Tolvskillingsoperan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tolvskillingsoperan
1928
Program till urpremiären 1928. Lotte Lenyas namn har oavsiktligt utelämnats.
Program till urpremiären 1928. Lotte Lenyas namn har oavsiktligt utelämnats.
OriginaltitelDie Dreigroschenoper
Uruppförande31 augusti 1928, Theater am Schiffbauerdamm i Berlin
MusikKurt Weill
SångtexterBertolt Brecht
ManusBertolt Brecht
Baserad påTiggarens opera av John Gay
Viktiga sångerBalladen om Mackie Kniven,
Sjörövar-Jennys visa
Språktyska
Svensk översättningCurt Berg 1950
Jan Mark 2005
Viktiga svenska produktioner1929 Komediteatern
1946 Malmö stadsteater
1950 Intiman
1953 Norrköping-Linköping stadsteater
1955 Göteborgs stadsteater
1962 Malmö stadsteater
1964 Stockholms stadsteater
1969 Dramaten
1970 Malmö stadsteater
1988 Dramaten
1997 Göteborgs stadsteater
2005 Stockholms stadsteater
2015 Malmö stadsteater
2019 Folkoperan/Kulturhuset Stadsteatern

Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper) är en tysk musikteaterpjäs (Stück mit Musik) från 1928 av Bertolt Brecht (text) och Kurt Weill (musik).

Produktionshistorik[redigera | redigera wikitext]

Handlingen är en bearbetning av 1700-talspjäsen Tiggarens opera av John Gay. Översättningen av Gays drama gjordes av Brechts medarbetare Elisabeth Hauptmann; texten till Tolvskillingsoperan håller sig i många avseenden förmodligen mycket nära denna översättning (som inte finns bevarad), men Brecht förändrade texten på ett större antal viktiga punkter. Bland annat interpolerades sånger, inspirerade av Kipling och Villon (Brecht fick senare medge att han plagierat en tysk Villon-översättning och låta översättaren få del av royalties för verket).

Uruppförande[redigera | redigera wikitext]

Tolvskillingsoperan tillkom under en ganska kort tidsperiod 1928; arbetet med detta verk avbröt för några månader Kurt Weills pågående arbete med partituret till operan Mahagonny. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes verket - utan större förväntningar – på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenya som Krog-Jenny. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé. Enligt uppgift var det den kraftfulla Kanonsången (Kanonenlied) i första akten som lade grunden till publikframgången.

Senare versioner[redigera | redigera wikitext]

Tolvskillingsoperan hade premiär på Broadway 1933, där den spelades utan någon stor framgång. I New York 1954 spelade Lenya rollen som Jenny i en uppsättning off-Broadway som blev en långkörare. Pjäsen har sedan dess ofta synts på repertoarerna världen över. 2004 spelades den i London i en djärv nyuppsättning och bearbetning, som gjorde underklassmiljön i pjäsen råare och mer brittisk.

Den svenskspråkiga premiären ägde rum den 23 oktober 1929 på Svenska Teatern i Helsingfors.

Svenska uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Bara en dryg vecka efter den finska premiären, den 2 november, skedde den svenska premiären i StockholmKomediteatern i regi av Ernst Eklund. Ingmar Bergman fick upp ögonen för den när han var utbytesstudent i Nazityskland och satte själv upp stycket på Intiman 1950. 2019 spelades Tolvskillingsoperan i ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern och Folkoperan.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Kurt Weills musik, som kvantitativt går långt utöver omfattningen för vanlig "skådespelsmusik", är däremot med ett undantag helt nyskriven. Den framstår idag som det kanske mest utpräglade uttrycket för Weills så kallade "Song"-stil, men här finns även klart neobarocka element (till exempel i uvertyren) och kännetecken för många olika musikaliska stilar. Sångerna skrevs inte för traditionella skolade röster, men är samtidigt egentligen i svåraste laget för vanliga skådespelare utan professionell sångträning.

Mackie och Jenny[redigera | redigera wikitext]

Den mest berömda sången i Tolvskillingsoperan är Die Moritat von Mackie Messer, ofta bearbetad och av bland andra Louis Armstrong framförd under titeln Mack the Knife. Sedan har också Sjörövar-Jennys visa (Die Seeräuber-Jenny) blivit ett mycket populärt stycke bland kabarésångerskor alltifrån Nina Simone till Judy Collins och Marianne Faithfull. Det svenska 80-talsbandet Imperiet spelade in en rockversion av Kanonsången.

Personer[redigera | redigera wikitext]

