Hoppa till innehållet

Eva Marie Saint

Från Wikipedia
Eva Marie Saint
Född4 juli 1924[1][2][3] (101 år)
Newark, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidActors Studio
Bowling Green State University
Bethlehem Central High School
Stella Adler Studio of Acting
HB Studio
SysselsättningTv-skådespelerska, scenskådespelerska, filmskådespelerska, röstskådespelerska
Noterbara verkStorstadshamn (1954)
En handfull snö (1957)
I sista minuten (1959)
Familjen Macahan (1977)
MakeJeffrey Hayden
(g. 1951–2016)
Barn2
FöräldrarEva Marie Saint[4]
Utmärkelser
Theatre World Award (1954)[5]
Oscar för bästa kvinnliga biroll (1955)[6]
Emmy Award för kvinnliga biroll i en miniserie eller film (1990)
Riddare av Arts et Lettres-orden (2001)
Stjärna på Hollywood Walk of Fame
Redigera Wikidata

Eva Marie Saint, född 4 juli 1924 i Newark i New Jersey, är en amerikansk skådespelare.[7] Hon påbörjade i ett tidigt skedde av livet sin karriär som praktikant på TV och sedermera som en lågavlönad skådespelare, något som tidningen Life gjorde ett reportage om. Med Broadwayuppsättningen av Resan till Bountiful (1953) uppmärksammades Saint och blev prisad. Hon fick sedan sitt stora genombrott som Marlon Brandos flickvän i Storstadshamn (1954), en roll som belönade henne med en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Hon blev också nominerad till en BAFTA, något hon även blev för En handfull snö (1957). Med Alfred Hitchcock-filmen I sista minuten (1959) katapulterade Saints stjärnstatus till toppen men hon valde då att begränsa sina arbeten som skådespelare för att fokusera på familjen.

Under större delen av 1970, 1980, och 1990-talet arbetade hon nästan uteslutande inom TV däribland i den populära Familjen Macahan (1976-1977) för vilken hon nominerades till en Emmy Award. Hon blev nominerad till priset totalt fem gånger under sin karriär och skulle vinna med sin insats i TV-filmen People Like Us (1990). I övriga roller märks Regnträdets land (1957), Exodus (1960), Het strand (1965), 36 timmar (1965), Ryssen kommer! Ryssen kommer! (1966), Grand Prix (1966), Taxi!!! (1978) och The Best Little Girl in the World (1981). Saint är en av de sista levande filmstjärnorna från Hollywoods guldålder.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Eva Marie Saint föddes i Newark och hennes föräldrar John Merle Saint och Eva Marie Rice var båda kväkare. Hon hade också en syster, Adelaide. Hon gick i skolan Bethlehem Central High School i Delmar i New York där hon examinerades 1942.[8] Hon valdes in i skolans egen "Hall of Fame" 2006. Saint fortsatte studierna på Bowling Green State University med inriktning på skådespeleri. På skolan fick hon huvudrollen i pjäsen Personal Appearance och var aktiv i studentföreningen Theta Alpha Phi, som var inriktad på teater.[9] Hon utexaminerades från universitetet 1946 och en teater på skolan är uppkallad efter henne.[10]

Saint som cheerleader under sin skoltid 1942.

Saint började som praktikant på TV-kanalen NBC där hon också medverkade i spelprogrammet Campus Hoopla (1946-1947), mestadels för att presentera reklam; hennes framträdanden spelades in på det ovanliga formatet kinescope.[11][12] Både de inspelningarna och röstinspelningar av henne är förvarade i USA:s kongressbibliotek. På NBC var hon också en av sångarna i Bonnie Maids i programmet Bonnie Maid's Versa-Tile Varieties (1949).[13] Saint medverkade 1947 i ett specialnummer av tidningen Life om TV. 1949 var hon återigen med i tidningen i ett stort reportage om hennes liv som kämpande skådespelare på minimumlön i New York.[14][15]

Saint fortsatte kämpa med lågavlönade arbeten inom TV och radio för resten av 1940-talet och en bra bit in på 1950-talet, där hennes största roll blev i såpoperan One Man's Family (1950-1952), en serie som också var en radiosåpopera mellan 1932-1959. Serien blev mest ihågkommen då den fick lämna plats och bli ersatt av långköraren Våra bästa år (1965-).[16][17] Saint medverkade sedan i Broadwayuppsättningen av Resan till Bountiful (1953) tillsammans med Lillian Gish och Jo Van Fleet. Pjäsen blev en succé och belönade Saint med både en Outer Critics Circle Award och Theatre World Award.[18][19]

Storstadshamn

[redigera | redigera wikitext]

Saint gjorde sin långfilmsdebut i Storstadshamn (1954) som Marlon Brandos flickvän Edie Doyle, och i regi av Elia Kazan. För rollen erhöll hon en Oscar för bästa kvinnliga biroll trots de starka mednominerade Claire Trevor, Nina Foch, Katy Jurado and Jan Sterling.[20] Hon var också nominerad till en BAFTA för "mest lovande nykomling".[21] Kritikern A. H. Weiler skrev för The New York Times: "Genom att ge Eva Marie Saint – en nykomling i film från TV och Broadway – rollen, har Mr. Kazan hittat en vacker och blond konstnär som inte är beroende av de attributen. Hennes religiösa utbildning är inget hinder för att älska med den ordentliga främlingen. Mitt i scener av kaos visar hon upp genuin kärlek av ömhet och känslighet."[22]

Saint och Marlon Brando i Storstadshamn (1954).

