Hoppa till innehållet

Einar Rimmerfors

Från Wikipedia
Einar Rimmerfors
Einar Rimmerfors, Falun 1942.
Född10 juni 1900[1][2][3]
Simtuna församling[1][4][2], Sverige
Död19 december 1980[1][3] (80 år)
Lidingö församling[1][3], Sverige
BegravdLidingö församlings kyrkogård[5]
Medborgare iSverige[1]
SysselsättningPolitiker[3], socialsekreterare[3]
Befattning
Andrakammarledamot, Stockholms stads valkrets (1953–1968)[3]
Politiskt parti
Folkpartiet[3]
Redigera Wikidata

Axel Einar Rimmerfors, född 10 juni 1900 i Simtuna församling, Uppsala län, död 19 december 1980 på Lidingö, var en svensk politiker (folkpartist), pastor och socialsekreterare i Svenska Missionsförbundet.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Einar Rimmerfors verkade från 1927 som pastor i missionsförsamlingar i Vaggeryd, Smålands Taberg, Gävle, Göteborg och Falun innan han 1944 blev socialsekreterare i Svenska Missionsförbundet, en post han hade till 1965. Han var också engagerad i nykterhetsfrågor och var bland annat ordförande för De kristna samfundens nykterhetsrörelse 1948–1952 och för riksdagens nykterhetsgrupp 1958–1963.

Han var folkpartistisk riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets i 16 år, 1953–1968. I riksdagen var han bland annat ledamot av andra lagutskottet 1961–1968. Han drev framför allt sociala frågor och var en av de första som varnade för narkotikaproblemet, bland annat i en interpellation i riksdagen i april 1954.[6][7][8]

År 1955 motionerade han i riksdagen tillsammans med David Ollén (FP) för att kvinnor skulle få rätt att bli präst, något som blev verklighet 1958.[9]

Åren 1959, 1960, 1965 och 1966 var Rimmerfors svensk delegat i FN:s generalförsamling. Där hade han mestadels sin placering i tredje kommittén, som sysslade med sociala, kulturella och humanitära frågor, och i fjärde kommittén, som handlade förvaltarskapsärenden. Under sin sista FN-session fick han också delvis sin placering i den politiska specialkommitté som behandlade konflikten i Mellanöstern mellan israeler och palestinier.

Einar Rimmerfors var en av de åtta svenska riksdagsledamöter som nominerade Martin Luther King till Nobels fredspris 1964.[10]

Rimmerfors innehade ledamot- och ordförandeskap i ett stort antal organisationer, bland annat dåvarande Folkpartiets styrelse, förtroenderåd och kristet sociala råd,[11] Frisinnade medborgarföreningen, Riksdagens kristna grupp, Röda Korsets överstyrelse, Samfundet Sverige-Israel, Svenska Israelhjälpen, Sällskapet Judarnas vänner, Svenska Europahjälpen, Svenska Missionsförbundets sociala kommitté, Frikyrkliga samarbetskommittén, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nordiska nykterhetskommittén, Svenska ekumeniska nämndens sociala utskott, Ansvars skadeprövningsnämnd, Svenska Lifs absolutistgrupps förtroenderåd, 1958 års socialpolitiska kommitté, Gustaf V:s 90-årsfond, Vapenfrinämnden, U-landsberedningen, Nämnden för internationellt bistånd (NIB) och Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).[12][13]

Under andra världskriget verkade han bland annat som flyktingsekreterare i dåvarande Kopparbergs län 1940–1944 på uppdrag av landshövding Bernhard Eriksson. I den rollen organiserade han med stor framgång insamlingar till förmån för de krigsdrabbade och förmedlade fosterhem i Dalarna åt ca 2 400 krigsbarn, främst från Finland.[14]

