Ethel Forsberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ethel Maria Forsberg, född 5 april 1956, är en svensk landskapsarkitekt och före detta generaldirektör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Forsberg, som är utbildad landskapsarkitekt, var 1989–1994 anställd på miljödepartementet som departementssekreterare. Hon var därefter miljöchef på Kooperativa förbundet (KF) och sedan 1999 miljöchef i Stockholms stad. 2001 utsågs hon till generaldirektör för Kemikalieinspektionen.[1] Under denna tid påtalade hon på debattplats bland annat problematiken med giftiga båtfärger[2] och behovet av att förstärka tillsynen av kemikalieanvändning genom att till exempel inrätta en kemikaliepanel i FN.[3] Hon lämnade tjänsten 2010, då hon enligt egen utsago fått rådet att "inte ta ytterligare initiativ på området"[4] vilket hon utvecklat i boken "Makt, plast, gift och våra barn".

Forsberg var därefter stadsbyggnadsdirektör för Region Gotland och var bland annat särskild utredare i "Utredningen om nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial" som redovisade sitt betänkande i september 2013 i SOU 2013:70.[5] Hon har även 2017 påtalat behovet av reglering av användning av nanomaterial.[6]

Hon utsågs 2016 till ny generaldirektör för Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.[7] Våren 2020 lämnade hon tjänsten på egen begäran.[8]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ethel Forsberg ny chef för Kemikalieinspektionen”. Svenska Dagbladet: s. 25. 21 juni 2001. https://www.svd.se/arkiv/2001-06-21/25. Läst 5 maj 2019. 
  2. ^ Ethel Forsberg (12 mars 2005). ”Båtfärger skadar Östersjön - Ethel Forsberg ger Svenska Kryssarklubben svar på tal”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2005-03-12/5. Läst 7 maj 2019. 
  3. ^ Ethel Forsberg, Margot Wallström, Stefan Edman med flera (23 februari 2009). ”SvD Brännpunkt / Inrätta en kemikaliepanel i FN”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2009-02-23/5. 
  4. ^ Jenny Stiernstedt (5 februari 2014). ”"Det liknar förmynderi"”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2014-02-05/8. 
  5. ^ Forsberg, Ethel (2013) [2013]. SOU 2013:70, Säker utveckling! – Nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial - Betänkande av Utredningen om nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial. "SOU 2013:70". Riksdagen, SOU - Statens Offentliga Utredningar. ISBN 978-91-38-24020-5. https://www.regeringen.se/49bba7/contentassets/9b5e3cd243354810a54fb230576bf7fb/saker-utveckling---nationell-handlingsplan-for-saker-anvandning-och-hantering-av-nanomaterial-sou-201370. Läst 7 maj 2019 
  6. ^ Ethel Forsberg (4 juli 2017). ”Nanomaterial måste EU-regleras bättre”. Läkartidningen (Läkartidningen 27-29/2017). http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temaartikel/2017/07/Nanomaterial-maste-EU-regleras-battre/. Läst 7 maj 2019. 
  7. ^ ”Ethel Forsberg ny generaldirektör för Forte”. FORTE - Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. 26 maj 2016. Arkiverad från originalet den 5 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190505210543/https://forte.se/nyhet/ethel-forsberg-ny-generaldirektor-for-forte/. Läst 5 maj 2019. 
  8. ^ ”Ethel Forsberg har begärt entledigande som generaldirektör”. Forte. https://forte.se/nyhet/ethel-forsberg-har-begart-entledigande-som-generaldirektor/. Läst 30 augusti 2020. 


Företrädare:
Gunnar Bengtsson
Generaldirektör för Kemikalieinspektionen
2001–2010
Efterträdare:
Nina Cromnier
Företrädare:
Ewa Ställdal
Generaldirektör för Forte
2016–2020
Efterträdare:
Jonas Björck