Erik Enby

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Erik Ossian Hugo Enby, född 12 maj 1937 i Karlskrona, är en svensk tidigare läkare. Han fick 2007 sin läkarlegitimation indragen av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, med motiveringen att hans behandling av patienter saknat stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Erik Enby anser att många kroniska sjukdomar orsakas av mikrobiologisk växtlighet i blodplasma och övrig kroppsvätska.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Enbys far var sjökapten och modern var musikdirektör. År 1962 började Erik Enby studera medicin i Heidelberg. Han återvände 1967 till Sverige, tog medicine licentiatexamen vid Göteborgs universitet 1973 och fick då sin läkarlegitimation. År 1980 blev han specialistläkare i allmänmedicin och geriatrik samt utsågs till avdelningsläkare på Vasa sjukhus i GöteborgOmrådet för Geriatrik vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.[1]

Enby bildade 1980 företaget Göteborgs Medicinkonsult HB för forskning i sjukdomsbegreppet och utvärdering av olika former av komplementära behandlingsmetoder. Han inriktade sig på att analysera blod i mörkfälts-, ljusfälts- och interferens–kontrastmikroskop för att studera och beskriva den mikrobiella situationen i blod och andra kroppsvätskor vid olika sjukdomstillstånd.

Den 8 februari 2007 blev Enbys läkarlegitimation indragen, eftersom hans utövande av läkaryrket, enligt Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), saknat stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet.[2] Myndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lämnade in en åtalsanmälan mot Enby efter ett inslag den 25 april 2014 i radioprogrammet Kropp och själ i Sveriges Radio P1 2014.[3][4] Åklagaren valde emellertid att inte väcka åtal, utan lade ner förundersökningen den 27 oktober 2015 i brist på bevis och eftersom en fortsatt utredning inte kunde antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.[5]

Enby var från 1964 gift med Gunnel Enby (1941–2016).[6] Under senare har också två filmer producerats där Erik Enby spelat en huvudroll. Dels filmen "Läkaren som vägrade ge upp" av Börje Peratt (2016) och filmen "Cancer och Mikrober " av Anna Böhlmark (2017).[källa behövs] I juni 2018 utgavs också boken "Cancer och Mikrober" av Lena Forsberg och Ingemar Ljungqvist innehållande flera kapitel om Erik Enby.

Sjukdomssyn och praktik[redigera | redigera wikitext]

Enby anser, att många kroniska sjukdomar orsakas av mikrobiologisk växtlighet i blodplasma och övrig kroppsvätska.[7] Sedan i slutet av 1970-talet har Enby utfört privat forskning om sambandet sjukdom och fenomenet kronisk sjukdom. Hans arbete bygger på antagandet, att sjukdom orsakas av pleomorf mikrobiologisk tillväxt, pleomorfism. Han hävdar, att hans arbete bekräftar, att de flesta kroniskt sjuka har växande strukturer i blod och fasta vävnader, som inte beskrivits tidigare i modern medicinsk forskning. Det medicinska samfundet har inte accepterat Enbys slutsatser, eftersom han inte anses ha kunnat lägga fram tillräckliga bevis för sina teorier. Enby har argumenterat för sin teori och empiri i boken Blod, mod och envishet : på spaning efter sjukdomarnas väsen.[8]

Enby utgick från att sjuklighet av olika slag berodde på infektioner och började behandla kroniska sjukdomstillstånd, exempelvis svåra tumörsjukdomar, med infektionshämmande icke gängse medel. Detta fortgick trots upprepade varningar från HSAN.[9]

Enby har behandlat patienter med svåra kroniska sjukdomar med vitaminer och växtextrakt. Två patienter med cancer har avlidit medan de fått vård av Enby. En kvinna diagnosticerades med bröstcancer, men valde att inte låta sig opereras. I stället gick hon till Enby, som stöttade henne i hennes beslut och menade att cancern "sprider sig om man skär i den." I stället ordinerade han vitaminer och nässelextrakt. Hennes tillstånd förvärrades och hon avled av sin sjukdom efter att först försökt ta sitt liv.[10] En kvinna med levercancer i sista stadiet sökte upp Enby som ordinerade vitaminer och korallmineraler. Behandlingen hjälpte inte utan hon avled efter några veckor.[11]

