Tolvskillingsoperan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Program till urpremiären 1928.

Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper) är en tysk musikteaterpjäs (Stück mit Musik) från 1928 av Bertolt Brecht (text) och Kurt Weill (musik).

Produktionshistorik[redigera | redigera wikitext]

Uruppförande[redigera | redigera wikitext]

Tolvskillingsoperan tillkom under en ganska kort tidsperiod 1928; arbetet med detta verk avbröt för några månader Kurt Weills pågående arbete med partituret till operan Mahagonny. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes verket - utan större förväntningar – på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenja i en mindre roll. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé. Enligt uppgift var det den kraftfulla Kanonsången (Kanonenlied) i första akten som lade grunden till publikframgången.

Senare versioner[redigera | redigera wikitext]

En film gjordes 1931 i vilken Lenya spelar Sjörövar-Jenny. Tolvskillingsoperan hade svenskspråkig premiär den 23 oktober 1929 på Svenska Teatern i Helsingfors. Bara en dryg vecka senare den 2 november på Komediteatern som låg vid Engelbrektsplan i Stockholm (ej att förväxla med Komediteatern vid Gröna Lund). Komediteatern drevs av skådespelaren och regissören Ernst Eklund. Premiär på Broadway 1933, där den spelades utan någon stor framgång. Ingmar Bergman fick upp ögonen för den när han var utbytesstudent i Nazityskland och satte själv upp stycket 1950. I New York 1954 spelade Lotte Lenya rollen som Jenny i en uppsättning off-Broadway som blev en långkörare. Pjäsen har sedan dess ofta synts på repertoarerna världen över. 2004 spelades den i London i en djärv nyuppsättning och bearbetning, som gjorde underklassmiljön i pjäsen råare och mer brittisk.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Kurt Weills musik, som kvantitativt går långt utöver omfattningen för vanlig "skådespelsmusik", är däremot med ett undantag helt nyskriven. Den framstår idag som det kanske mest utpräglade uttrycket för Weills så kallade "Song"-stil, men här finns även klart neobarocka element (till exempel i uvertyren) och kännetecken för många olika musikaliska stilar. Sångerna skrevs inte för traditionella skolade röster, men är samtidigt egentligen i svåraste laget för vanliga skådespelare utan professionell sångträning.

Mackie och Jenny[redigera | redigera wikitext]

Den mest berömda sången i Tolvskillingsoperan är Die Moritat von Mackie Messer, ofta bearbetad och av bland andra Louis Armstrong framförd under titeln Mack the Knife. Sedan har också Sjörövar-Jennys visa (Die Seeräuber-Jenny) blivit ett mycket populärt stycke bland kabarésångerskor alltifrån Nina Simone till Judy Collins och Marianne Faithfull. Det svenska 80-talsbandet Imperiet spelade in en rockversion av Kanonsången.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Jonathan Jeremiah Peachum, hälare och ledare för ett tjuv- och tiggarband (baryton)
  • Fru Peachum (mezzosopran)
  • Polly, deras dotter (sopran)
  • Macheath (Mackie Messer/Mackie Kniven), banditledare (tenor/baryton)
  • Sjörövar-Jenny, prostituerad (mezzosopran)
  • Tiger Brown, polismästare (baryton)
  • Lucy, hans dotter (sopran)
  • Filch, en av Peachums tiggare (tenor)
  • Smith, konstapel (baryton)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen är en bearbetning av 1700-talspjäsen Tiggarens opera av John Gay. Översättningen av Gays drama gjordes av Brechts medarbetare Elisabeth Hauptmann; texten till Tolvskillingsoperan håller sig i många avseenden förmodligen mycket nära denna översättning (som inte finns bevarad), men Brecht förändrade texten på ett större antal viktiga punkter. Bland annat interpolerades sånger, inspirerade av Kipling och Villon (Brecht fick senare medge att han plagierat en tysk Villon-översättning och låta översättaren få del av royalties för verket).

Prolog

Den årliga marknaden i Soho. I en ballad besjungs den fruktade och allestädes närvarande banditkungen Macheath, alias Mackie Messer ("Die Moritat von Mackie Messer").

Akt I

Jonathan Peachum har grundat en firma, som beviljar "tiggarlicenser" och erbjuder hjälp och skydd mot 50% av inkomsterna. Den som vägrar blir bortkörd eller bestraffad, såsom Filch, som har tiggt på egen hand. Peachum är ständigt på dåligt humör och är nu ursinnig för att dottern Polly har varit borta hela natten. Under tiden firar Polly bröllop med Macheath i ett stall, som är möblerat med tjuvgods. Polly sjunger visan om "Sjörövar-Jenny".[1] Polismästaren Brown, en gammal vän och krigskamrat till banditkungen, bevistar bröllopet ("Kanonen-Song"). Peachum, som inte vill väcka uppmärksamhet, vill inte ha den uppseendeväckande Macheath till svärson. Han beslutar att röja Macheath ur vägen genom att ange honom för polisen.

Akt II

Peachum tvingar Brown att söka efter Macheath. Men Polly varnar Macheath som överlämnar ledningen av banditbandet till henne och söker sin tillflykt i sitt tidigare hemvist, en bordell i Soho ("Pimp's Ballad"). Macheaths före detta väninna och medarbetare, horan Jenny, mutas av fru Peachum och förråder honom för polisen. Polismästaren Brown vill ogärna gripa sin gamle vän. Browns dotter Lucy ställer till en scen eftersom Macheath har lovat att gifta sig med henne. När Polly besöker sin make råkar de båda kvinnorna i luven på varandra ("Jealousy Duet"). Medan Polly hämtas av sin mor, hjälper Lucy banditledaren att fly.

Akt III

Peachum utövar utpressning mot Brown. Om Macheath inte hamnar bakom lås och bom, tänker han låta sina tiggare ställa till med oroligheter under firandet av drottningens kröning. Macheath blir åter förråd av Jenny och sätts i fängelse i väntan på att han skall hängas. Macheath försöker muta vakterna men gatorna är överfulla med folk på grund av kröningsfestligheterna och pengarna kommer inte fram i tid. Banditerna och även hans hustru Polly tar avsked av Macheath. Banditledaren förs till galgen men en kunglig budbärare kommer ridande och tillkännager att Macheath har blivit benådad ("Walk to Gallows"). Macheath erhåller en livränta och ett adelsbrev från drottningen.

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Georg Wilhelm Pabst (t.h.) med skådespelaren Albert Préjean under inspelningen av den franska versionen av Tolvskillingsoperan 1931.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ I originalversionen sjöngs visan om "Sjörövar-Jenny" av Polly men har i senare versioner flyttats till akt II och sjungs då av Jenny själv.
  2. ^ Die Dreigroschenoper på imdb [1]
  3. ^ L'opéra de quat'sous på imdb [2]
  4. ^ Die Dreigroschenoper (1962) på imdb [3]
  5. ^ Mack the Knife på imdb [4]