Elof Ericsson

Från Wikipedia
Elof Ericsson


Handelsminister
Tid i befattningen
1936–1936
Statsminister Axel Pehrsson-Bramstorp
Företrädare Fritjof Ekman
Efterträdare Per Edvin Sköld

Född Johan Elof Ericsson
25 augusti 1887
Trankils församling
Död 29 juni 1961 (73 år)
Åtvids församling
Nationalitet Svensk
Politiskt parti Folkpartiet
Utbildning Läroverk
Yrke Disponent
Smeknamn Ericsson i Åtvidaberg

Johan Elof Ericsson (i riksdagen kallad Ericsson i Åtvidaberg), född 25 augusti 1887 i Trankils församling, Värmlands län, död 29 juni 1961 i Åtvids församling, Östergötlands län, var en svensk industriman och politiker (folkpartist). Han var far till Gunnar Ericsson.

Elof Ericsson, som kom från en arbetarfamilj, läste vid handelsläroverk och var sedan tjänsteman på olika företag i Värmland och Eskilstuna innan han slutligen blev disponent och verkställande direktör för AB Åtvidabergs industrier 19221952 och därefter styrelseordförande för Åtvidabergs AB. Han var ordförande i Träindustriförbundet 19411948 och var även ordförande i Svenska Fotbollförbundet 19371949.

Som disponent Åtvidabergs industrier var Ericsson ledamot i bestyrelsen för Sveriges deltagande i New York-utställningen 1939.[1]

Trots att han var kandidat för Folkpartiet i riksdagsvalet 1936 utsågs han till handelsminister (formellt opolitisk) i Pehrsson-Bramstorps bondeförbundsregering som satt sommaren 1936. Han var senare riksdagsledamot 19401943 i andra kammaren för Östergötlands läns valkrets. I riksdagen var han bland annat ordförande för 1940 års tredje tillfälliga utskott. Som riksdagsledamot verkade han bland annat i ekonomisk-politiska frågor.

Sonen Gunnar Ericsson tog över ledningen för Facit och var liksom sin far ordförande för Svenska Fotbollförbundet och ÅFF samt riksdagsledamot.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Fritjof Ekman
Sveriges handelsminister
1936
Efterträdare:
Per Edvin Sköld


Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 63-64

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Newyork-Expos eftermäle: 4 milj besökare – Sverige slog rekord”. Aftonbladet: s. 1–2. 31 oktober 1939. Läst 21 oktober 2023. 
  2. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 12 (1950–1959), p. 120, digital avbildning.
  3. ^ Kommendörer av Kungl. Vasaorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1942bih