Erik Karlsson (Örnfot)

Erik Karlsson Örnfot, känd 1362-1369, var riksråd, riddare, hövitsman i Rumlaborgs län och på Öland . Ätten Örnfot tillhörde sedan gammalt det svenska högfrälset med avsevärda egendomar i Småland, Östergötland och Mälarlandskapen. Motivet på deras vapensköld var ett avhugget rovfågelben med fyra spretande klor och hjälmen var prydd med två uppåtvända rovfågelben.

År 1363 dömdes Erik Karlsson, som medlem i upproret mot Magnus Eriksson, tillsammans med några andra stormän, att enligt landslagen bli förlustiga "jord, gods och liv" för att de "gjort försåt att konungen fånga eller döda". Konungen var Magnus Eriksson med sönerna Erik och Håkan. Erik Karlsson var dock medhjälplig till att Albrekt av Mecklenburg blev svensk kung, varmed han fick återvända och liksom de övriga medlöparna i Sverige, belönades han efter den lyckade kuppen mot Stockholm och östra Sverige, med höga utmärkelser och ämbeten.

Han dubbades till riddare, sannolikt vid det stora riddarslaget i Uppsala domkyrka, som följde efter Albrekts "kungaval" vid Mora stenar. Erik Karlsson hade gods i Aska härad, Björkekinds härad, Bråbo härad, Finspångs läns härad, Söderköpings stad i Östergötland, Stranda härad i Småland, Siende härad i Västmanland, Hakarp i Jönköping, Tveta härad, Vista härad, samt på Öland, där han en tid verkade som hövitsman.

Källor

Svenska medeltidsvapen I, II, av Jan Raneke 1982
Sten Engström: Bo Jonsson och Karl-Erik Löfqvist: Om riddarväsen och frälse i nordisk medeltid