Ebba Witt-Brattström

Ebba Witt-Brattström på Bokmässan i Göteborg 2014.

Ebba Marcelle Witt-Brattström, född 1 juni 1953 i Stockholm, är en svensk litteraturvetare och professor.

Akademisk karriär

Witt-Brattström disputerade för filosofie doktorsexamen 1988 vid Stockholms universitet på avhandlingen Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet. Hon verkade sedan som forskarassistent vid universitetet och docentförklarades 1995. Mellan 2000 och 2012 var Witt-Brattström professor i litteraturvetenskap med genusinriktning vid Södertörns högskola. Hon blev därmed högskolans tolfte professor och den första kvinnan att inneha en professur vid lärosätet. Under perioden 1998–2003 var hon ledamot i Kungliga Tekniska högskolans styrelse, utnämnd av regeringen som företrädare för allmänheten. Mellan 2008 och 2011 innehade hon Dag Hammarskjöld-professuren vid Humboldtuniversitetets Nordeuropa-Institut i Berlin.

Witt-Brattström tillkallades av regeringen som särskild utredare och publicerade 1995 SOU:n Viljan att veta och viljan att förstå. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning. (SOU 1995:110). Som forskare har hon också varit sakkunnig i utvärderingar av dansk och finländsk högskoleutbildning inom litteratur- och kulturvetenskapliga ämnen respektive genusvetenskap. Sedan 1993 är hon medlem av forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Hon utnämndes som professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet 2012.

Forskning och akademisk gärning

Hennes doktorsavhandling gav en ny bild av Moa Martinsons författarskap och ledde till att detta omvärderades. Avhandlingen förlades på Norstedts förlag och kom därigenom att få en bredare spridning bland allmänheten än vad som är vanligt för vetenskapliga publikationer. Därmed blev den en del i en våg av intresse för den sena svenska modernismen, där bland annat den manliga dominansen i synen på epoken kom att belysas.

Witt-Brattström har ett fokus på psykoanalys som litterär metod och genusinriktningen har varit tydlig i hennes författarskap. I sina senare publikationer har hon behandlat Julia Kristeva (1990), Edith Södergran (1997), Heliga Birgitta (2003) och Laura Marholm/Ola Hansson (2007). Hon ingick i redaktionen för Nordisk kvinnolitteraturhistoria 1981-1996 och var svensk huvudredaktör för det tredje bandet av fem. Under åren 1990–1999 var Witt-Brattström ledamot i Nordiska rådets litteraturpriskommitté.

Feministisk aktivist

Under tidigt 1970-tal blev Witt-Brattström medlem av den feministiska organisationen Grupp 8. Inför valet 1994 var hon tillsammans med Maria-Pia Boëthius och Agneta Stark initiativtagare till nätverket Stödstrumporna. Genom att hota med att bilda ett nytt kvinnoparti fick man riksdagspartierna att lyfta fram fler kvinnliga kandidater och att driva kvinnofrågor.

I april 2005 ingick hon i interimsstyrelsen för intresseföreningen Feministiskt initiativ (Fi). I september samma år beslutades på Fi:s årsmöte att man skulle ombildas som ett politiskt parti och ställa upp i riksdagsvalet. Witt-Brattström kom dock aldrig att delta i partiet hon propagerat för. Efter årsmötet, ett knappt halvår efter att hon varit med om att bilda organisationen, fanns hon inte längre med i organisationens ledning. Enligt Witt-Brattström så finns det inte tid att vara aktiv i partiets styrelse och samtidigt sköta sitt arbete som litteraturprofessor. Witt-Brattström har senare kritiserat partiet för att anta en vänsterinriktning och ta upp frågor som främst berör särskilda grupper av kvinnor som homo-, bi- och transpersoner samt invandrade. Hon har framför allt gått i polemik med dåvarande ledamoten av Fi:s styrelse, queerfeministen professor Tiina Rosenberg.

Bakgrund, uppväxt, familj

Ebba Witt-Brattströms föräldrar kom, var för sig, till Sverige som flyktingar vid andra världskriget. Fadern var en tysk-svensk antinazist uppvuxen i ett borgerligt hem. Mormodern, som spelade en central roll i Witt-Brattströms uppväxt, flydde med sin familj till Sverige 1944. Hon kom från en bakgrund av "livegna" arbetare vid ett estniskt gods.

Föräldrarna skildes tidigt och Witt-Brattström växte upp med mor, mormor och tre systrar. Hon gick i flickskola de första åren. Själv menar Witt-Brattström att det påverkat henne positivt då hon inte fogades in i könsrollsmönstret.

1977–1982 var hon gift med Ola Holmgren och 1989–2014 med Horace Engdahl. Hon har fyra söner.

Övrigt

Under våren 2017 var hon lagledare för det vinnande laget i Kulturfrågan Kontrapunkt, som sändes på SVT1.

Bibliografi (i urval)

• Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet (Norstedts 1987)
• Stabat Mater – Julia Kristeva, i urval (Antologi, Natur och Kultur 1990)
• Ur könets mörker (Norstedts 1993)
• Hundra skrivande kvinnor I–III (läromedel; tillsammans med Birgitta Svanberg, Natur och Kultur 1995, 1997, 2000)
• Ediths jag – Edith Södergran och modernismens födelse (Norstedts 1997)
• Vaxdukshäftet – Edith Södergrans ungdomsdiktning i urval (Antologi, Norstedts 1997)
• Ur könets mörker Etc. (Norstedts 2003)
• "I dig blev den store guden en liten pilt." Heliga Birgittas Himmelska uppenbarelser i urval. (Antologi, Norstedts 2003)
• Å alla kära systrar! (Norstedts 2010)
• Stå i bredd : 70-talets kvinnor, män och litteratur (Norstedts 2014)
• Kulturmannen och andra texter (Norstedts 2016)
• Århundradets kärlekskrig (Norstedts 2016)

Priser och utmärkelser

• Moa-priset 1991
• Lotten von Kraemers pris 2004
• Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2014
• Elin Wägner-sällskapets pris "Årets väckarklocka 2015"
• Mårbackapriset 2016

Externa länkar

• Intervju i Aftonbladet 2004-05-22 av Kerstin Weigl
• Presentation på Södertörns Högskolas hemsida 2005-10-27 hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 9 oktober 2007).
• Ebba Witt-Brattström i Libris