4. ^ Som SC Dynamo Berlin.
  5. ^ Som SC Dynamo Berlin.
  6. ^ Fuwo-Pokal arrangerades endast år 1972. Alla lag i DDR-Oberliga 1971/1972 deltog i turneringen. Fuwo är förkortningen av "Fußballwoche". Pokalen donerades av det östtyska fotbollsmagasinet Die neue Fußballwoche.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Dennis, Mike (2007). ”Behind the Wall: East German football between state and society” (på engelska). German as a Foreign Language (GFL) 2007 (2): sid. 46-73. ISSN 1470-9570. http://www.gfl-journal.de/2-2007/dennis.pdf. Läst 14 januari 2021. 
  2. ^ [a b] Leske, Hans (2012). ”Leistungskonzentration durch die Gründung von reinen Fußballclubs", "Hierarchie des DDR-Fußballs: Privilegierung der Schwerpunktclubs” (på tyska) (2). Erfurt: Landeszentrale für politische Bildung Thüringen. ISBN 978-3-937967-91-2 
  3. ^ Müller, Stephan (2000). Deutsche Eishockey Meisterschaften (1). BoD - Books on Demand. sid. 137. ISBN 978-3831109975. ”Das Lehrgeld war aber nicht umsonst bezahlt. Die Anfang 1953 in SV Dynamo umbenannte Mannschaft konnte in der Liga ihre Staffel gewinnen und sich damit den sofortigen Wiederaugstieg in die Oberliga erkämpfen. Doch dann entschied die Sportführung, dass Dynamo Berlin mit DDR-Meister Chemie Wei ßwasser zu Dynamo Weißwasser vereinigt wurden. Die nicht nach Weißwasser delegierten Spieler konnten zwar unter dem bisherigen Namen weiterspielen, mussten aber ganz unten in der Bezirksliga wieder anfangen. Der SC (1954 war der Sportclub als Leistungssportszentrum gebildet worden) Dynamo Berlin wurde auf Anhieb Bezirksmeister und stieg in die Liga auf. Dort setze die Mannschaft den Höhenflug fort und wurde sofort Staffelsieger. Damit hatte sich Dynamo wieder die Qualifikation für die Oberliga 1955/56 erkämpft.” 
  4. ^ ”Sportgemeinschaft Dynamo Berlin-Hohenschönhausen” (på tyska). ddr-sport-wappen-archiv.de. Karsten Lenz. https://ddr-sport-wappen-archiv.de/SG-Dynamo/A-C/Berlin-Hohenschoenhausen. Läst 22 juli 2022. 
  5. ^ [a b] Dost, Robert (17 januari 2011) (på tyska). Der zivile Club - Die gesellschaftliche Stellung des 1.FC Union Berlin und seiner Anhänger in der DDR. Mittweida: Hochschule Mittweida. sid. 37-38. https://monami.hs-mittweida.de/frontdoor/deliver/index/docId/940/file/BA.Arbeit.Robert.Dost.pdf. Läst 14 januari 2021. 
  6. ^ Crosslands, David (8 november 2019). ”Dynamo Berlin: The soccer club 'owned' by the Stasi” (på engelska). CNN International (Atlanta: Cable News Network, Inc.). https://edition.cnn.com/2016/01/13/football/dynamo-berlin-stasi-east-germany-football/index.html. Läst 22 juli 2021. 
  7. ^ Dennis, Mike; Grix, Jonathan (2012) (på engelska). Sport under Communism – Behind the East German 'Miracle' (1). Hampshire: Palgrave Macmillan (Macmillan Publishers Limited). sid. 146-147. ISBN 978-0-230-22784-2 
  8. ^ Gartenschläger, Lars (15 januari 2016). ”50 JAHRE BFC DYNAMO: Der tiefe Fall des verhassten Stasi-Klubs” (på tyska). Die Welt (Berlin: WeltN24 GmbH). https://www.welt.de/sport/fussball/article151020667/Der-tiefe-Fall-des-verhassten-Stasi-Klubs.html. Läst 22 juli 2021. 