Storstadshamn blev en enorm succé både inkomstmässigt och kritikermässigt. Med åren har den hamnat på flera listor om "tidernas bästa film" och var bland de första 25 filmerna som 1989 förvarades i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.[23][24] Saint fick 7 500 dollar i lön för sin roll och den blev också hennes genombrott.[25] Om att göra filmen med Brando har hon berättat: "Kazan satte mig i ett rum med Marlon Brando. Han sade, 'Brando är din systers pojkvän. Du är inte van vid att umgås med yngre män. Släpp inte in honom innanför dörren oavsett vad'. Jag vet inte vad han sade till Brando; Det får du fråga honom – Lycka till! Brando kom in och började retas. Han fick mig ur balans och jag förblev ur balans under hela scenen."[26]

Saint fortsatte även i TV och blev nominerad till en Emmy Award två år i rad för serierna The Philco Television Playhouse (1954) och Producers' Showcase (1955).[21] I serierna spelade hon mot E.G. Marshall, Paul Newman och Frank Sinatra. Hennes framgångar och hyllningar i TV ansågs vara på en så pass hög nivå att en, kanske något överdriven filmkritiker, dubbade henne till "Helen Hayes över TV".[27] Saint höjde sin lön ytterligare inför Pippi i pyjamas (1956) då hon fick 50 000 dollar i lön för sin roll bredvid Bob Hope. Hon fick sedan 100 000 dollar för sin roll i inbördeskrigsdramat Regnträdets land (1957) där hon syntes sidan om Elisabeth Taylor och Montgomery Clift.[25] Filmen blev sågad av kritiker men blev en av årets mest besökta filmer på biografer.[28] Trots att den spelades in efter Regnträdets land så hann En handfull snö (1957) ha premiär tidigare på året. Dramat var en av de första filmerna om drogberoende där hennes medspelare Don Murray är beroende av morfin.[29] Saint nominerades till en BAFTA för sin insats.[21]

I sista minuten

[redigera | redigera wikitext]
Cary Grant och Saint ur I sista minuten (1959).

Regissören Alfred Hitchcock överraskade många när han valde Saint över ett dussin väletablerade skådespelare, däribland Cyd Charisse, i rollen som femme fatale karaktären Eve Kendall i klassikern I sista minuten (1959).[30] Saint har tillskrivit sin mors klädtips för att hon fick rollen då hon vid en middagsbjudning påpekat att Hitchcock hade en vana att ge kvinnor i vita handskar och beigea kläder roller i hans filmer.[31] Filmen, där hon spelar mot Cary Grant och James Mason blev en finansiell och kritikermässig succé som anses inspirerat till flera spionfilmer i decennier därefter.[32]

James Mason, Saint och Cary Grant vid Mount Rushmore.

I sista minuten har hamnat på flera listor om tidernas bästa film och om Saints insats skrev kritikern A. H. Weiler: "Genom att ge Eva Marie Saint rollen som hans [Grant] romantiska motpart har Mr. Hitchcock utforskat talanger som inte visats upp av skådespelerskan hittills. Även om hon till synes är en hårt utformad typ uppstår både den ljuva hjältinnan och en glamorös charmör". Saints förändring i sin scenpersona i kombination med hennes skicklighet att spela rollen som en förförisk mystisk kvinna som får Grant (och tittaren) ur balans fick fler kritiker att hylla henne.[33][34][35] Hitchcock arbetade personligen med Saint för att få hennes röst lägre och hesare. Han valde också personligen ut kläderna åt henne.[36]

Saint har berättat hur det var att arbeta med både Grant och Hitchcock: "[Grant] brukade säga 'Du förstår, Eva Marie, du behöver inte gråta i en film för att ha roligt. Bara upp med hälarna och ha roligt'. Hitchcock sade, 'Jag vill aldrig att du gör en diskbänks-film någonsin igen. Du har redan gjort de svartvita filmerna som Storstadshamn. Det är tråkigt i de där hyreshusen. Kvinnor går till bion och lämnar diskbänken hemma. De vill inte se dig vid diskbänken'." Saint ska enligt egen utsago ha svarat: "Jag kan inte lova det, Hitch, för jag älskar sådana draman."[26] Även om I sista minuten katapulterade Saints stjärnstatus till toppen valde hon att begränsa sitt arbete inom film för att spendera tid med sin man Jeffrey Hayden och sina två barn.[37]

