Maurice Maeterlinck

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nobelpristagare Maurice Maeterlinck
Maeterlinck.jpg
Född 29 augusti 1862
Gent, Belgien
Död 6 maj 1949 (86 år)
Nice, Frankrike
Nationalitet Belgien Belgisk
Verksam ca 18851948

Maurice Polydore Marie Bernard Maeterlinck, född 29 augusti 1862 i Gent i Belgien, död 6 maj 1949 i Nice i Frankrike, var en belgisk författare. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1911.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Maeterlinck kom från en välbärgad fransktalande familj i Gent, Belgien, verkade först en kortare tid som advokat, men övergav den banan i slutet av 80-talet för att i stället verka som författare.

Redan under studietiden vid Gents universitetet lärde han känna författaren Emile Verhaeren, som var lärare där - en vänskap som skulle hålla till Verhaerens död 1916. En annan belgisk författare som Maeterlinck lärde känna tidigt var Charles van Lerberghe. Från 1896 var Maeterlinck verksam i Frankrike, men redan långt tidigare kom han under vistelser i Paris i kontakt med den växande symbolistiska rörelsen kring Stéphane Mallarmé och Villiers de l'Isle-Adam. Maeterlinck applicerade skolans idéer på dramat, och blev 1889 med sin La Princesse Maleine en av de första att presentera ett symbolistiskt drama.

Fantasi är nyckelordet i Maeterlincks skrivande, och hans kanske mest kända drama L'Oiseau bleu (Fågel blå) är ett rent sagospel. Det handlar om de två fattiga barnen Myltyl och Tyltyl som, åtföljda av bland andra Ljus, Katt, Hund, Bröd och Vatten, ger sig ut på jakt efter Fågel blå, en symbol för lyckan. Trolovningen är en slags fortsättning på Fågel blå.

Maeterlinck hade från 1895 till 1918 en långvarig relation med skådespelerskan och sångerskan Georgette Leblanc – för samtiden känd som Madame Maeterlinck, även om de inte formellt var gifta. Hon medverkade i många uppsättningar av hans dramer och gästspelade också i Sverige hösten 1903 i fyra av hans skådespel. Från 1907 och till 1915 bodde de i perioder i ett kloster, stort som ett helt kvarter - Saint Wandrelle eller Fontenelle Abbey - som Maeterlinck lyckats komma i besittning av, med löfte att lämna det tillbaka till kyrkan efter ett givet antal år. Somliga delar av klostret var dock inte beboeliga. Under Georgettes ledning framfördes under somrarna Maeterlicks dramer i klostret i tämligen relevant miljö, till gästers och allmänhetens uppbyggelse.

Maeterlinck gifte sig 1919 med Renée Dahon, också hon skådespelare. 1930 köpte de ett mindre slott i Nice, Frankrike, som de kallade Villa Orlamonde. Han adlades 1939 av den belgiske kungen Albert I. Maeterlinck och hans hustru flydde till USA 1939, för att efter andra världskriget återkomma till Nice 1947, där han dock dog bara två år senare, 86 år gammal.

1926 lät han i eget namn utge en entomologisk studie, "Termiternas liv", som i allt väsentligt plagierade den sydafrikanske författaren Eugène Marais tidigare utgivna verk "Termitens själ".