  9. ^ [a b] Luther, Jörn; Willmann, Frank (2003) (på tyska). BFC Dynamo - Der Meisterclub (1). Berlin: Das Neue Berlin. sid. 75. ISBN 3-360-01227-5 
  10. ^ [a b] MacDougall, Alan (2014) (på engelska). The People's Game: Football, State and Society in East Germany (1). Cambridge: Cambridge University Press. sid. 227. ISBN 978-1-107-05203-1 
  11. ^ Kopp, Johannes (16 januari 2006). ”40 Jahre BFC Dynamo – "Wir sind doch sowieso die Bösen"” (på tyska). Der Spiegel (Hamburg: DER SPIEGEL GmbH & Co. KG). https://www.spiegel.de/sport/fussball/40-jahre-bfc-dynamo-wir-sind-doch-sowieso-die-boesen-a-395493.html. Läst 14 Januari 2021. 
  12. ^ [a b] Kleiner, John Paul (19 april 2013). ”The Darth Vaders of East German Soccer: BFC Dynamo” (på engelska). The GDR Objectified (gdrobjectified.wordpress.com). John Paul Kleiner. https://gdrobjectified.wordpress.com/2013/04/19/bfc-dynamo/. Läst 21 januari 2021. 
  13. ^ [a b] Dost, Robert (17 januari 2011) (på tyska). Der zivile Club - Die gesellschaftliche Stellung des 1.FC Union Berlin und seiner Anhänger in der DDR. Mittweida: Hochschule Mittweida. sid. 13. https://monami.hs-mittweida.de/frontdoor/deliver/index/docId/940/file/BA.Arbeit.Robert.Dost.pdf. Läst 14 januari 2021. 
  14. ^ Luther, Jörn; Willmann, Frank (2003) (på tyska). BFC Dynamo - Der Meisterclub (1). Berlin: Das Neue Berlin. sid. 203. ISBN 3-360-01227-5. ”Das DDR-weite Sichtungssystem mit 33 Trainingszentren der SV Dynamo sowie im Partnerbezirk Cottbus hat den Talentenachschub nie abreiß en lassen.” 
  15. ^ Farschi, Sabbagh; Hadi, Mohammad (20 maj 2011) (på tyska). Deutsch-Deutsche Transfers: Der Wechsel von Thomas Doll vom BFC Dynamo zum HSV 1990. Mittweida: Hochschule Mittweida. sid. 22. https://monami.hs-mittweida.de/frontdoor/deliver/index/docId/1235/file/BA_Arbeit_Pruefungsexemplar_Hadi_Farshi.pdf. Läst 20 januari 2021. 
  16. ^ [a b] Grüne, Hardy (1 juni 2020). ”Der angefeindete Serienmeister des Ostens” (på tyska). Fußball-Woche (Berlin: Fußball-Woche Verlags GmbH). https://www.fussball-woche.de/artikel/der-angefeindete-serienmeister-des-ostens/. Läst 16 augusti 2020. [död länk]
  17. ^ ”15. Januar 1966 - "Stasi-Klub" BFC Dynamo gegründet” (på tyska). wdr.de. Westdeutscher Rundfunk. 15 januari 2021. https://www1.wdr.de/stichtag/stichtag-gruendung-bfc-dynamo-100.html. Läst 22 juli 2021. 
  18. ^ [a b c] Dost, Robert (17 januari 2011) (på tyska). Der zivile Club - Die gesellschaftliche Stellung des 1.FC Union Berlin und seiner Anhänger in der DDR. Mittweida: Hochschule Mittweida. sid. 38. https://monami.hs-mittweida.de/frontdoor/deliver/index/docId/940/file/BA.Arbeit.Robert.Dost.pdf. Läst 20 januari 2021. ”Dabei kam es im Spielbetrieb vereinzelt zu unverständlichen Schiedsrichterentscheidungen zugunsten des BFC, welche die Vermutung nahelegte, dass die jahrelange Dominanz des Hauptstadtklubs nicht allein auf die sportliche Leistung zurückzuführen war. Obwohl die Gerüchte über Spielmanipulationen zugunsten des DDR-Rekordmeisters nie vollständig ausgeräumt werden konnten, ist es Tatsache, dass der BFC Dynamo seine sportlichen Erfolge auch auf Basis einer bis heute anerkannten Jugendarbeit erreichte.”. 
