E-handelsdirektivet

E-handelsdirektivet, eller Direktiv om elektronisk handel, är ett EU-direktiv (2000/31/EC) som reglerar lagliga aspekter av informationssamhälleliga tjänster på den inre marknaden, särskilt e-handel och "mere conduit".

Enbart vidarefordran ("mere conduit")

Artikel 12 säger i korthet att

1. Medlemsstaterna skall se till att en tjänsteleverantör [...] inte skall vara ansvarig för den överförda informationen under förutsättning att tjänsteleverantören a) inte initierat överföringen, b) inte valt ut mottagaren av den överförda informationen, och c) inte valt ut eller ändrat den information som överförts.
2. Överföringen och tillhandahållande av sådan tillgång som avses i punkt 1 omfattar automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av den vidarebefordrade informationen, i den mån lagringen enbart görs för att utföra överföringen i kommunikationsnätet och under förutsättning att informationen inte lagras längre än vad som rimligtvis krävs för överföringen.
3. Denna artikel skall inte påverka möjligheten för en domstol eller administrativ myndighet att i enlighet med medlemsstaternas rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse.

Se även

• Transportförbudet (avskaffat i 1949 års tryckfrihetsförordning)
• Budbärarimmunitet

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia.

Externa länkar

• http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32000L0031

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.