Erling Drangsholt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erling Drangsholt
Erling Drangsholt.jpg
Född29 oktober 1885
Norge Oddernes, Norge
Död20 november 1950 (65 år)
Norge Oslo, Norge
MakaGurly Anker-Holth (1920–1936)
Ingeborg Ihle (1943–1950)
IMDb SFDb

Erling Drangsholt, född 29 oktober 1885 i Oddernes, död 20 november 1950 i Oslo, var en norsk skådespelare och sångare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter två års gymnasiestudier började Drangsholt på Musikkonservatoriet i Kristiania. Han debuterade på Fahlstrøms teater där han verkade fram till 1911. Han engagerades därefter vid Centralteatret där han kom att bli en av de bärande krafterna. Han fick sitt genombrott 1913 i Julius Magnussens Hvo som elsker sin fader. Han spelade till en början mestadels lustspelsroller, men tolkade senare även karaktärsroller. Han fick sitt genombrott som karaktärsskådespelare 1917 i Gunnar Heibergs Kong Midas. Han spelade senare tiggarkungen i Tolvskillingsoperan och stora Henrik Ibsen-roller som Osvald i Gengångare (1919) och Doktor Rank i Ett dockhem. Under två perioder, 1931–1935 och 1946–1950, verkade han vid Nationaltheatret. Han gästskådespelade vid Dramaten i Stockholm 1929 och vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn 1946. År 1937 regisserade han föreställningen Så går det løs, dock utan större framgång.[1]

Med sin musikaliska bakgrund var det som sångare han kom att få sina största framgångar. Han behärskade både opera och operett och spelade 1913 i Verdis La traviata. År 1914 medverkade han i Puccinis La Boheme och Tosca och 1916 i Jules Massenets Manon.[1]

Vid sidan av teatern verkade han som filmskådespelare. Han debuterade 1927 i Den glade enke i Trangvik och medverkade i sammanlagt nio filmer 1927–1947. Han spelade huvudrollen i filmerna Jeg drepte! (1942), Sangen til livet (1943), To liv (1946) och Sankt Hans fest (1947).[2]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Drangsholt var son till gårdsbrukaren och fabriksägaren Severin Drangsholt (1857–1892) och Anna Larsen (1859–?). Han var gift första gången från 1920–1936 med Gurly Anker-Holth och andra gången 1943–1950 med Ingeborg Ihle.[1]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Scenroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1917 Edwin Ronald Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Centralteatret[3]
1929 Tice Collins S.k. kärlek
Edwin J. Burke
Harry Roeck-Hansen Djurgårdsteatern[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Erling Drangsholt”. Norsk biografisk leksikon. https://nbl.snl.no/Erling_Drangsholt. Läst 8 maj 2015. 
  2. ^ ”Erling Drangsholt”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0237076/?ref_=fn_al_nm_1. Läst 8 maj 2015. 
  3. ^ Wifstrand, Naima (1962). Med och utan paljetter. Stockholm: Bonnier. sid. 76. Libris länk 
  4. ^ Scen och Film”. Dagens Nyheter: s. 12. 30 maj 1929. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1929-05-30/144/12. Läst 2 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]