  19. ^ Dennis, Mike; Grix, Jonathan (2012) (på engelska). Sport under Communism – Behind the East German 'Miracle' (1). Hampshire: Palgrave Macmillan (Macmillan Publishers Limited). sid. 148-149. ISBN 978-0-230-22784-2 
  20. ^ MacDougall, Alan (2014) (på engelska). The People's Game: Football, State and Society in East Germany (1). Cambridge: Cambridge University Press. sid. 114.. ISBN 978-1-107-05203-1 
  21. ^ [a b] Voss, Oliver (29 juni 2004). ”Der Schiri, der hat immer Recht” (på tyska). die tageszeitung (Berlin: taz Verlags u. Vertriebs GmbH). https://taz.de/!734771/. Läst 17 januari 2021. 
  22. ^ [a b c] Völker, Markus (18 juli 2015). ”Geschichte des BFC Dynamo: Weinrote Welt ohne gelbe Karten” (på tyka). die tageszeitung (Berlin: taz Verlags u. Vertriebs GmbH). https://taz.de/Geschichte-des-BFC-Dynamo/!5214731/. Läst 17 januari 2021. 
  23. ^ [a b] Horeni, Michael; Reinsch, Michael (8 november 2009). ”Fußballautor Leske im Gespräch: „Von Manipulationen die Schnauze voll“” (på tyska). Frankfurter Allgemeine Zeitung (Frankfurt am Main: Frankfurter Allgemeine Zeitung GmbH). https://www.faz.net/aktuell/sport/fussball/fussballautor-leske-im-gespraech-von-manipulationen-die-schnauze-voll-1881858.html. Läst 17 januari 2021. 
  24. ^ [a b c d e] Dennis, Mike; Grix, Jonathan (2012) (på engelska). Sport under Communism – Behind the East German 'Miracle' (1). Hampshire: Palgrave Macmillan (Macmillan Publishers Limited). sid. 149-150. ISBN 978-0-230-22784-2 
  25. ^ Christoph, Dickmann (10 augusti 2010). ”Pfiff löst Aufstand aus: Der Schand-Elfmeter von Leipzig” (på tyska). Zeit Online (Hamburg: Zeit Online GmbH). Arkiverad från originalet den 16 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180616103326/https://www.zeit.de/2000/33/Der_Schand-Elfmeter_von_Leipzig. Läst 17 januari 2021. 
  26. ^ Willmann, Frank (18 juni 2014). ”'Die Mauer muss weg!'” (på tyska). bpb.de. Bundeszentrale für politische Bildung (BPB). http://www.bpb.de/gesellschaft/medien-und-sport/bundesliga/166321/fussball-land-ddr?p=all. Läst 17 januari 2021. 
  27. ^ [a b] Tomilson, Alan; Young, Christopher (1) (på engelska). German Football: History, Culture, Society. Abingdon-on-Thames: Routlede, Taylor & Francis Group. sid. 55. ISBN 0-415-35195-2 
  28. ^ [a b] Münkel, Daniela (2015) (på engelska). State Security: A reader on the GDR secret police. Berlin: BStU. sid. 86-93. ISBN 978-3-942130-97-4. https://www.bstu.de/assets/bstu/en/Downloads/E_bstu_lesebuch_englisch.pdf. Läst 14 januari 2021 
  29. ^ [a b] MacDougall, Alan (2014) (på engelska). The People's Game: Football, State and Society in East Germany (1). Cambridge: Cambridge University Press. sid. 226-227. ISBN 978-1-107-05203-1 
  30. ^ Dennis, Mike; Grix, Jonathan (2012) (på engelska). Sport under Communism – Behind the East German 'Miracle' (1). Hampshire: Palgrave Macmillan (Macmillan Publishers Limited). sid. 150. ISBN 978-0-230-22784-2 
  31. ^ Dennis, Mike; LaPorte, Normal (2011) (på engelska). State and Minorities in Communist East Germany (1). New York: Berghahn Books. sid. 134. ISBN 978-0-85745-195-8 
  32. ^ Andreas Thom über Dynamo und Stasi, Partys mit DDR-Prominenz und seinen Wechsel von Ost nach West” (på tyska). Der Tagesspiegel (Berlin: Verlag Der Tagesspiegel GmbH). 8 november 1999. https://www.tagesspiegel.de/sport/andreas-thom-ueber-dynamo-und-stasi-partys-mit-ddr-prominenz-und-seinen-wechsel-von-ost-nach-west/102972.html. Läst 20 januari 2021. ”Und auf die Schiedsrichter gesetzt? Blödsinn. Zehnmal hintereinander Meister zu werden, das klingt vielleicht komisch, aber da steckt auch Arbeit und Können dahinter. Natürlich gab es auch mal Entscheidungen, über die wir selbst gestaunt haben.” 