Ett lugnare tempo med skådespelandet

[redigera | redigera wikitext]

När Saint året efter medverkade i Exodus (1960), ett historisk drama om hur Israel grundades efter andra världskriget, gick hon bara med på att ta rollen ifall hon fick ta med sig familjen då den spelades in på plats i landet samt på Cypern.[37] I filmen, som baserades på romanen med samma namn av Leon Uris, återförenades hon med Paul Newman som var problematisk under inspelningen då han ville ha igenom ändringar till sin karaktär vilket ledde till bråk med regissören.[38] Saint hade huvudrollen som en tragisk skönhet i Oro i kroppen (1962) där hon spelade mot en mycket ung Warren Beatty. Till skillnad från romanen med samma namn av James Leo Herlihy blev filmen dåligt mottagen av kritiker. Trots att filmen blev välbesökt på biograferna uppskattades den ha förlorat över en miljon dollar.[39]

Gregory Peck, Noland Clay och Saint i Den röda skuggan (1968).

Saint återförenades med Elisabeth Taylor i det sågade dramat Het strand (1965) vilken blev mest uppmärksammad för sin filmmusik.[40][41] Samma år medverkade hon sidan om James Garner och Rod Taylor i krigsfilmen 36 timmar (1965) som blev hyllad av kritiker. Särskilt de tre huvudrollsinnehavarna skulle bli uppmärksammade för sina insatser som The New Yorker kallade "rimliga i sina orimliga roller".[42] Saint syntes också i den satiriska Ryssen kommer! Ryssen kommer! (1966) som innehöll en stor ensemble av kända skådespelare däribland Alan Arkin, Carl Reiner, Brian Keith, Theodore Bikel och Jonathan Winters. Filmen blev både en inkomstmässig succé och rosad av kritiker.[43] Samma år ersatte Saint den svenska skådespelaren Harriet Andersson med kort varsel i racingfilmen Grand Prix (1966).[44] Även den blev hyllad av kritiker och var en av årets mest inkomstbringande filmer.[45]

Sex år efter klassikern Skuggor över Södern (1962) återförenades regissören Robert Mulligan, producenten Alan J. Pakula och skådespelaren Gregory Peck för att göra westernfilmen Den röda skuggan (1968). Baserad på romanen med samma namn av T.V. Olsen spelar Saint den kvinnliga huvudrollen Sarah Carver som blir eskorterad av Pecks karaktär. Filmen fick ett gott mottagande.[46] I sin nästa film, Loving (1970) fick Saint några av sina bästa recensioner i sin karriär. Filmen blev vida kritikerrosad men hade svårt att nå en större publik.[47] Efter komedin Cancel My Reservation (1972) där hon spelade mot Bob Hope, som gjorde sin sista filmroll, hade Saint svårt att hitta roller utanför hennes sedvanliga svala, intelligenta hjältinnor som till syntes ser svaga ut på ytan. Saint valde hellre att lämna filmbranschen än att inte få utveckla sin bredd som skådespelare. Hon fortsatte dock skådespela på teatrar.[48]

Comeback i TV

[redigera | redigera wikitext]
Saint och James Arness under inspelningen av TV-filmen Familjen Macahan (1976).

Saint återvände istället till TV med rollen som Kate Macahan i TV-serien Familjen Macahan 1977 som påbörjades med en två timmar lång fristående TV-film året innan, som hon även medverkade i. Serien hade svårt att nå en publik i hemlandet men i Europa, särskilt Frankrike, Tyskland, Italien, Norge och Sverige blev den omåttligt populär och har gått i repris flera gånger. Den blev även en kultserie.[49] Saint medverkade bara i första säsongen av serien och blev nominerad till en Emmy Award för sin insats. Året efter medverkade hon i TV-filmen Taxi!!! (1978) tillsammans med Martin Sheen, även för den rollen nominerades hon till en Emmy Award.[21]

Under resten av 1970-talet och en bra bit in på 1980-talet fortsatte Saint i TV och en rad förbisedda TV-filmer som When Hell Was in Session (1979), The Curse of King Tut's Tomb (1980), Splendor in the Grass (1981), Malibu (1983), Jane Doe (1983), Love Leads the Way: A True Story (1984) och The Last Days of Patton (1986). För TV-filmen The Best Little Girl in the World (1981) skulle både Saint och hennes motspelare Jennifer Jason Leigh få utmärkta recensioner.[50] Saint spelade också Cybill Shepherds karaktärs mor i den populära Par i brott (1985-1989), ett gästframträdande som sträckte sig i sex avsnitt över åren 1986-1988.[7]

