Elof Ericsson

Elof Ericsson, foto ur Porträttgalleri från Östergötland (1937).

Byst av Elof Ericsson utanför Facits huvudkontor (numera Facetten) i Åtvidaberg.

Johan Elof Ericsson (i riksdagen kallad Ericsson i Åtvidaberg), född 25 augusti 1887 i Trankils socken, Värmland, död 29 juni 1961 i Åtvid, Östergötland, var en svensk industriman och politiker (folkpartist). Han var far till Gunnar Ericsson.

Elof Ericsson, som kom från en arbetarfamilj, läste vid handelsläroverk och var sedan tjänsteman på olika företag i Värmland och Eskilstuna innan han slutligen blev disponent och verkställande direktör för AB Åtvidabergs industrier 1922-1952 och därefter styrelseordförande för Åtvidabergs AB. Han var ordförande i Träindustriförbundet 1941-1948 och var även ordförande i Svenska Fotbollförbundet 1937-1949.

Trots att han var kandidat för Folkpartiet i riksdagsvalet 1936 utsågs han till handelsminister (formellt opolitisk) i Pehrsson-Bramstorps bondeförbundsregering som satt sommaren 1936. Han var senare riksdagsledamot 1940-1943 i andra kammaren för Östergötlands läns valkrets. I riksdagen var han bland annat ordförande för 1940 års tredje tillfälliga utskott. Som riksdagsledamot verkade han bland annat i ekonomisk-politiska frågor.

Hans son Gunnar Ericsson tog över ledningen för Facit och var liksom sin far ordförande för Svenska Fotbollförbundet och ÅFF samt riksdagsledamot.

Företrädare: Fritjof Ekman

Sveriges handelsminister 1936

Efterträdare: Per Edvin Sköld

Källor

Litteratur

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 63-64