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Einar Rimmerfors var från 1929 gift med Sara Ragnhild Rimmerfors (f. Sundkvist; 1902–2000),[15] med vilken han fick barnen Anna-Carin (f. 1931), Paul (1933–2022), Birgitta (f. 1935) och Maj (1936–2000). Makarna Rimmerfors är begravda på Lidingö kyrkogård.[16]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1929 – När grundvalarna upprivas : några nutidstankar i anslutning till Nehemjas bok (Halls Förlag, Jönköping)
  • 1936 – Kagawa och hans idévärld (Svenska Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1941 – Kerstin och Halvars-Gunnar : noveller och berättelser (Svenska Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1945 – Det gällde livet : flyktingöden och glimtar ur svensk hjälpverksamhet (Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1945 – Sång till psalmodikon : antologi (medförfattare och utgivare tillsammans med Nils Holmstrand, Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1946 – Ofta på resor : glimtar från efterkrigstidens Europa (Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1948 – En fredens ambassadör : Folke Bernadotte (Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1948 – Hård vind : människoöden från farornas år (Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1950 – Paul Nicolay : ädlingen från Monrepos (Gummessons Bokförlag, Stockholm)
  • 1951 – Öst och väst om järnridån : resor och reflektioner (Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1952 – Ett budskap från Korint : radioandakter om människogemenskap (J. A. Lindblads Förlag, Uppsala)
  • 1952 – Ett folk på hemväg : Palestinareportage (Gummessons Bokförlag, Stockholm)
  • 1956 – De möttes i gryningen : människoöden i nödtid (Gummessons Bokförlag, Stockholm)
  • 1957 – Jag tror på … : studier i trons grundfrågor (medförfattare, Missionsförbundets Förlag, Stockholm)
  • 1961 – Arvet från Hammarskjöld (medförfattare, Gummessons Bokförlag, Stockholm)
  • 1965 – Mannen från stenbrottet : Friedrich Heitmüllers liv och verk (Gummessons Bokförlag, Stockholm)
  • 1972 – Från Abraham till Golda Meir : kring Israels land och folk (Gummessons, Stockholm)
  • 1973 – Jag minns min ungdom : del 2 (medförfattare, redigerad av Allan Hofgren, EFS-förlaget, Klippan)
  • 1975 – Livet blev förvandlat (medförfattare, SAM-förlaget, Jönköping)
  • 1976 – Årsbarn med seklet (memoarer, Gummessons, Stockholm)
  • 1978 – Vittnesbörd : predikningar över bibeltexter (Evangeliipress, Örebro)

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  • RFinlVRO1kl (Riddare av Finlands Vita Ros orden av 1:a klassen) 1941.
  • RFinlLO1kl (Riddare av Finlands Lejons orden av 1:a klassen) 1944.
  • FHMM (Finska minnesmedaljen för humanitär verksamhet till förmån för offren för Finlands krig 1941–1944, även kallad Pro Benignitate Humana efter inskriptionen) 1946.
  • NFrM (Norska Frihetsmedaljen) 1946.
  • Hedersledamot i Baltiska Humanistiska Förbundet 1947.
  • RJugS:tSO (Riddare av jugoslaviska Sankt Savaorden) 1959.
  • RNO (Riddare av Kungl. Nordstjärneorden) 1961.
  • Krzyż Zasługi (Polska Förtjänstkorset i guld) 1964.
  • Svenska Röda Korsets förtjänstmedalj i silver 1966.
  • Karl Staaff-plaketten i guld 1971.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, läst: 29 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Simtuna kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11322/C/10 (1895-1911), bildid: 00149668_00059, sida 54, födelse- och dopbok, s. 54, Nationell Arkivdatabas Referenskod: SE/ULA/11322/C/10, läs onlineläs online, läst: 4 november 2023, ”29,Juni,10,1,,,,Axel Einar, Fader Anders Edvard Andersson Hemmansegarson i Staf”.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 164, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfNxQ, läst: 12 juni 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon: 2. 1941–1950, Rabén & Sjögren, 1953, s. 503, läs online, läst: 4 november 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gravar.se, läs online, läst: 4 november 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ Årsbarn med seklet, Einar Rimmerfors, Gummessons 1976, s. 193.
  7. ^ Utan omsvep – Ett liv i maktens centrum, Carl Persson i samarbete med Anders Sundelin, Norstedts 1990, s. 144–145 och 156–157.
  8. ^ Vi ger oss aldrig – Så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket, Johan Wicklén, Volante 2022, s. 19–22.
  9. ^ Stjärna på en liberal himmel! – Ingrid Gärde Widemar, advokat, riksdagsledamot, första kvinnan i Högsta domstolen, Olle Nilsson och Brita Åsbrink, Atlantis 2005, s. 243.
  10. ^ Nobelmuseets utställning ”Rätten till frihet – Martin Luther King, Jr” sept. 2018–sept. 2019.
  11. ^ Kärlek, tbc och liberalism : En biografi om Sven Wedén, Hans Lindblad, Ekerlids Förlag 2013, s. 304.
  12. ^ Och regeringen satt kvar! : Ur min politiska dagbok 1960–1967, Ulla Lindström, Bonniers 1970, s. 101.
  13. ^ Kärlek, tbc och liberalism : En biografi om Sven Wedén, Hans Lindblad, Ekerlids Förlag 2013, s. 290.
  14. ^ Årsbarn med seklet, Einar Rimmerfors, Gummessons 1976, s. 150–152.
  15. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  16. ^ Axel Einar Rimmerfors på Gravar.se

