Elías Figueroa

	Elías Figueroa
Personlig information
Fullständigt namn	Elías Ricardo Figueroa Brander
Smeknamn	Don Elías, Muralla Roja; (Röda muren), Míster Lujo
Födelsedatum	25 oktober 1946 (79 år)
Födelseort	Valparaiso, Chile
Längd	185 cm
Position	Mittback
Seniorlag*
Landslag
Uppdrag som tränare
1994–1996	Palestino
	* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Elías Ricardo Figueroa Brander, eller "Don Elias", född 25 oktober 1946 i Valparaíso, Chile, är en före detta professionell chilensk fotbollsspelare.

Karriär

De tidiga åren

Figueroa föddes i Valparaiso. Redan som ung drabbades han av flera hälsoproblem, först difteri som orsakade hjärtproblem och sedan att han hade astma.^[1] På grund av hälsoproblemen flyttade familjen till grannstaden Quilpué.^[1] Som barn spelade Figueroa i de lokala klubbarna Alto Florida och Deportivo Liceo i Quilpué, trots avrådan från läkare att inte spela någon fotboll.^[1]^[2] Som elvaåring drabbades han av polio, blev sängliggande i ett helt år och kunde först som 13-åring återvände till sitt lokala fotbollslag.^[3] Som 15-åring gick Figueroa till klubben Santiago Wanderers.^[3] Han imponerade så mycket att han gick snabbt från de lägre ungdomssektionerna till första laget. Som utlånad debuterade han i första divisionen med Unión La Calera den 26 april, 1964. Året därpå återvände han till Santiago Wanderers vid 18-årsåldern och blev given i startelvan. Han blev uttagen till VM i England 1966, redan här skulle han kallas för Don Elias.

Utomlandsskarriären

År 1967 värvades Figueroa av det uruguayanska laget CA Peñarol där han under sina fem år vann första divisionen 1967 och 1968, Supercupen 1969 och utsedd till turneringens bäste spelare tre gånger. Han blev även utsedd varje år i Uruguay som den bäste på sin position. Det var då bland annat spanska storklubben Real Madrid och brasilianska SC Internacional visade intresse, och den sistnämnda klubben värvade honom.

På den tiden fanns de bästa spelarna i Brasilien, bland dem Pelé; det var därför Figueroa valde klubben från Porto Alegre. Där ledde han klubben till en dubbel, Inter vann Brasileirao 1975 och 1976 där han i finalen gjorde sin berömda mål "gol iluminado" ("illuminerade målet"), i samma ögonblick som han nickar in bollen så når en solstråle honom, som om det kom från en högre makt.

Här vann Figueroa allt inom individuell prestation som: guldbollen som bäste spelaren i Brasilien 1975, många silverbollar som den bäste försvararen, det gjorde också till att han blev utsedd till Sydamerikas bästa fotbollsspelare 3 gånger i rad 1974, 1975 och 1976.

Redan i VM i Tyskland 1974 blev han vald till den bäste mittbacken, dessutom årets spelare av FIFA mellan 1975 och 1976 och varje år ansågs han vara världens bästa försvarare och sydamerikas bästa 1974, 1975 och 1976.

Trots hans stora framgångar i Brasilien valde han att återvända till hemlandet Chile, men till allas förvåning valde han lilla klubben Palestino, där han återigen gjorde små lag till stora. Med Palestino vann han Copa Chile och året därpå det chilenska mästerskapet.

Efter ekonomiska problem valde han att spela för Fort Lauderdale Strikers i NSL (USA). Bara en säsong varade äventyret i USA innan han skrev på för Colo-Colo i ett tremånaders kontrakt. Den 1 januari 1983 valde han att lägga skorna på hyllan och spelade sin sista match mellan Colo-Colo och Universidad de Chile som slutar 2-2.

Klubbar

Klubb	Land	År
Unión La Calera	Chile	1965
Santiago Wanderers	Chile	1965–1967
CA Peñarol	Uruguay	1967–1971
SC Internacional	Brasilien	1971–1977
Palestino	Chile	1977–1980
Fort Lauderdale Strikers	USA	1980–1981
Colo-Colo	Chile	1982

Landslaget

Figueroa deltog i tre VM-slutspel (England 1966, Västtyskland 1974 och Spanien 1982). Han spelade 70 matcher och gjorde 2 mål.

Individuella prestationer

Bäste spelaren i Uruguay (1967) (1968)
Bäste spelaren i Brasilien (1975) (1976)
Årets spelaren enligt FIFA (1976)
Utvald av Pelé i sin lista FIFA 100.
På en 8:e plats av "Århundradets bäste Sydamerikansk fotbollsspelare" enligt IFFHS

Källor

1 2 3 ”Planeta Redondo Elías Figueroa, el dueño del área” (på spanska). clarin.com. 13 januari 2011. https://www.clarin.com/deportes/futbol/stylecolorBF1424Planeta-RedondoibrElias-Figueroa-dueno-area_0_SkVHtAwTDQe.html. Läst 8 maj 2026.
↑ ”Elías FIGUEROA – Memoria Wanderers” (på spanska). memoriawanderers.cl. https://www.memoriawanderers.cl/jugadores/elias-figueroa/. Läst 8 maj 2026.
1 2 ”ELIAS FIGUEROA: More stubborn than fate” (på spanska). ilnostrocalcio.it. 9 december 2022. https://www.ilnostrocalcio.it/2022/12/09/elias-figueroa-3/. Läst 8 maj 2026.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Elías Figueroa.
Bilder & media

Företrädare: 1973 Pelé	Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1974	Efterträdare: 1975 Elías Figueroa

Företrädare: 1974 Elías Figueroa	Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1975	Efterträdare: 1976 Elías Figueroa

Företrädare: 1975 Elías Figueroa	Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1976	Efterträdare: 1977 Zico

[clarin-1] 1 2 3 ”Planeta Redondo Elías Figueroa, el dueño del área” (på spanska). clarin.com. 13 januari 2011. https://www.clarin.com/deportes/futbol/stylecolorBF1424Planeta-RedondoibrElias-Figueroa-dueno-area_0_SkVHtAwTDQe.html. Läst 8 maj 2026.

[2] ”Elías FIGUEROA – Memoria Wanderers” (på spanska). memoriawanderers.cl. https://www.memoriawanderers.cl/jugadores/elias-figueroa/. Läst 8 maj 2026.

[ilnostrocalcio-3] 1 2 ”ELIAS FIGUEROA: More stubborn than fate” (på spanska). ilnostrocalcio.it. 9 december 2022. https://www.ilnostrocalcio.it/2022/12/09/elias-figueroa-3/. Läst 8 maj 2026.

[1]

[2]

[3]