Saint gjorde för första gången på över ett decennium en biofilm igen med komedin Ingenting gemensamt (1986) där hon spelar modern till en ung Tom Hanks. Filmen fick ett mediokert mottagande men Saints återkomst på biografer blev väl mottagen av kritiker.[51] Hon gick snabbt tillbaka till TV med filmer som Breaking Home Ties (1987), På kryss med döden (1990) och julfilmen I'll Be Home for Christmas (1988). Den sistnämnda skulle vinna Emmy Awards för både Bästa Regi och Bästa film. Saint tog rollen då den påminde henne om "det osjälviska Amerika hon hoppas folket inte glömmer" och betoningen på familjen.[52] Med fem nomineringar till Emmy Awards mottog Saint sin första vinst genom sin roll i TV-filmen People Like Us (1990).[21]

Ett förbisett 1990-tal och eventuellt sista rollerna

[redigera | redigera wikitext]

För resten av 1990-talet medverkade Saint i en rad TV-produktioner som gick obemärkt förbi som Palomino (1991), Kiss of a Killer (1993), My Antonia (1995), After Jimmy (1996) och Time to Say Goodbye? (1997). I miniserien Titanic (1996) skulle både Saint och resten av skådespelarna bli hånade för sina insatser där New York Daily News skrev att porträtten "är ungefär lika sympatiska som personerna kopplade till Exxon Valdez".[53] Hon skulle sedan spela modern till radioproducenten Roz Doyle i ett avsnitt av Frasier (1999).[54]

Saint och Jennifer Jason Leigh i The Best Little Girl in the World (1981).

Inför det nya millenniet återvände Saint återigen till biograffilmer via den biografiska Jag drömde om Afrika (2000) där hon syntes bredvid Kim Basinger, Vincent Pérez och Daniel Craig. Filmen fick inget bra mottagande utan blev både sågad av kritiker och ett finansiellt misslyckande.[55][56] År 2005 medverkade hon sedan i de två något mediokert mottagna filmerna Don't Come Knocking och En vän med fyra tassar.[57][58] Saint spelade sedan Stålmannens adoptivmor Martha Kent i Superman Returns (2006) där Brandon Roth ersatt Christopher Reeve som titelkaraktären. I filmen syntes även en datorgenererad Marlon Brandon.[59] År 2007 tilldelades Saint Golden Boot Awards för hennes viktiga bidrag i västernfilmer.[60]

Saint lånade mellan åren 2012-2014 ut sin röst till karaktären Katara i den animerade serien The Legend of Korra som fungerade som en uppföljare till den framgångsrika Avatar: Legenden om Aang (2005-2008).[61] Hon medverkade sedan som den vuxna versionen av karaktären Willa i Winter's Tale (2014) baserad på romanen med samma namn av Mark Helprin.[62] Filmen fick inget bra mottagande men Saint blev uppmärksammad av kritiker.[63] Winter's Tale är betraktad som Saints sista roll men 2019 släpptes Mariette in Ecstasy, en film som spelades in redan 1996. Efter inspelningarna gick produktions- och distubitionsbolaget Savoy Pictures i konkurs och visades inte förrän regissören John Bailey hyllades på festivalen Camerimage International Film Festival 2019.[64]

På Oscarsgalan 2018 presenterade Saint kategorin "Bästa kostym" och hennes intåg på scen möttes av stående ovationer.[65] Hon har också två stjärnor på Hollywood Walk of Fame, en för film och en för TV.[66] Saint är en av de sista levande filmstjärnorna från Hollywoods guldålder.[67]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]
Saint med maken Jeffrey Hayden på Emmy Awards 1990.

Saint gifte sig med producenten och TV-regissören Jeffrey Hayden den 28 oktober 1951. De har två barn, sonen Darrell och dottern Laurette. Deras son föddes två dagar efter att Saint vann Oscar för bästa kvinnliga biroll för Storstadshamn (1954). Hon påbörjade sitt tal med att säga: "Jag kanske föder barnet precis här!".[68] Saint och Hayden fick också fyra barnbarn och var gifta i 65 år innan Hayden avled av cancer 2016.[69]

När Saint fyllde 100 år under 2024 spenderade hon dagen med fyra generationers familjemedlemmar i Los Angeles.[67]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Film

