Eothenomys cachinus

Från Wikipedia
Eothenomys cachinus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteEothenomys
ArtEothenomys cachinus
Vetenskapligt namn
§ Eothenomys cachinus
Auktor(Thomas, 1921)
Hitta fler artiklar om djur med

Eothenomys cachinus är en gnagare i underfamiljen sorkar som förekommer i Asien och beskrevs 1921 av Oldfield Thomas.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Taxonet behandlades tidigare som underart till Eothenomys melanogaster eller till en annan art av samma släkte men kategoriseras numera som egen art.[2]

Arten skiljer sig från nära besläktade sorkar i avvikande detaljer av skallens och tändernas konstruktion. Dessutom lever den i höga delar av bergstrakter.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 110 till 125 mm och en svanslängd av 43 till 60 mm. De har 18 till 21 mm långa bakfötter och 12 till 15 mm långa öron. Ovansidan är täckt av ljusbrun päls med röd skugga (som hos unga rådjur) och undersidans hår är främst grå. De har ljusbruna spetsar.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Eothenomys cachinus förekommer i provinserna Tibet och Yunnan i södra Kina samt i Myanmar. Den vistas i bergstrakter mellan 2300 och 3200 meter över havet. Regionen är täckt av täta bergsskogar och gnagaren hittas oftast i branta slänter eller vid vattendragens strandlinje.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Beståndet hotas av skogsavverkningar. Sorken förekommer i olika naturskyddsområden och den har en ganska stor utbredning. Internationella naturvårdsunionen listar Eothenomys cachinus som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Smith, A.T. 2016 Eothenomys cachinus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 23 november 2017.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Eothenomys cachinus
  3. ^ Francis & Barrett, red (2008). Eothenomys cachinus (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 375. ISBN 978-1-84537-735-9