  33. ^ Lachmann, Michael (7 december 2016). ”BFC-Idol Frank Terletzki: "Am schönsten waren immer unsere Siege gegen Union"”. B.Z. (Berlin: B.Z. Ullstein GmbH). https://www.bz-berlin.de/berlin-sport/bfc-dynamo-berlin/am-schoensten-waren-immer-unsere-siege-gegen-union. Läst 20 januari 2021. ”Wenn man zehn Mal in Folge Meister wird, liegt das nicht daran, dass der Schiri mal ein oder zwei Minuten länger spielen ließ. Schauen Sie doch heute in die Bundesliga. Da sind drei, vier Minuten in jedem Spiel an der Tagesordnung.” 
  34. ^ Bernd Heynemann: Momente der Entscheidung” (på tyska). Zeit Online (Hamburg: Zeit Online GmbH). 16 mars 2005. https://www.zeit.de/literatur/buchspezial/leipzig2005/donnerstag/bernd_heynemann. Läst 14 januari 2021. 
  35. ^ Köster, Philipp (6 februari 2012). ”"Doch, das kann ich!"” (på tyska). 11 Freunde (Berlin: 11FREUNDE Verlag GmbH & Co. KG). https://11freunde.de/artikel/doch-das-kann-ich/421902. Läst 14 januari 2021. 
  36. ^ Schäfer, Guido (11 oktober 2017). ”Bernd Heynemann im Interview: "Wir brauchen kein Big Brother"” (på tyska). Sportbuzzer (Leipzig: Sportbuzzer GmbH). https://www.sportbuzzer.de/artikel/bernd-heynemann-im-interview-wir-brauchen-kein-big-brother/. Läst 13 januari 2021. ”Der BFC ist nicht x-mal Meister geworden, weil die Schiris nur für Dynamo gepfiffen haben. Die waren schon bärenstark.” 
  37. ^ [a b] Veth, Manuel (27 juli 2017). ”Dynamo Berlin – The Rise and Long Fall of Germany’s Other Record Champion”. fussballstadt.com. Futbolgrad Network. http://www.fussballstadt.com/dynamo-berlin-history-east-germany/. Läst 20 januari 2021. 
  38. ^ [a b] Schoen, Herbert (1 april 1999). ”LESERBRIEFE: Wieso war der BFC so oft DDR-Meister?” (på tyska). Neues Deutschland (Berlin). https://www.neues-deutschland.de/artikel/757817.wieso-war-der-bfc-so-oft-ddr-meister.html. Läst 20 januari 2021. ”Wo sind denn in dem Artikel von Herrn Wieczorek die vielen Namen von Oberligaklubs und fertigen Oberligaspielern, die in den letzten 10 BFC-Meisterjahren einen »Marschbefehl« erhielten? Selbstverständlich wurden in jungen Jahren auch viele Talente aus der Sportvereinigung Dynamo sowie kleinen Vereinen frühzeitig in den Klub delegiert. Aber außer Lauck und Doll sind keine Spieler aus anderen Oberligavereinen im Kader gewesen” 
  39. ^ Farschi, Sabbagh; Hadi, Mohammad (20 maj 2011) (på tyska). Deutsch-Deutsche Transfers: Der Wechsel von Thomas Doll vom BFC Dynamo zum HSV 1990. Mittweida: Hochschule Mittweida. sid. 34-35. https://monami.hs-mittweida.de/frontdoor/deliver/index/docId/1235/file/BA_Arbeit_Pruefungsexemplar_Hadi_Farshi.pdf. Läst 20 januari 2021. 