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Notering
1947 En julsaga TV-film
1953 The Trip to Bountiful Thelma TV-film / Pjäs för TV
1954 Storstadshamn Edie Doyle
1956 Pippi i pyjamas Dunreath Henry
1957 En handfull snö Celia Pope
Regnträdets land Nell Gaither
1959 I sista minuten Eve Kendall
1960 Exodus Kitty Fremont
1962 Oro i kroppen Echo O'Brien
1964 Carol for Another Christmas WAVE Lt. Gibson TV-film
1965 36 timmar Anna Hedler
Het strand Claire Hewitt
1966 Ryssen kommer! Ryssen kommer! Elspeth Whittaker
Grand Prix Louise Frederickson
1968 Den röda skuggan Sarah Carver
1970 Loving Selma Wilson
1972 Cancel My Reservation Sheila Bartlett
1976 Familjen Macahan Kate Macahan TV-film
1978 Taxi!!! Passageraren
A Christmas to Remember Emma Larson
1979 When Hell Was in Session Jane Denton
1980 The Curse of King Tut's Tomb Sarah Morrissey
1981 The Best Little Girl in the World Joanne Powell
Splendor in the Grass Mrs. Loomis
1983 Malibu Mary Wharton
Jane Doe Dr. Addie Coleman
1984 Love Leads the Way: A True Story Mrs. Eustes
1986 The Last Days of Patton Beatrice Ayer Patton
Ingenting gemensamt Lorraine Basner
1987 Breaking Home Ties Emma TV-film
1988 I'll Be Home for Christmas Martha Bundy
1990 På kryss med döden Marilyn Klinghoffer
People Like Us Lil Van Degan Altemus
1991 Palomino Caroline Lord
1993 Kiss of a Killer Mrs. Wilson
1995 My Antonia Emmaline Burden
1996 After Jimmy Liz
1997 Time to Say Goodbye? Ruth Klooster
2000 Papa's Angels Dori "Grammy" Jenkins
Jag drömde om Afrika Franca
2003 Open House Veronica Reynolds TV-film
2005 Don't Come Knocking Howard's mother
En vän med fyra tassar Miss Franny
2006 Superman Returns Martha Kent
2014 Winter's Tale Vuxen Willa
2019 Mariette in Ecstasy Mother Saint-Raphael Inspelad 1996

TV

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Notering
1946 Campus Hoopla Commercial spokeswoman
1949 Suspense Francie Avsnitt: "The Comic Strip Murder"
Studio One Edna Baker Avsnitt: "June Moon"
1950-1952 One Man's Family Claudia Barbour Roberts 12 avsnitt
1950 Prudential Family Playhouse Edith Cortwright, Mabel 2 avsnitt
1953 ABC Album Cousin Lizz Avsnitt: "Jamie"
Martin Kane, Private Eye Sheila Dixon Avsnitt: "Trip To Bermuda"
Goodyear Television Playhouse Frances Barclay Avsnitt: "Wish on the Moon"
1954 Pond's Theater Tina Avsnitt: "The Old Maid"
The Philco Television Playhouse Dorie Wilson / Betty 2 avsnitt
General Electric Theater Maudle Applegate Avsnitt: "The Rider on the Pale Horse"
1955 Producers' Showcase Miss Blake / Emily Webb 2 avsnitt
1964 Bob Hope Presents the Chrysler Theatre Diane Wescott Avsnitt: "Her School for Bachelors"
1977 Familjen Macahan Kate Macahan 4 avsnitt
1983 Kärlek ombord Aunt Helena Georgelos 2 avsnitt
1984 Död i dimma dold Mildred Kassab 2 avsnitt
1986 A Year in the Life Emma Avsnitt: "Don't I Know You from Somewhere?"
1986-1988 Par i brott Virginia Hayes 6 avsnitt
1996 Titanic Hazel Foley 2 avsnitt
1999 Frasier Joanna Doyle Avsnitt: "Our Parents, Ourselves"
2012-2014 The Legend of Korra Katara Röstroll, 6 avsnitt

Teater

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Teater
1953 The Trip to Bountiful Thelma Henry Miller's Theatre, New York
1954 Regnmakaren Lizzie Curry Cape Playhouse, Dennis
1971 Winesburg, Ohio Mrs Willard Santa Barbara Performing Arts Center, Santa Barbara
1972 The Lincoln Mask Mary Todd Plymouth Theatre, New York
1973 Summer and Smoke Alma Winemiller Cape Playhouse, Dennis
1974 Blodet ropar under almarna Abbie Putnam Playhouse in the Park, Philadelphia
1976 The Fatal Weakness Mrs. Espenshade Cape Playhouse, Dennis
1977 The Fatal Weakness Mrs. Espenshade Paper Mill Playhouse in Millburn, New Jersey
Candida Candida Morell Massachusetts Center Repertory Company, Boston
1978-1979 Första måndagen i Oktober Judge Ruth Loomis Majestic Theatre, New York
1982-1983 Duet for One Stephanie Abrahams Roundabout Theatre, New York
1986 The Country Girl Georgie Elgin Garvin Theatre, Santa Barbara
1994 En handelsresandes död Linda Loman PlayMakers Repertory Company, Chapel Hill
2001 Love Letters Melissa Gardner Ogunquit Playhouse, Ogunquit
2005 Touch The Names Actor's Studio's Millenium, Los Angeles

