Enhydris innominata

Från Wikipedia
Enhydris innominata
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteEnhydris
ArtEnhydris innominata
Vetenskapligt namn
§ Enhydris innominata
Auktor(Morice, 1875)
Synonymer
Hypsirhina innominata MORICE 1875[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Enhydris innominata[2] är en ormart som beskrevs av Morice 1875. Enhydris innominata ingår i släktet Enhydris och familjen snokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Arten är känd från några få ställen i södra Vietnam och södra Kambodja. Fyndplatserna ligger vid floden Mekong. Individerna vistas främst i kanaler och diken i fuktiga gräsmarker eller i träskmarker som kännetecknas av växter från släktet Melaleuca. Ibland besöker arten risodlingar.[1] Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar.[4]

Flera exemplar dör när de hamnar som bifångst i fiskenät. I utbredningsområdet ska en dammbyggnad etableras som troligtvis påverkar beståndet negativt. Under historien dokumenterades flera individer av arten och därför antas att den är vanligt förekommande. Nyare studier saknas däremot. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Murphy, J. 2009 Enhydris innominata . Från: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 28 september 2020.
  2. ^ [a b] Morice (1875) , Coup d'oeil Faune Cochinchine francaise, p. 58
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/enhydris+innominata/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b] Enhydris innominata i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.