Engelbert Humperdinck (tonsättare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om den tyske tonsättaren. För sångaren med samma namn, se Engelbert Humperdinck (sångare).
Engelbert Humperdinck (1854-1921)

Engelbert Humperdinck, född 1 september 1854 i Siegburg, död 27 september 1921 i Neustrelitz, var en tysk tonsättare och professor i komposition i Berlin 1900-1920 samt ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Som son till en skoldirektör lärde sig Humperdinck tidigt att spela piano, och hans begåvning för komposition visade sig redan vid 14 års ålder. Trots detta tvingades han rätta sig efter föräldrarnas önskemål och studera arkitektur.

Från 1872 studerade Humperdinck vid konservatoriet i Köln (komposition, piano, cello och orgel). Men 1874 förstörde han större delen av sina ungdomsverk. Redan under sina studieår röjde Humperdinck en så osedvanlig musikalisk talang att han 1879 tilldelades både Mendelssohnpriset och Meyerbeerstipendiet. Detta gav honom möjlighet att studera för Joseph Rheinberger och Franz Lachner i München.

Under en studievistelse i Italien blev han bekant med Richard Wagner som vid den tiden bodde i Neapel. Wagner fattade intresse för den unge musikern och inbjöd honom att medverka vid förberedelserna till festspelen i Bayreuth. Humperdinck som formligen dyrkade Wagner och dennes musik antog glädjestrålande inbjudningen. 1882 kom han till Bayreuth där han arbetade som Wagners assistent. Bland annat åtog han sig det väldiga arbetet att skriva ut orkesterstämmorna till operan Parsifal. Hela livet igenom kunde han räkna sig till familjen Wagners nära vänner. Det var därför ingen tillfällighet att Wagner överlät sonen Siegfrieds musikaliska uppfostran åt Humperdinck. I Wagners fotspår gick Humperdinck även som tonsättare, både stilistiskt och stoffmässigt, och han är en utpräglad senromantiker.

Åren 1885-87 var han lärare vid konservatoriet i Barcelona. I egenskap av dirigent var han den förste som introducerade Beethovens symfonier för spansk publik. Senare blev han musiklärare i Köln, Mainz och Frankfurt am Main och musikkritiker i Frankfurter Zeitung. Det var under dessa år han skrev det verk som skulle göra honom världsberömd, operan Hans och Greta från 1893. Ännu en stor framgång uppnådde han med sagooperan Königskinder 1910 på Metropolitan i New York. År 1900 slog han sig ned i Berlin där han som mycket aktad professor i komposition och ledamot av Akademie der Künste åtnjöt internationellt anseende.

Engelbert Humperdinck ligger begraven på Südwestkirchhof Stahnsdorf.

Diskografi (exempel)[redigera | redigera wikitext]

  • Humperdinck, E., Hänsel und Gretel. Dir. Georg Solti. DECCA 071 102-3 (VHS). Även på LP och CD.
  • Humperdinck, E., Hänsel und Gretel. Dir. Herbert von Karajan. EMI. (2 CD).
  • Humperdinck, E., Hänsel und Gretel. Dir. John Pritchard. Med Elisabeth Söderström. Sony (2 CD).
  • Humperdinck, E., Hänsel und Gretel. Dir. Jeffrey Tate. Med Anne Sofie von Otter. Decca (2 CD).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström, Anna; Elmquist, Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien : matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X 
  • Hvar 8 dag - illustreradt magasin 1921-1922, Bonniers tryckeri, Göteborg 1922 s.30

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]