Europeiska migrationsnätverket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Europeiska migrationsnätverket (EMN) är ett nätverk som finansieras av Europeiska kommissionen och har i uppdrag att förse Europeiska unionens institutioner, samt myndigheter och regeringar i EU:s medlemsstater, med aktuell, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om migrations- och asylfrågor i syfte att stödja policyutvecklingen på området. Informationen som EMN tillhandahåller riktar sig också till allmänheten. Efter en pilotfas som startades 2003 fattade Europeiska unionens råd under 2008 beslut om att inrätta EMN som en permanent expertgrupp. Den rättsliga grunden är sedan dess rådets beslut av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk (2008/381/EG).

Målsättningar[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstaternas behov av att utbyta information om alla typer av migrationsfrågor, och genom det bidra till en gemensam asyl- och migrationspolitik, formulerades för första gången på Europeiska rådets toppmöte i Laeken 2001 och bekräftades av toppmötet i Thessaloníki 2003. Det året startades EMN som pilotprojekt. Det fleråriga Haagprogrammet, som antogs under Europeiska rådets möte den 4–5 november 2004, underströk återigen vikten av en gemensam analys av migrationsrörelser, och det efterföljande Stockholmsprogrammet nämner flera olika faktorer som ska leda till förbättrad jämförbarhet och informationsutbyte mellan medlemsländerna rörande policyutvecklingen inom området asyl och migration. Detta är huvudmålet för EMN som formellt bildades 2008.

Struktur och organisation[redigera | redigera wikitext]

EU-kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor koordinerar EMN-arbetet centralt i samarbete med nationella kontaktpunkter (NCP:s) i EU:s medlemsstater och Norge. NCP:erna utses av respektive medlemsstats regering. Organisationsformerna varierar; det kan vara nationella ministerier eller departement, forskningsinstitutioner, icke-statliga organisationer, nationella myndigheter eller nationella representationer för internationella organisationer. I Sverige är Migrationsverket utsett till nationell kontaktpunkt. Nätverkstanken finns även på det nationella planet. Alla NCP:er samordnar ett nationellt nätverk som består av organisationer och individer verksamma inom området migration och asyl. En styrelse har tillsynen över EMN-arbetet. I styrelsen ingår alla 26 stater som deltog i Rådets beslut 2008/381/EC samt, som observatörer, Danmark, Kroatien, Europaparlamentet och Norge.

Rapporter, studier och andra produkter[redigera | redigera wikitext]

EMN framställer årliga policyrapporter (Annual Policy Report) och studier om aktuella asyl- och migrationsfrågor. De görs alltid parallellt i alla medlemsstaterna och grundar sig på information som NCP:erna tar fram i samarbete med sina respektive nationella nätverk. Utifrån de nationella rapporterna skriver och publicerar EU-kommissionen så kallade ”syntesrapporter” i samarbete med ett externt konsultföretag. Syntesrapporterna sammanfattar och jämför informationen i de nationella rapporterna. De presenterar också gemensamma slutsatser som kan vara relevanta för policyutvecklingen. EMN arbetar också med ”ad-hoc-frågor”, ett verktyg som de deltagande länderna kan använda när de snabbt behöver information om specifika asyl- eller migrationsrelaterade frågor. Dessutom har EMN lagt fram en gemensam ordlista (glossary) som innehåller viktiga begrepp och gemensamma definitioner inom migrationsområdet. Sedan 2009 används EMN:s årliga policyrapport för att följa upp medlemsstaternas insatser och aktiviteter i samband med EU:s europeiska pakt för invandring och asyl och implementeringen av Stockholmsprogrammet. EMN-publikationer har också använts i andra sammanhang, till exempel Aktionsplanen om ensamkommande flyktingbarn som EU-kommissionen antog i maj 2010. EMN har ett nära samarbete med andra relevanta enheter och organisationer såsom EU-kommissionens avdelning för forskning och innovation, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Eurostat, Eurocities, European Policy Centre och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO).

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

En oberoende extern utvärdering av EMN har gjorts under 2010 och 2011. Målet var att undersöka EMN:s effektivitet och att mäta i vilken utsträckning nätverket uppfyller sina målsättningar. I synnerhet skulle EMN-arbetets relevans för policyutvecklingen bedömas. Utvärderingen visade bland annat att EMN i stort sett har nått sina målsättningar och bidrar till policyutvecklingen, men att teman för studier och rapporter skulle kunna anpassas ännu mer till den konkreta politiska agendan. Under 2011 producerade EMN studier om ”Viseringspolitik som migrationskanal” och irreguljär migration. Huvudstudien 2012 handlade om migration av studenter från tredjeländer till EU. Under 2013 producerades fyra studier rörande invandring av högkvalificerad arbetskraft, mottagningssystem för asylsökande, människohandel samt sociala skyddssystem för migranter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Rådets beslut av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk (2008/381/EG).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.