Per Edvin Sköld

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Per Edvin Sköld


Tid i befattningen
21 oktober 1949–12 september 1955
Statsminister Tage Erlander
Företrädare David Hall
Efterträdare Gunnar Sträng

Konsultativt statsråd (ekonomisk samordning)
Tid i befattningen
29 oktober 1948–21 oktober 1949
Statsminister Tage Erlander
Företrädare Förste innehavaren
Efterträdare Siste innehavaren

Tid i befattningen
31 juli 1945–29 oktober 1948
Statsminister Per Albin Hansson
Tage Erlander
Företrädare Axel Pehrsson-Bramstorp
Efterträdare Gunnar Sträng
Tid i befattningen
24 september 1932–19 juni 1936
Statsminister Per Albin Hansson
Företrädare Bo von Stockenström
Efterträdare Axel Pehrsson-Bramstorp

Tid i befattningen
16 december 1938–31 juli 1945
Statsminister Per Albin Hansson
Företrädare Janne Nilsson
Efterträdare Allan Vougt

Tid i befattningen
28 september 1936–16 december 1938
Statsminister Per Albin Hansson
Företrädare Elof Ericsson
Efterträdare Gustav Möller

Mandatperiod
1918–1964
Valkrets Malmöhus läns södra valkrets
(1918–1921)
Malmöhus läns valkrets
(1921–1964)

Född 25 maj 1891
Svedala församling, Malmöhus län
Död 13 september 1972 (81 år)
Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län
(kyrkobokförd i Norra Rörum, Malmöhus län)
Politiskt parti Socialdemokratiska arbetarepartiet
Utbildning Fil.kand. 1917
Alma mater Lunds universitet
Ministär Regeringen Hansson I
Regeringen Hansson II
Regeringen Hansson III
Regeringen Erlander I
Regeringen Erlander II
Maka Edit Persson
(g. 1918–1971; hennes död)
Barn Nils Sköld (1921–1996)
Per Sköld (1922–2008)
Lars Sköld (f. 1925)
Margareta Biörnstad (1928–2019)
Föräldrar Nils Peter Sköld (1866–1958)
Maria Sofia Nilsson (1870–1925)

Per Edvin Sköld, född 25 maj 1891 i Svedala församling, Malmöhus län, död 13 september 1972 i Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholms län (kyrkobokförd i Norra Rörum, Malmöhus län) var en svensk socialdemokratisk politiker.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Edvin Sköld var son till lantbrukaren och riksdagsledamoten Nils Peter Sköld och Maria Sofia Nilsson. Han gifte sig 1918 med Edit Persson, dotter till byggmästare Per Persson och Anna Pettersson, och blev far till Nils Sköld, Per Sköld, Lars Sköld och Margareta Biörnstad.

Efter filosofie kandidatexamen i litteraturhistoria, religionshistoria och folkminnesforskning vid Lunds universitet 1917 blev Sköld året därpå invald som riksdagsledamot i andra kammaren för Socialdemokraterna. Vid tidpunkten var han 26 år gammal, och riksdagens yngste ledamot. 1919 blev han medarbetare för tidningen Arbetet, där han fortsatte skriva till 1921. Åren 1922–24 var han medarbetare i tidningen Skånska socialdemokraten. Sköld var statsråd 1932–36 och 1936–55; jordbruksminister 1932–36 och 1945–48, handelsminister 1936–1938, försvarsminister 1938–1945, konsultativt statsråd (ekonomisk samordningsminister) 1948–49 och finansminister 1949–55. Riksdagsledamot av andra kammaren 1918–64.

Som politiker kom Sköld att få ett särskilt ansvar för utformandet av den socialdemokratiska jordbrukspolitiken, och ingick som självskriven jordbruksminister i regeringen Hansson I. Han var bland annat en nyckelförhandlare i den så kallade "kohandeln" med Bondeförbundet under våren 1933, genom vilken Socialdemokraterna övergav stora delar av sin vänsteruppfattning i jordbruksfrågorna och kom att acceptera en jordbrukspolitik med stark protektionistisk inriktning.

Under hans tid i samlingsregeringen under andra världskriget utmärkte sig Sköld flera gånger. Under vinterkriget var han en förespråkare för starkare stöd till Finland; som försvarsminister ansåg han, tillsammans med statsminister Per Albin Hansson, att Sverige skulle bistå Finland så långt som möjligt utan att förorda intervention med trupper. Han tillät bland annat värvning av frivilliga, och försåg Finland med vapenleveranser i form av 50 000 gevär och tio miljoner patroner.