Roll Röstfack Urpremiären 1928
Theater am Schiffbauerdamm
Regi Erich Engel
1929
Komediteatern
Regi Ernst Eklund
1950
Intiman
Regi Ingmar Bergman
Jonathan Jeremiah Peachum, hälare och ledare för ett tjuv- och tiggarband baryton Erich Ponto Sture Baude Anders Ek
Fru Peachum (Frau Peachum) mezzosopran Rosa Valetti Signe Wirff Hjördis Petterson
Polly, deras dotter sopran Roma Bahn Alice Eklund Gertrud Fridh
Macheath (Mackie Messer/Mackie Kniven), banditledare tenor/baryton Harald Paulsen Ernst Eklund Edvin Adolphson
Jackie "Tiger" Brown, polismästare baryton Kurt Gerron Carl-Gunnar Wingård Ulf Johanson
Lucy, hans dotter sopran Kate Kühl Anna-Lisa Baude Ann-Mari Wiman
Krog-Jenny, prostituerad (Spelunken-Jenny) mezzosopran Lotte Lenya Mimi Pollak Eva Dahlbeck
Gatusångaren (Moritatensänger) baryton Kurt Gerron Nils Lundell Lars Egge
Filch, en av Peachums tiggare tenor Naphtali Lehrmann Gösta Terserus Birger Malmsten
Smith, konstapel baryton Ernst Busch Albert Ståhl Folke Hamrin
Ledsna Walter (Trauerweiden-Walter) tenor Ernst Rotmund Einar Axelsson Georg Skarstedt
Falskmyntar-Matthias (Münz-Matthias) tenor Karl Hannemann Gösta Cederlund Alf Östlund
Krokfinger-Jakob (Hakenfinger-Jakob) tenor Manfred Fürst Nils Lundell Ragnar Falck
Kofots-Robert (Säge-Robert) tenor Josef Buntzel Sven Peterson Wiktor ”Kulörten” Andersson
Jimmie tenor Werner Maschmeyer Bror Öbergson Gösta Prüzelius
Ede tenor Albert Venohr Erland Colliander Rune Andréasson
Pastor Kimball talroll Knut Martin John Melin
Tiggare, gangstrar, horor, poliser Bertil Ehrenmark
Stina Seelig
Valborg Svensson
Maja Jerlström
Märta Svensson
Lars-Erik Liedholm
Emy Storm
Julie Bernby
Teeri Stenhammar
Gita Gordeladze
Astrid Lindgren

Handling[redigera | redigera wikitext]

Prolog

Den årliga marknaden i Soho. I en ballad besjungs den fruktade och allestädes närvarande banditkungen Macheath, alias Mackie Messer ("Die Moritat von Mackie Messer").

Akt I

Jonathan Peachum har grundat en firma, som beviljar "tiggarlicenser" och erbjuder hjälp och skydd mot 50% av inkomsterna. Den som vägrar blir bortkörd eller bestraffad, såsom Filch, som har tiggt på egen hand. Peachum är ständigt på dåligt humör och är nu ursinnig för att dottern Polly har varit borta hela natten. Under tiden firar Polly bröllop med Macheath i ett stall, som är möblerat med tjuvgods. Polly sjunger visan om "Sjörövar-Jenny".[1] Polismästaren Brown, en gammal vän och krigskamrat till banditkungen, bevistar bröllopet ("Kanonen-Song"). Peachum, som inte vill väcka uppmärksamhet, vill inte ha den uppseendeväckande Macheath till svärson. Han beslutar att röja Macheath ur vägen genom att ange honom för polisen.

Akt II

Peachum tvingar Brown att söka efter Macheath. Men Polly varnar Macheath som överlämnar ledningen av banditbandet till henne och söker sin tillflykt i sitt tidigare hemvist, en bordell i Soho ("Pimp's Ballad"). Macheaths före detta väninna och medarbetare, horan Jenny, mutas av fru Peachum och förråder honom för polisen. Polismästaren Brown vill ogärna gripa sin gamle vän. Browns dotter Lucy ställer till en scen eftersom Macheath har lovat att gifta sig med henne. När Polly besöker sin make råkar de båda kvinnorna i luven på varandra ("Jealousy Duet"). Medan Polly hämtas av sin mor, hjälper Lucy banditledaren att fly.

Akt III

Peachum utövar utpressning mot Brown. Om Macheath inte hamnar bakom lås och bom, tänker han låta sina tiggare ställa till med oroligheter under firandet av drottningens kröning. Macheath blir åter förråd av Jenny och sätts i fängelse i väntan på att han skall hängas. Macheath försöker muta vakterna men gatorna är överfulla med folk på grund av kröningsfestligheterna och pengarna kommer inte fram i tid. Banditerna och även hans hustru Polly tar avsked av Macheath. Banditledaren förs till galgen men en kunglig budbärare kommer ridande och tillkännager att Macheath har blivit benådad ("Walk to Gallows"). Macheath erhåller en livränta och ett adelsbrev från drottningen.

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Georg Wilhelm Pabst (t.h.) med skådespelaren Albert Préjean under inspelningen av den franska versionen av Tolvskillingsoperan 1931.
  • 1931 regisserade Georg Wilhelm Pabst den första filmatiseringen av Die Dreigroschenoper. Sångerskan Lotte Lenya medverkade i rollen som Krog-Jenny.[2]
  • 1931, Pabst gjorde även fransk version, L'opéra de quat'sous, där den mest namnkunnige skådespelaren i ensemblen är Antonin Artaud.[3]
  • 1962, en tysk filmatisering av Wolfgang Staudte med Curd Jürgens, Gert Fröbe och Hildegard Knef. [4]
  • 1989 gjordes en amerikansk film som fick titeln Mack the Knife i regi av Menahem Golan med bland andra Raúl Juliá och Richard Harris.[5]
  • 2018 hade den tyska filmen Mackie Messer – Brechts Dreigroschenfilm premiär. Filmen är regisserad av Joachim A. Lang. Filmen handlar dels om Bertolt Brechts arbete med att överföra teaterstycket till film dels framförs hela Tolvschillingsoperan. Huvudrollen som Bertholt Brecht spelas av Lars Eidinger.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I originalversionen sjöngs visan om "Sjörövar-Jenny" av Polly men har i senare versioner flyttats till akt II och sjungs då av Jenny själv.
  2. ^ Die Dreigroschenoper på imdb [1]
  3. ^ L'opéra de quat'sous på imdb [2]
  4. ^ Die Dreigroschenoper (1962) på imdb [3]
  5. ^ Mack the Knife på imdb [4]
  6. ^ ”Mack the Knife - Brecht's Threepenny Film”. http://www.imdb.com/title/tt6575280/. Läst 31 oktober 2018.