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Dramer

  • La Princesse Maleine (1889) Fantasidrama i 5 akter
  • Les aveugles (1890; De blinda, 1901) Drama i 1 akt (Tillägnad Charles van Lerberghe)
  • L'Intruse (1890; Den okände gästen) Drama i 1 akt (Tillägnad Edmond Picard)
  • Les sept princesses (1891) Drama
  • Pelléas et Mélisande (1892; Pélleas och Mélisande) Drama i 5 akter (Tillägnad Octave Mirbeau)
  • Alladine et Palomides (1894) Drama i 5 akter (Tillägnad Camille Mauclair)
  • Intérieur (1894; Interiör, översatt av August Lundin) Drama i 1 akt (Tillägnad Sara de Swart)
  • La mort de Tintagiles (1894) Drama i 5 akter (Tillägnad Aurélien Lugné-Poë)
  • Aglavaine et Sélysette (1896; Aglavaine och Sélysette, översatt av Gustaf Collijn, 1911) Drama i 5 akter
  • Ariane et Barbe-Bleue eller La delivrance inutile (1900/01) Drama i 3 akter
  • Sœur Béatrice (1901; Syster Beatrice) Mirakelspel i 3 akter
  • Monna Vanna (1902; Monna Vanna, översatt av Frans Hedberg, 1903) Renässansdrama i 3 akter
  • Joyzelle (1903; översatt av Franz Hedberg, 1903) Drama i 5 akter
  • La miracle de saint Antoine (1903; Den helige Antonius underverk) Satirisk legend i 2 akter
  • Gräsänklingar (1904) Lustspel i 3 akter
  • L'Oiseau bleu (1908; Fågel Blå, översatt av Hugo Hultenberg, 1910) Feeri i 5 akter och 10 tablåer
  • Marie Magdeleine (1909; Maria Magdalena, översatt av Hugo Hultenberg) Drama i 3 akter
  • Les Fiançailles (1918; Trolovningen, översatt av Hugo Hultenberg) Feeri i 5 akter och 11 tablåer
  • Le Bourgmestre de Stilmonde (1918)
  • Berniquel (1929)
  • The Power of the Dead Filmmanus
  • Blue Feathers Filmmanus
  • Princess Isabel
  • Secret Justice
  • The Miracle of the Mothers
  • Father Septubal (1940)
  • Aura and Veronica

Dikter

  • Serres chaudes (1889; Drivhus)
  • Douze chansons (1896, återutgiven 1900 som Quinze chansons)

Prosa

  • The Massacre of the Innocents (publicerad tidigt under 1890-talet i den kortvariga tidskriften La Pleiade)
  • Le Trésor des humbles (1896; De ringes rikedomar, översatt av Hugo Hultenberg, 1909)
  • La Sagesse et la destinée (1898; Visheten och ödet, 1909 )
  • La vie des abeilles (1901; Biets liv/Bikupan, 1902)
  • La temple enseveli (1902; Det begrafna/begravna templet, 1911)
  • Le double jardin (1904; Den underbara trädgården) (Tillägnad Georgette Leblanc)
  • L'Intelligence des fleurs (1907; Blommornas intelligens, 1908)
  • La Mort (1913; Döden, översatt av Hugo Hultenberg, 1913)
  • Our Eternity (1913)
  • Les débris de la guerre (1916; The Wrack of the Storm)
  • L'hôte inconnu (1917; Den okände gästen, 1919)
  • (De dödas liv, översatt av Hugo Hultenberg, 1918)
  • Les sentiers dans la montagne (1919; Stigarna i berget, översatt av Hugo Hultenberg, 1920)
  • Le grand secret (1921; Den stora hemligheten, översatt av Hugo Hultenberg, 1921)
  • Magic of the Stars
  • La vie des termites (1926; Termiternas liv, 1927) - Plagiat av den sydafrikanske författaren Eugene Marais verk Termitens själ.
  • La vie de l'Espace (1928)
  • La vie des fourmis (1930; Myrornas liv, översatt av Hugo Hultenberg, 1931)
  • Before the great Silence
  • Le Sablier (1936)
  • Pigeons and Spiders (1936)
  • Devant Dieu (1937; Inför Gud)
  • La Grande Porte (1939; Den stora porten)
  • The Great Beyond (1945)
  • Bulles bleues, souvenirs heureux (1948) Självbiografi

Maeterlinck i musik[redigera | redigera wikitext]

Pelléas et Mélisande fungerade som inspiration för minst fyra stora sekelskifteskompositioner: en opera av Claude Debussy, skådespelsmusik av Jean Sibelius, en orkestersvit av Gabriel Fauré, och ett symfoniskt poem av Arnold Schönberg.

Andra operor, sviter, symfonier baserade på Maeterlincks skådespel:

Litteratur om Maeterlinck[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]