Erik Rooth

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Erik Gustaf Teodor Rooth, född 22 april 1889 i Degerfors, död 14 mars 1986 i Lund, var en svensk språkvetare. Han var professor i tyska språket vid Lunds universitet.

Rooths föräldrar var överingenjören Theodor Rooth och Signe Morén. Rooth studerade vid Bonns universitet, Hamburgs universitet, universitetet i Halle samt vid Uppsala universitet, där han blev filosofie licentiat 1918 och filosofie doktor 1919. Han var docent i Uppsala 1920–1926 och i Lund från 1926. I Uppsala var han även amanuens vid universitetsbiblioteket 1919–1926. Han var professor i Lund 1932–1954.

Rooth blev ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1933, av Vetenskapssocieteten i Lund samma år och av Kungliga Vitterhetsakademien 1951. Han blev kommendör av Kungliga Nordstjärneorden 1953 (riddare 1940) och kommendör av Tyska örnens orden 1941. Rooth blev hedersdoktor vid universitetet i Kiel 1956.

Rooth gifte sig 1919 med tandläkaren Märta Wizén (1889-1940). Han var bror till Gerry och Gustaf Rooth.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Eine Westfälische Psalmenübersetzung : aus der ersten Hälfte des 14. Jahrhunderts (Uppsala 1919)
  • Die mittelalterlichen deutschen Handschriften, einschliesslich der lateinischen mit deutschen Bestandteilen, der Universitätsbibliothek zu Uppsala (1921)
  • Studien zu den altniederfränkischen und altwestfälischen Psalterversionen (Uppsala 1924)
  • Vrastmunt : ein Beitrag zur mittelhochdeutschen Wortgeschichte : Beilage: Das mainzer Friedgebot vom Jahre 1300 : [Ernst A. Kock zum 75. Geburtstag am 6. Dezember 1939 dargebracht] (Lund 1939)
  • Saxonica : Beiträge zur niedersächsischen Sprachgeschichte (Lund 1949)
  • Viktor Rydbergs Faustöversättning (Lund 1951)
  • Nordseegermanische Beiträge (Stockholm 1957)
  • Zu den Bezeichnungen für "Eiszapfen" in den germanischen Sprachen : historisch-wortgeographische und etymologische Studien (Stockholm 1961)
  • Zur Sprache des Karlmeinet : ein unbeachteter Schlussabschnitt (Heidelberg 1971)
  • Das Runenhorn von Gallehus (Stockholm 1984)

Källor[redigera | redigera wikitext]