Edvard V av England

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Edvard V
Samtida porträtt av Edvard.
Kung av England
Regeringstid 9 april–25 juni 1483
Kröning Okrönt
Företrädare Edvard IV
Efterträdare Rikard III
Herre över Irland
Regeringstid 9 april–25 juni 1483
Företrädare Edvard IV
Efterträdare Rikard III
Gemål Ogift
Barn Barnlös
Ätt Huset York
Far Edvard IV
Mor Elisabet Woodville
Född 2 november 1470
Westminster
Död 6 juli eller oktober 1483
Troligen mördad av Rikard III i Towern i London
Begravd Möjligtvis nedgrävd på Towerns område
Namnteckning

Edvard V (engelska: Edward V), född 2 november 1470 i Westminster, död troligen 6 juli 1483, var kung av England från den 9 april till 25 juni 1483, men kröntes dock aldrig. Han var son till Edvard IV av England och Elisabet Woodville.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Edvard föddes i asyl i Westminster Abbey den 2 november 1470, då modern sökte skydd från lancastrarna som styrde riket efter fadern; den yorkiske kungen Edvard IV av England, var avsatt. Han blev prins av Wales i juni 1471 efter att fadern hade återinsatts på tronen.

Kung under en kort tid[redigera | redigera wikitext]

Edvard IV, som hade grundat Rådet för Wales och Marches, sände sin son till Ludlow för att han skulle vara rådets symboliske ordförande. Det var på Ludlow Castle sonen mottog nyheten om faderns plötsliga död. Edvard ärvde tronen den 9 april 1483, då han var tolv år gammal.

Hans farbror Rikard, hertig av Gloucester, var sina unga brorsöners, Edvards och Rikards förmyndare. Han gensköt Edvards följe på återresan från Wales och eskorterade prinsarna till London. Mindre än tre månader senare grep Rikard kronan själv. Den 25 juni förklarades prinsarna illegitima av parlamentet efter att en präst (som tros ha varit biskopen av Bath och Wells) framlade bevis på att Edvard hade varit trolovad med Lady Eleanor Talbot innan han gifte sig med Elizabeth Woodville. Detta gjorde hans äktenskap med Elizabeth ogiltigt. Rikards andra bröder, Edmund och George, hertig av Clarence, hade dött.

Prinsarna i Towern[redigera | redigera wikitext]

Efter att de två pojkarna gått in i Towern sågs de aldrig mer offentligt. Vad som hände dem är ett av historiens stora mysterier och det har skrivits många böcker i ämnet. De blev troligtvis dödade och de vanligen misstänkta är farbrodern Rikard, Henry Stafford, hertig av Buckingham och Henrik Tudor, som besegrade Rikard och grep tronen som Henrik VII.

Efter prinsarnas försvinnande rådde osäkerhet om deras öde. Om de dödades, hölls det hemligt, men det fanns inget som tyder på att de överlevt eller att de tagits ut ur landet. En bedragare, Perkin Warbeck, visade sig och påstod att han var prins Rikard 1495. William Stanley (yngre bror till kung Henriks styvfar Thomas Stanley), som trots sina yorkiska sympatier hade vänt sig mot Rikard III i Slaget vid Bosworth Field och hjälpt Henrik Tudor att vinna det, sade att om den unge mannen verkligen var prinsen, skulle han inte strida emot honom, vilket tydde på att vissa yorkister inte hade givit upp hoppet om att prinsen fortfarande var vid liv.

år 1674 byggdes Towern om och några arbetare hittade en låda med två små människoskelett. De slängde den på sophögen, men efter några dagar eller veckor kom någon på att det kunde vara kvarlevorna efter de båda prinsarna, och man samlade ihop benen och lade dem i en urna som Karl II av England lät placera i Westminster Abbey. År 1933 undersöktes skeletten, men de var inte möjliga att könsbestämma, men om det var prinsarna så hade de dött före slaget vid Bosworth. (Ett skelett var större än det andra, och många av benen saknades, däribland det mindres käkben och alla tänderna från det större.)