  40. ^ Glaser, Joakim (2015) (på svenska). Från Mielke till Merkel – Kontinuitet, brott och förändring i supporterkultur i östra Tyskland (Första). Malmö: Arx Förlag AB. sid. 153. ISBN 978-91-87043-61-1 
  41. ^ Gartenschläger, Lars (14 januari 2016). ”50 JAHRE BFC DYNAMO: „Das ganze Stadion brüllte. Doll, du Schwein“” (på tyska). Die Welt (Berlin: WeltN24 GmbH). https://www.welt.de/sport/fussball/article151013335/Das-ganze-Stadion-bruellte-Doll-du-Schwein.html. Läst 21 januari 2021. 
  42. ^ Crosslands, David (8 november 2019). ”Dynamo Berlin: The soccer club 'owned' by the Stasi” (på engelska). CNN International (Atlanta: Cable News Network, Inc.). https://edition.cnn.com/2016/01/13/football/dynamo-berlin-stasi-east-germany-football/index.html. Läst 14 januari 2021. ”'I can imagine there was referee manipulation due to the immense pressure from the government and Ministry for State Security,' Falko Götz, a striker who played for BFC's top team from 1979 until 1983, told CNN. 'That could have made some referees nervous and influenced their decisions. But we were the strongest team at the time. We didn't need their help.'” 
  43. ^ Kohlhuber, Sören (4 november 2015). ”Der letzte deutsche Fußballtote” (på tyska). Zeit (Hamburg: Zeit Online GmbH). https://www.zeit.de/sport/2015-11/mike-polley-bfc-hooligans. Läst 23 maj 2020. 
  44. ^ Rößling, Ingo (19 april 1998). ”FC Berlin will Stadion im Sportforum kaufen” (på tyska). Berliner Morgenpost (Berlin: Berliner Morgenpost GmbH). http://home.snafu.de/erich.mielke/HTMLPresse/1998_04_19.html. Läst 21 januari 2021. 
  45. ^ [a b c d e f] Ford, Matt (7 november 2019). ”'Stasi club' BFC Dynamo: What happened to the record East German champions?” (på engelska). Deutsche Welle (Bonn: Deutsche Welle). https://www.dw.com/en/stasi-club-bfc-dynamo-what-happened-to-the-record-east-german-champions/a-51084561. Läst 21 januari 2021. 
  46. ^ [a b] Baingo, Andreas (20 juli 2020). ”BFC Dynamo: Raus aus der Schmuddelecke” (på tska). Berliner Kurier (Berlin: Berliner Verlag GmbH). https://www.berliner-kurier.de/sport/bfc-dynamo-raus-aus-der-schmuddelecke-li.93885. Läst 21 januari 2021. 
  47. ^ [a b] Hettfleisch, Wolfgang (31 juli 2013). ”BFC Dynamo: Pflanze kontra Stiefel” (på tyska). Berliner Zeitung (Berlin: Berliner Verlag GmbH). https://www.berliner-zeitung.de/sport-leidenschaft/bfc-dynamo-pflanze-kontra-stiefel-li.50387. Läst 21 januari 2021. 
  48. ^ [a b] ”KITA-PROJEKT” (på tysla). bfc.com. Berliner Fussball Club Dynamo e.V. https://bfc.com/nw_maredo_kitaprojekt.php. Läst 21 januari 2021. 
  49. ^ Bunkus, Mathias (24 juni 2019). ”Peter Meyer vom BFC Dynamo: "Wir wollen diesen Wahnsinn nicht mitmachen"” (på tyska). Berliner Zeitung (Berlin: Berliner Verlag GmbH). https://www.berliner-zeitung.de/sport-leidenschaft/peter-meyer-vom-bfc-dynamo-wir-wollen-diesen-wahnsinn-nicht-mitmachen-li.23691. Läst 21 januari 2021. 
  50. ^ Rohdenburg, Chris (14 augusti 2017). ”Rydlewicz exklusiv: Chancen? "Wäre alles nur Gelaber"” (på tyska). sport.de. EIM:SPIEL Medien GmbH & Co. KG. https://www.sport.de/news/ne2853463/rydlewicz-exklusiv-chancen-waere-alles-nur-gelaber/. Läst 21 januari 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]