Sköld godkände under kriget inrättandet av interneringsläger (så kallade "arbetskompanier") för element som ansågs politiskt opålitliga och statsfientliga, däribland kommunister, fackföreningsfolk, antifascister och tyska desertörer. Efter kritik mot reglerna för internering i lägren avskaffades dessa 1943. Sköld var under kriget även en huvudmotståndare till en friare ordning vad gällde tryckfrihetsfrågorna.[1]

Under midsommarkrisen motsatte han sig starkt att Engelbrechtdivisionen skulle släppas igenom och yttrade bittert, att "om detta beslut tas är det väl lika bra att tyskvännerna övertar regeringsansvaret helt och hållet".[källa behövs]

Efter kriget tillträdde Sköld 1949 som finansminister. På denna post tillsatte han bland annat en utredning om indirekta skatter för att finansiera utökad socialvård 1952. Detta anses ha förebådat den utveckling som kom att följa några år senare, med omsättningsskatt som grundval för efterföljande decenniers sociala reformer.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Blekingesägner om skogsnuvor, drakar, gastar m. m. saml. i Tvings socken, 1917
  • Den nya fattigvårdslagen, 1918
  • Från urtidstro till kristendom, 1918
  • Mötesförhandlingar och deras förande, 1919
  • Kommunalskattefrågan, 1920
  • Till jordbrukets arbetande folk!, 1920
  • Den borgerliga skattepolitiken, 1921
  • Sparsamhet med statens medel samt det fördärvliga kommittéväsendet, 1921
  • Sockerfrågan, 1922
  • Den siste av Jeppesläkten, 1923
  • Kommunalkunskap, 1923
  • Tidens deklarationshandbok, 1923
  • Hur tullarna verkat, 1924
  • Nykterhetspolitiska synpunkter, 1926
  • Kommunalskatten, 1926
  • Nya vägar, 1927
  • Skog och jord, 1928
  • Socialdemokratisk jordpolitik, 1928
  • Valhandbok, 1928
  • Statskunskap, 1928
  • Deklarationshandbok, 1928
  • Taxeringshandbok, 1929
  • Jordbruket och krisen, 1932
  • Jordbrukspolitiken under krisen, 1934
  • Socialdemokratisk jordbrukspolitik, 1934
  • Bättre bärgning åt den fattiga jordbruksbefolkningen, 1936
  • Socialdemokratin och jordbruket, 1936
  • Staten och näringslivet, 1938
  • I kamp för människovärdets erövring, 1939
  • Sockernäring och folkhushållning, 1939
  • Perspektiv på en ny försvarsordning, 1940
  • För Sveriges framtid, 1940
  • Bevara freden – försvara friheten, 1942
  • Två föredrag om väpnad neutralitet, 1943
  • Kryssarfrågan, 1943
  • Jordbrukets framtid, 1944
  • Jordbruksfrågan i belysning av arbetarrörelsens efterkrigsprogram, 1946
  • Småbrukarna och jordbrukspolitiken, 1948
  • Försvar och utrikespolitik, 1948
  • Skattesänkning – hur?, 1950
  • Priser, löner, skatter, 1952
  • Politisk skattehandbok 1954, 1954
  • Svensk ekonomi under tio år, 1955
  • Sparande och medinflytande, 1957
  • Vi var fattiga, men ...,1957
  • Folkpartiets värdesäkringsbluff, 1958
  • Söderslätts förhistoria, 1968

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Gustaf Jonasson: Per Edvin Sköld i Svenskt biografiskt lexikon (2003–2006)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Bo von Stockenström
Sveriges jordbruksminister
1932–1936
Efterträdare:
Axel Pehrsson-Bramstorp
Företrädare:
Elof Ericsson
Sveriges handelsminister
1936–1938
Efterträdare:
Gustav Möller
Företrädare:
Janne Nilsson
Sveriges försvarsminister
1938–1945
Efterträdare:
Allan Vougt
Företrädare:
Axel Pehrsson-Bramstorp
Sveriges jordbruksminister
1945–1948
Efterträdare:
Gunnar Sträng
Företrädare:
Karin Kock-Lindberg
Sveriges konsultativa statsråd
1948–1949
Efterträdare:
John Lingman
Företrädare:
David Hall
Sveriges finansminister
1949–1955
Efterträdare:
Gunnar Sträng