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w60s0nsx, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 68684, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ filmportal.de, Filmportal-ID: 920637d29c9c4ed9a3cd625fa21f59b0, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ geni.com.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.theatreworldawards.org .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.oscars.org .[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] ”Eva Marie Saint”. Los Angeles Times. https://projects.latimes.com/hollywood/star-walk/eva-marie-saint/index.html. Läst 22 december 2025. 
  8. ^ ”Inside Eva Marie Saint's 100th birthday party! How the Oscar-winner will celebrate her milestone age with 'four generations' of family on July 4th”. Daily Mail. 5 juli 2024. https://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-13602161/Inside-Eva-Marie-Saints-100th-birthday-party-Oscar-winner-celebrate-milestone-age-four-generations-family-July-4th.html. Läst 22 september 2025. 
  9. ^ ”Bee Gee News May 30, 1945”. BG News (Student Newspaper). 30 maj 1945. https://scholarworks.bgsu.edu/bg-news/740/. Läst 22 september 2025. 
  10. ^ ”Eva Marie Saint receives Lifetime Achievement Award from alma mater”. Bowling Green State University. 29 december 2019. https://www.bgsu.edu/news/2018/04/eva-marie-saint-receives-lifetime-achievement-award-from-alma-ma.html. Läst 22 september 2025. 
  11. ^ ”For NBC Pages, 'Please Follow Me' Is a Fervent Wish”. The New York Times. 14 oktober 2008. https://www.nytimes.com/2008/10/14/nyregion/14page.html. Läst 23 september 2025. 
  12. ^ Brooks, Tim (2007). The complete directory to prime time network and cable TV shows: 1946 - present. sid. 214 
  13. ^ ”Oscar Profile #181: Eva Marie Saint”. Cinemasight. 10 april 2014. https://www.cinemasight.com/oscar-profile-181-eva-marie-saint/. Läst 23 september 2025. 
  14. ^ ”TELEVISION: It is a commercial reality, but not yet an art”. Life: sid. 117-125. 1 december 1947. https://books.google.se/books?id=kEgEAAAAMBAJ&q=television&redir_esc=y#v=snippet&q=television&f=false. 
  15. ^ Ernest Havemann (19 september 1949). ”Breaking into Television”. Life: sid. 93-104. https://books.google.se/books?id=yEkEAAAAMBAJ&q=television&redir_esc=y#v=snippet&q=television&f=false. 
  16. ^ Hyatt, Wesley (1997). The Encyclopedia of Daytime Television. sid. 327 
  17. ^ Brooks, Marla (2005). The American Family on Television: A Chronology of 121 Shows, 1948–2004. sid. 15 
  18. ^ ”The Trip to Bountiful”. Playbill. https://playbill.com/production/the-trip-to-bountiful-henry-millers-theatre-vault-0000013495. Läst 25 september 2025. 
  19. ^ ”Original Review: ‘The Trip to Bountiful’”. The New York Times. 23 april 2013. https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/interactive/2013/04/24/theater/20130424-bountiful.html. Läst 25 september 2025. 
  20. ^ ”The 27th Academy Awards | 1955”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1955. Läst 28 september 2025. 
  21. ^ [a b c d e] ”Eva Marie Saint – Awards”. Imdb.com. https://www.imdb.com/name/nm0001693/awards/. Läst 28 september 2025. 
  22. ^ ”Review | 'On The Waterfront'”. The New York Times. 29 juli 1954. https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/packages/html/movies/bestpictures/waterfront-re.html?scp=9&sq=dead%20man&st=Search. Läst 28 september 2025. 
  23. ^ ”The 100 Best Movies Of The Past 10 Decades: On the Waterfront (1954)”. Time Magazine. 26 juli 2023. https://time.com/collection/100-best-movies/6295270/on-the-waterfront-1954/. Läst 28 september 2025. 
  24. ^ ”ENTERTAINMENT : Film Registry Picks First 25 Movies”. Los Angeles Times. 19 september 1989. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1989-09-19-mn-347-story.html. Läst 28 september 2025. 
  25. ^ [a b] ”Salary Going Up”. Variety. 11 januari 1956. https://archive.org/details/variety201-1956-01/page/n521/mode/1up?view=theater. Läst 28 september 2025. 
  26. ^ [a b] ”Talking with Eva Marie Saint, Part II”. Santa Barbara Independent. 1 januari 2010. https://www.independent.com/2010/01/01/talking-eva-marie-saint-part-ii/. Läst 28 september 2025. 