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Vem är det : svensk biografisk handbok. 1945 (P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1945), s. 894
  • Svenskt författarlexikon 1941–1950 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögrens Förlag, Stockholm 1953), s. 503
  • Svenskt författarlexikon 1951–1955 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1959), s. 314
  • Vem är vem : Stor-Stockholm (Bokförlaget Vem är Vem, Stockholm 1962), s. 1090–1091
  • Svenskt författarlexikon 1956–1960 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1963), s. 346
  • Samhälle och riksdag : historisk och statsvetenskaplig framställning utgiven i anledning av tvåkammarriksdagens 100-åriga tillvaro. Del IV, Riksdagens arbete och arbetsformer / [av Nils Stjernquist] (Almqvist & Wiksell, Stockholm 1966), s. 110
  • Tidens kalender : almanack och uppslagsbok. 1967 (Tidens Förlag, Stockholm 1966), s. 218
  • Svenskt författarlexikon 1961–1965 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1968), s. 318
  • Sveriges statskalender. 1968 (Kungl. Vetenskapsakademien, Uppsala och Stockholm 1968), s. 97, 137 och 263 samt s. 259 i bihanget
  • Ordenskalender : svenska innehavare av svenska och utländska riddarordnar samt vissa svenska medaljer. Utgiven av Sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden. 3:e utgåvan, 1969 (Almqvist & Wiksell, Stockholm 1969), s. 319
  • De kungl. svenska riddarordnarna : förteckning över svenska ordensinnehavare jämte historisk översikt. Utgiven av Sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden. 1975 (Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1976), s. 316
  • Einar Rimmerfors: Årsbarn med seklet (memoarer, 280 s., Gummessons, Stockholm 1976)
  • Vem är det : svensk biografisk handbok. 1981 (P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1980), s. 871
  • Svenskt författarlexikon 1971–1975 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1981), s. 437
  • Tidens kalender : almanack och uppslagsbok. 1982 (Tidens Förlag, Stockholm 1981), s. 72–73
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 : ledamöter och valkretsar / på riksdagens uppdrag utarbetad av Anders Norberg, Andreas Tjerneld och Björn Asker. Band 1, Stockholms stad, Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Västmanlands län (Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1988), s. 164
  • Gunnar Helén: Alltför många jag : memoarer (Bonniers, Stockholm 1991), s. 192–193
  • Nationalencyklopedin (Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1994), band 15, s. 565
  • Jan Mårtenson (född 1933): Att kyssa ett träd : memoarer (Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000), s. 145–146
  • Olle Nilsson och Brita Åsbrink: Stjärna på en liberal himmel! : Ingrid Gärde Widemar, advokat, riksdagsledamot, första kvinnan i Högsta domstolen (Atlantis, Stockholm 2005), s. 243 och 252
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Einar_Rimmerfors&oldid=54105239”