Eucera hamata
| Eucera hamata | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Långhornsbin Eucera |
| Undersläkte | Synhalonia |
| Art | Eucera hamata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eucera hamata | |
| Auktor | (Bradley, 1942) |
| Synonymer | |
|
Tetralonia dilecta Folsom, 1922[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Eucera hamata är en biart som först beskrevs av Bradley 1942.[3][4] Den ingår i släktet långhornsbin och familjen långtungebin.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Eucera hamata har svart grundfärg; antennerna är mörkbruna, hos honan med rent svart ovansida, medan hanen har munskölden (labrum), clypeus[a] och käkarnas spetsar gula. Munskölden är dessutom konvext framskjutande hos båda könen. Vingarna är halvgenomskinliga med rökfärgade spetsar och ribbor vars färg kan variera från tegelfärgad till svartbrun. På huvud, mellankropp och den första tergiten[b] är pälsen lång, tät och ljust brungul (hos honan kan tergit 1 dock ha rent vit päls). Bakkroppens färgmönster skiljer sig åt mellan hona och hane: Hos honan har tergit 2 och 3 en remsa av gråbrun päls (påtagligt smal på tergit 2) följd av tät, vit päls, tergit 4 är övervägande gråbrun med en smal remsa av vit päls i bakkanten, medan tergit 5 är även den övervägande gråbrun med en smal remsa av vit päls i bakkanten, men den vita remsan är begränsad åt sidorna medan mitten är brunaktig. Tergit 6 har ett liknande utseende, men det vita är nästan helt ersatt av brunaktig päls. Hos hanen har tergit 2 tämligen gles, tunn, ljus behåring över större delen med ett gråbrunt hårband i bakkanten, tergit 3 och 4 har ett liknande utseende som tergit 2, dock med inblandade svarta hår i det gråbruna fältet, tergit 6 och 7 är övervägande svart med vita sidor på tergit 6, gula på tergit 7. Arten är ett förhållandevis stort bi med en kroppslängd på 16 till 17 mm för honan, 13,5 till 14,5 mm för hanen. Största bredd (över bakkroppen) är 5,5 till 6,5 mm för honan, 5 till 5,5 mm för hanen.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar östra och mellersta USA från New England till Florida, västerut till Wyoming, samt södra Kanada (södra Saskatchewan).[7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som strävbladiga växter (stenfrön); ärtväxter (vedelsläktet, lusernsläktet och färgväpplingssläktet), fackelblomsväxter (fackelblomstersläktet), grobladsväxter (penstemoner), ljungväxter (odonsläktet, då främst amerikanskt blåbär med flera liknande arter) samt gurkväxter (pumpasläktet).[2] Flygtiden varar från april till augusti.[1]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Arten är solitär, det vill säga icke samhällsbyggande. Honorna kan emellertid bygga bon i anslutning till andra honor, dock mycket glest; avståndet till andra bon är minst 15 m. Larvbona grävs ut i beväxt mark, och utgörs initialt av en kort, horisontal till svagt sluttande gång som snart går vertikalt till ett djup av ungefär 20 cm, där den åter igen blir svagt sluttande. Larven övervintrar i det sista larvstadiet. Arten är värdart för de kleptoparasitiska Triepeolus-bina, vars larver lever av den insamlade pollenfödan efter det ägget eller värdlarven dödats. Boet kan även parasiteras av larverna av majbaggen Meloe americanus som också de lever av den insamlade näringen, eventuellt efter att de först dödat och ätit upp värdlarven.[8]
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus eller munskölden är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, även kallad överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Theodore, Mitchell (1962). ”The Bees of the Eastern United States II” (på engelska) (PDF, 21,1 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (152): sid. 87–89. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213614/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Anthophoridae.pdf. Läst 26 februari 2019.
- ^ [a b] ”Eucera hamata (Bradley, 1942)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Eucera+hamata&flags=subgenus:. Läst 21 juni 2020.
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2005) , manuscript, Checklist of Apoidea of North America.. - 18-Nov-2005
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/eucera+hamata/match/1. Läst 14 juli 2019.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ ”Map of Eucera hamata” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?w=720&r=0.2&e=0.00000&n=0.00000&z=0&kind=Eucera+hamata&la=0&lo=0?134,101. Läst 14 juli 2019.
- ^ ”Bees of Canada” (på engelska). Regina, Kanada: Royal Saskatchewan Museum. http://beesofcanada.com/species/eucera-hamata-(bradley,-1942). Läst 14 juli 2019.
|