  27. ^ Merrill Shindler (13 maj 1990). ”Eva Marie Saint Finds TV Full of Contradictions”. Chicago Tribune. 
  28. ^ ”Top Grossers 1958”. Variety. 1 januari 1959. https://archive.org/details/variety213-1959-01/page/n45/mode/2up. 
  29. ^ ”A Hatful Of Rain Saw Hollywood Confront The Taboo Of Drug Addiction”. Screen Rant. 23 augusti 2019. https://screenrant.com/hatful-rain-1957-hollywood-drug-addiction-drama/. Läst 28 september 2025. 
  30. ^ Spoto, Donald (1999). The Dark Side of Genius: The Life of Alfred Hitchcock.. sid. 405 
  31. ^ ”Eva Marie Saint and Martin Landau Discuss Alfred Hitchcock's North by Northwest”. Turner Classic Movies / YouTube. 16 april 2020. https://www.youtube.com/watch?v=UwIZoD7r8H8. Läst 28 september 2025. 
  32. ^ Willmetts, Simon (2016). In Secrecy's Shadow: The OSS and CIA in Hollywood Cinema 1941-1979. sid. 192 
  33. ^ ”Critics’ top 100”. British Film Institute. 7 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160207035347/http://www.bfi.org.uk/films-tv-people/sightandsoundpoll2012/critics. Läst 28 september 2025. 
  34. ^ ”The 500 Greatest Movies of All Time”. Empire. 14 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110814081404/http://www.empireonline.com/500/1.asp. Läst 28 september 2025. 
  35. ^ ”Hitchcock Takes Suspenseful Cook's Tour: North by Northwest Opens at Music Hall".”. The New York Times. 7 augusti 1959. https://www.nytimes.com/1959/08/07/archives/hitchcock-takes-suspenseful-cooks-tour-north-by-northwest-opens-at.html. Läst 28 september 2025. 
  36. ^ Ackroyd, Peter (2015). Alfred Hitchcock. sid. 194 
  37. ^ [a b] ”Why Oscar-winner Eva Marie Saint never went Hollywood”. CBS News. 2 mars 2014. https://www.cbsnews.com/news/why-oscar-winner-eva-marie-saint-never-went-hollywood/. Läst 1 oktober 2025. 
  38. ^ Hotchner, A.E. (2014). Paul and Me: 53 Years of Adventures and Misadventures with Paul Newman 
  39. ^ ”Movie Critique – All Fall Down”. Inspire Thoughts. 4 februari 2022. https://inspirethoughts.livejournal.com/882403.html. Läst 9 oktober 2025. 
  40. ^ ”The Sandpiper”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/sandpiper. Läst 9 oktober 2025. 
  41. ^ ”The 38th Academy Awards | 1966”. Oscars. https://web.archive.org/web/20150111233714/http://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1966. Läst 9 oktober 2025. 
  42. ^ ”36 Hours”. The New Yorker. 19 juni 1965. https://archives.newyorker.com/newyorker/1965-06-19/flipbook/. 
  43. ^ ”Screen: 'The Russians Are Coming':Broad Farce Arrives at Three Theaters”. The New York Times. 26 maj 1966. https://web.archive.org/web/20190418020346/https://www.nytimes.com/1966/05/26/archives/screen-the-russians-are-comingbroad-farce-arrives-at-three-theaters.html. Läst 9 oktober 2025. 
  44. ^ ”Interview of Edward Lewis”. A TEI Project (UCLA). 29 augusti 2012. https://static.library.ucla.edu/oralhistory/text/masters/21198-zz002dx5z2-19-master.html. Läst 9 oktober 2025. 
  45. ^ ”Screen: Flag Is Down at Warner for 'Grand Prix':Drama of Auto Racers Stars Yves Montand Story of Love and Roar 4 Other Films Bow”. The New York Times. 22 december 1966. https://www.nytimes.com/1966/12/22/archives/screen-flag-is-down-at-warner-for-grand-prixdrama-of-auto-racers.html. Läst 9 oktober 2025. 
  46. ^ ”The Stalking Moon (1968)”. Filmospheric. 24 augusti 2025. https://www.filmospheric.com/the-stalking-moon-1968/. Läst 11 oktober 2025. 
  47. ^ ”Loving Reviews”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/1122875-loving/reviews. Läst 11 oktober 2025. 
  48. ^ ”SAINT, Eva Marie”. Encyclopedia. https://www.encyclopedia.com/movies/dictionaries-thesauruses-pictures-and-press-releases/saint-eva-marie. Läst 11 oktober 2025. 
  49. ^ ”"Familjen Macahan" är en storsäljare”. Expressen. 11 februari 2010. https://www.expressen.se/noje/tv/familjen-macahan-ar-en-storsaljare/. Läst 11 oktober 2025. 
  50. ^ ”The Best Little Girl in the World”. Rotten Tomatoes. https://www.rottentomatoes.com/m/the_best_little_girl_in_the_world. Läst 11 oktober 2025. 