2006 sände TV3 ett avsnitt av serien Insider som handlade om Enby. Där visas hur han, filmad med dold kamera, ordinerar blåbärsextrakt och pepparrot till en kvinna som säger sig ha cancer i lymfkörtlarna.[12] I september 2008, mer än ett år efter det att läkarlegitimationen dragits in, avslöjade Göteborgs-Tidningen att Enby fortsatt behandla cancerpatienter, vilket är olagligt för andra än legitimerad sjukvårdspersonal.[13]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Gerontologie in aller Welt[förtydliga], p. 69-73. ISSN 0044-281X.
  • Enby, Erik O. H. (1983). Redovisning av fynd vid mikroskopering av levande blod från två patienter med Morbus Hodgkin och tre patienter med maligna tumörsjukdomar. Göteborg. Edition C&L Förlag. ISBN 91-970480-1-1.
  • Enby, Erik O. H. (1984). Mikrobliknande bildningar i blod vid kroniska sjukdomar. Svensk Tidskrift för Biologisk Medicin, Swedish Journal of Biological Medicine. No 1 1984. p 22-26.
  • Enby, Erik O. H. (1986). Some principles of Somatic Ecology. Journal of Alternative Medicine. Vol 4. No 3. p 7-9, 23.
  • Enby Erik O. H. (1989). Die Präsenz zyklischer mikrobischer Prozesse Nachgewiesen im Blut von chronisch erkrankten Patienten. Hoya. Semmelweis-Verlag.
  • Enby, Erik O. H., Gosch P. & Sheehan M. (1990). ”Die revolutionären medizinischen Entdeckungen von Professor Dr. Günther Enderlein” Semmelweis-Institut, Hoya, Deutschland. ISBN 3-925524-08-8.
  • Enby, Erik O. H. (1994). The Decay Process As the Cause of Disease and Death and Microbial Formations in the Blood of Chronically Diseased in “Proceedings of the 1st World Congress on Cancer”. Independent Medical Research, Sydney, Australia. ISBN 0-646-25093-0.
  • Enby, Erik O. H. (1997). Blodförändringar hos kroniskt sjuka samt en teori om totala och partiella sårenheter. 2000-Talets Vetenskap. Nr 2. s 11-15.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Förteckning över Sveriges legitimerade läkare. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1989-. sid. 126. Libris länk 
  2. ^ ”Bluffläkaren tar strid: Jag vill fortsätta”. GT. 9 februari 2007. http://www.expressen.se/gt/blufflakaren-tar-strid-jag-vill-fortsatta/. Läst 23 maj 2015. 
  3. ^ Föreläsning om att bikarbonat botar cancer lockade många, Sveriges Radio Skaraborg, 25 april 2014. Läst 3 maj 2016.
  4. ^ Läkare som vill bota cancer med bikarbonat anmäls av IVO. Sveriges Radio Skaraborg, 25 april 2014. Läst 2015-05-23.
  5. ^ Beslut 2015-10-27: Förundersökningen läggs ned, Skäl: Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt. (23 kapitlet 4 § andra stycket rättegångsbalken), Misstänkt brott: Brott mot patientsäkerhetslagen; Id: AM-BM2014-10413-6L, Ext ärendenr: 1400-K88426-14, Åklagarmyndigheten, Åklagarområde Väst, Göteborgs åklagarkammare, Kammaråklagare Johan Udén, Handling: 22, Ärende: AM-51537-14, Handläggare: 410-S-SF.
  6. ^ Enby, Gunnel M i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2
  7. ^ Forskning. Erik Enbys webbsida. Läst 2015-05-24.
  8. ^ Enby, Erik (2012). Blod, mod och envishet: på spaning efter sjukdomarnas väsen. Spånga: Beijbom Books. Libris länk. ISBN 978-91-86581-40-4 
  9. ^ ”Varnad läkare får fortsätta”. GP. 21 juni 2006. Arkiverad från originalet den 24 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150524120811/http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.104916-varnad-lakare-far-fortsatta. Läst 24 maj 2015. 
  10. ^ ”Hon fick nässlor mot cancern”. Expressen. http://www.expressen.se/gt/hon-fick-nasslor-mot-cancern/. Läst 4 juni 2016. 
  11. ^ ”Läkare lurade dödssjuka Siv”. Expressen. 7 december 2005. http://www.expressen.se/halsoliv/lakare-lurade-dodssjuka-siv/. Läst 4 juni 2016. 
  12. ^ ”Här "botar" bluffläkaren cancer med pepparrot”. Expressen. 6 april 2006. http://www.expressen.se/halsoliv/har-botar-blufflakaren-cancer-med-pepparrot/. Läst 4 juni 2016. 
  13. ^ ”Bluffdoktorn fortsätter”. Expressen. http://www.expressen.se/gt/bluffdoktorn-fortsatter/. Läst 4 juni 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]