Hoppa till innehållet

Eremias multiocellata

Från Wikipedia
Eremias multiocellata
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljLacertider
Lacertidae
SläkteLöparödlor
Eremias
ArtEremias multiocellata
Vetenskapligt namn
§ Eremias multiocellata
AuktorGünther, 1872
Synonymer
Eremias velox Wettstein 1940
Podarces planiceps Strauch 1876
Podarces multiocellata Strauch 1876
Eremias yarkandensis Blanford 1875[1]
Eremias yarkandensis Blanford 1875[1]
Pareremias multiocellata
Hitta fler artiklar om djur med

Eremias multiocellata[2] är en ödleart som beskrevs av Günther 1872. Eremias multiocellata ingår i släktet löparödlor, och familjen lacertider.[3][4]

Arten förekommer i centrala Asien från Kazakstan och Uzbekistan till nordvästra Kina och Mongoliet. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[3]

  • E. m. bannikowi
  • E. m. kozlowi
  • E. m. multiocellata
  • E. m. stummeri
  • E. m. szczerbaki
  • E. m. yarkandensis

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Blanford, WILLIAM T. (1875) List of Reptilia and Amphibia collected by the late Dr. Stoliczka in Kashmir, Ladák, eastern Turkestán, and Wakhán, with descriptions of new species., Jour. Asiatic Soc. Bengal, Calcutta, new ser., 44 (pt. 2, no. 3): 191-196.
  2. ^ Günther, A. (1872) On some new species of reptiles and fishes collected by J. Brenchley, Esq., Ann. Mag. Nat. Hist. (4) 10 (60): 418-426.
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eremias+multiocellata/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b] Eremias multiocellata i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.