  51. ^ ”The Screen: 'Nothing In Common'”. The New York Times. 30 juli 1986. https://www.nytimes.com/1986/07/30/movies/the-screen-nothing-in-common.html. Läst 17 oktober 2025. 
  52. ^ Joan Hanauer (12 december 1988). ”Hal Holbrook and Eva Marie Saint Star in 'I'll Be Home for Christmas'”. Schenectady Gazette. 
  53. ^ ”'Titanic' Miniseries Is Sub-Standard”. The New York Daily News. 15 november 1996. https://web.archive.org/web/20140108003133/http://www.nydailynews.com/archives/entertainment/titanic-miniseries-sub-standard-article-1.743153. Läst 17 oktober 2025. 
  54. ^ ”Frasier's 15 Best Guest Stars, Ranked”. Slash Film. 14 februari 2025. https://www.slashfilm.com/1782843/frasier-best-guest-stars-ranked/. Läst 17 oktober 2025. 
  55. ^ ”I Dreamed of Africa”. Box Office Mojo. https://web.archive.org/web/20190331031353/https://www.boxofficemojo.com/movies/?id=idreamedofafrica.htm. Läst 18 oktober 2025. 
  56. ^ ”I Dreamed of Africa”. Rotten Tomatoes. https://web.archive.org/web/20240909153532/https://www.rottentomatoes.com/m/i_dreamed_of_africa. Läst 18 oktober 2025. 
  57. ^ ”Revisiting the Past by Way of Cannes”. The New York Times. 20 maj 2005. https://www.nytimes.com/2005/05/20/movies/revisiting-the-past-by-way-of-cannes.html. Läst 18 oktober 2025. 
  58. ^ ”Film in Review; 'Because of Winn-Dixie'”. The New York Times. 18 februari 2025. https://www.nytimes.com/2005/02/18/arts/movies/film-in-review-because-of-winndixie.html. Läst 18 oktober 2025. 
  59. ^ ”Superman Returns to Save Mankind From Its Sins”. The New York Times. 27 juni 2006. https://www.nytimes.com/2006/06/27/movies/superman-returns-to-save-mankind-from-its-sins.html. Läst 18 oktober 2025. 
  60. ^ ”Golden Boots Awards honor 'Avenging Angel'”. United Press International. 12 augusti 2007. https://www.upi.com/Entertainment_News/2007/08/12/Golden-Boots-Awards-honor-Avenging-Angel/15501186969908/. Läst 18 oktober 2025. 
  61. ^ ”From On The Waterfront to The Legend Of Korra with Eva Marie Saint”. The A.V. Club. 17 maj 2012. https://www.avclub.com/from-on-the-waterfront-to-the-legend-of-korra-with-eva-1798231354. Läst 18 oktober 2025. 
  62. ^ ”Akiva Goldsman’s ‘Winter’s Tale’ Sets Matt Bomer, Lucy Griffiths, Eva Marie Saint”. Deadline. 21 september 2021. https://deadline.com/2012/09/akiva-goldsmans-winters-tale-sets-matt-bomer-lucy-griffiths-eva-marie-saint-340789/. Läst 18 oktober 2025. 
  63. ^ ”Film Review: ‘Winter’s Tale’”. Variety. 11 februari 2014. https://variety.com/2014/film/reviews/film-review-winters-tale-1201096981/. Läst 18 oktober 2025. 
  64. ^ Brown, Dale (2008). Conversations with American Writers: The Doubt, the Faith, the In-Between. sid. 162 
  65. ^ ”Eva Marie Saint Makes Triumphant Oscars Return 64 Years After Victory”. Deadline. 4 mars 2018. https://web.archive.org/web/20220521180924/https://deadline.com/2018/03/eva-marie-saint-makes-triumphant-oscars-return-64-years-after-victory-1202311052/. Läst 18 oktober 2025. 
  66. ^ ”Eva Marie Saint”. Walk of Fame. https://web.archive.org/web/20230128103318/https://walkoffame.com/eva-marie-saint/. Läst 18 oktober 2025. 
  67. ^ [a b] ”Happy 100th birthday to Eva Marie Saint: 5 essential films”. British Film Institute. 4 juli 2024. https://www.bfi.org.uk/lists/eva-marie-saint-5-essential-films. Läst 28 september 2025. 
  68. ^ ”Eva Marie Saint and Husband Jeffrey Hayden Were Married for 65 Years: Meet Her Late Spouse”. Yahoo. 7 september 2023. https://www.yahoo.com/entertainment/eva-marie-saint-husband-jeffrey-144425208.html?guccounter=1&guce_referrer=aHR0cHM6Ly93d3cuZ29vZ2xlLmNvbS8&guce_referrer_sig=AQAAAMp5i59jpMOdDlkxZUcbvAc6seCfsTT2zvWXrfWYRFDAKfPfzNb_E6bcIAlYnHFODEatlwMdV3BxxdOrh0EPeuwgNkyNuzRghsgCMujGMdXsfjB3q-uoNmSFi-qcicpsmhk8atOL4zlbLmLcc2umt_S6u4CRPv9A7bAR5De5FAcc. Läst 9 oktober 2025. 
  69. ^ ”Jeffrey Hayden, TV Director and Husband of Eva Marie Saint, Dies at 90”. The Hollywood Reporter. 3 januari 2017. https://www.hollywoodreporter.com/news/general-news/jeffrey-hayden-director-husband-eva-marie-saint-was-90-960369/. Läst 9 oktober 2025. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eva_Marie_Saint&oldid=58516566”