Erik Sigsgaard

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Erik Sigsgaard, född 7 februari 1938 i Bjørnlund, är en dansk pedagog, rektor, forskare och politiker. Han var folketingsledamot 1964-1967 för Socialistisk Folkeparti (SF) och 1968-1971 samt 1975-1976 för Venstresocialisterne (VS).[1] Han var även ledamot i Köpenhamns kommunfullmäktige (Borgerrepræsentationen) 1962-1970 och 1974-1975.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Erik Sigsgaard är son till läraren Jens Eriksen Sigsgaard (1904-1986) och Gerda Christensen (1911–1960).[1] Han är i släkt med seminarierektorn Jens Sigsgaard och psykologen Thomas Sigsgaard.[1] Han tog studentexamen från Vestjysk gymnasium 1956 och blev utexaminerad lärare från Emdrupborg statsseminarium 1960.[1] Han var sedan lärare på Ordblindeinstituttet i Hellerup (1960-1972), rektor på Albertslund børnehaveseminarium (1972-1981) och lektor på samma ställe till 1990.[1] Därefter var han adjunkt på Danmarks lærerhøjskole (1990-1994), lektor på Højvangseminariet (1994-2007) och sedan 1994 forskare vid Videncenter for institutionsforskning.[1]

Han gick med i Socialistisk Folkeparti kort efter grundandet 1958.[2] Han blev invald i Köpenhamns kommunfullmäktige 1962 och var ledamot i partistyrelsen (1963-1967) och det verkställande utskottet.[2] Han blev invald i Folketinget 1964 och var då en av de yngsta ledamöterna.[1] Efter valet 1966 sållade han sig till den oppositionella falangen inom SF, som bl.a. motsatte sig partiets parlamentariska samarbete med regeringspartiet Socialdemokratiet.[1] Detta ledde till att Sigsgaard, tillsammans med bl.a. Kai Moltke, Hanne Reintoft och Preben Wilhjelm, gick ur SF 1967 och bildade Venstresocialisterne.[1][2] Han blev vald för partiet 1968 och satt till 1971, samt igen 1975-1976.[2] Efter sin politiska karriär har han varit en aktiv debattör inom pedagogik, barnuppfostran och daghem.[2]

Han var gift med författaren Inger Justesen (1961-1986) och sedan 1988 med Marianne Horst.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Oliekrisen og de multinationale selskaber (1973/74)
  • Om børn og deres virkelighed (1979)
  • At ville, jeg kan, vi gør! (1981) – Med Marianne Larsen
  • Gode venner (1983)
  • Det åbne og det lukkede (1984)
  • Demokratiet i lasten (1984)
  • At være betroet (1985)
  • Er opdragelse nødvendig? (1993)
  • Hvad er et godt seksårsliv? (1993)
  • Om børn og deres virkelighed før og nu (1995)
  • Voksnes syn på børn og opdragelse (1996) – Med Ole Varming
  • Op lille Hans. Om skolestart og læsning (1998)
  • Børn og institutioner (2001)
  • Skældud (2003)
  • Skæld mindre ud (2007)

Erkännanden[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Cedergreen Bech, Svend (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Uddannelse_og_undervisning/Seminarierektor/Erik_Sigsgaard 
  2. ^ [a b c d e] Jensen, Albert. ”Sigsgaard, Erik”. Leksikon for det 21. århundrede. http://www.leksikon.org/art.php?n=2296. Läst 25 mars 2014. 
Litteratur
  • Svend Cedergreen Bech (red.) (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Köpenhamn: Gyldendal.