FAD

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flavin-adenin-dinukleotid
Strukturformel
Kemisk formel C27H33N9O15P2
Molmassa 785.56 g/mol
Utseende Vit, glasartade kristaller
CAS-nummer 146-14-5 
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Denna artikel handlar om den biokemiska termen. För yrkesrollen, se regiassistent.

Inom biokemi är FAD (flavin-adenin-dinukleotid) en prostetisk grupp som i likhet med NAD+ fungerar som vätebärare i citronsyracykeln. FAD tar upp två väteatomer och bildar FADH2. Väteatomerna kan sedan avges för att bygga upp energibäraren ATP eller i processer där något ämne ska reduceras med väte.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Flavoproteiner upptäcktes 1879 genom att man separerade beståndsdelarna i mjölken från en ko. Man såg att fllovoproteinerna hade ett gult pigment men det tog vetenskapsmännen 50 år innan de lyckades göra några framsteg i att identifiera vilka molekyler som gav upphov till den gula färgen.[1] 1930 lanserade forskare inom koenzym forskningen flertalet artiklar om bland annat flavin strukturer och dess roll i redoxreaktioner. Två tyska forskare Warburg och Christian upptäckte ett gult protein som krävdes för cellandningen 1932. Kollegan Hugo Theorell lyckades separera det gula proteinet i apoenzym och ett gult pigment, samt visade att varken enzymet eller pigments på egen hand kunde oxidera NADH, utan att blanda dem med varandra skulle återställa aktiviteten. Theorell bekräftade att proteinet måste vara flavinmononukleotid (FMN) 1937, det var det första beviset på enzymkofaktorer.[2] Warburg och Christian fann då att FAD var en kofaktor till D-aminosyran oxidas genom ett liknande experiment.[3] Warburg arbetade med att koppla samman nikotinamid med hydridövergångar, upptäckten av flaviner öppnade dörrar för många forskare under 40- och 50-talet för att upptäcka komponenter i redox biokemi och hur de hänger samman i reaktioner som citronsyracykeln och ATP-syntes.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

FAD består av två huvudgrupper: en adenosinmonofosfat och en FMN (flavinmononukleotid) som länkas tillsammans vid fosfatgrupperna. Adenin är bundet till den ringformade ribosmolekylen vid kolatom nummer ett, medan fosfatet är bundet till den femte kolatomen.[4]

Övergång mellan FAD och FADH2

FAD kan reduceras till FADH2 genom att två H+ och två e- adderas. På motsatt vis kan FADH2 oxideras och bilda FAD då två H+ och två e- tas bort.[5] Beroende på oxidationsstadiet kan FAD anta ett antal olika färger i vattenlösning, vid fullt oxiderad form är FAD gul, vid halvt reducerad form är FAD blå eller röd beroende på pH, helt reducerad är den färglös.[6] Ändring av molekylens form har en stor betydelse för andra kemiska egenskaper.[7] FAD har en aromatisk ringstruktur till skillnad från FADH2. Det innebär att FADH2 har märknadsvärt högre energi, utan det stabiliserande stöd som den aromatiska strukturen erbjuder. FADH2 är en energibärare, då den vid oxidation återfår den aromatiska strukturen och frigör den energi som krävdes för stabilisationen.

Kemiska tillstånd[redigera | redigera wikitext]

I olika biologiska system kan FAD fungera som en mottagare av H+ och e- i sitt fullt oxiderade tillstånd, en mottagare eller givare i FADH tillståndet, samt en givare i sitt reducerade FADH2 tillstånd. Bilden nedan sammanfattar de olika ändringarna som kan inträffa.

Falvinövergång.png

Förutom de övergångarna som visas i bilden, kan även andra former av FAD bildas. De reaktionerna innehåller transport av elektroner och upplösning av kemiska bindningar.

Biosyntes[redigera | redigera wikitext]

FAD spelar en viktig roll som en kofaktor tillsammans med FMN, en anna molekyl som kommer från riboflavin.[8] Bakterier, svampar och växter kan producera riboflavin, medan andra eukaryoter som människan har förlorat den förmågan.[9] Därför måste vi få i oss riboflavin, mer känt som vitamin B2, via kosten.[10] Riboflavin absorberas i tunntarmen och transporteras sedan till celler med hjälp av bärarmolekyler. Riboflavin kinas upptar en fosfatgrupp till riboflavin för att bilda flavinmononukleotid, sedan fäster FAD-syntas en adeninnukleotid; de båda stegen kräver ATP.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Flavoproteinet använder den unika och mångsidiga strukturen hos flavin som katalysator i svåra redoxreaktioner. Eftersom flavin har flera redoxtillstånd, kan de ingå i processer som överför en eller två elektroner, vätekärnor eller oxoniumjoner. De stora möjligheterna till jonisering och omstrukturering av flavinet kan överges till isoalloxazinets ringstruktur samt förmågan att snabbt rubba de kinesiska parametrarna hos flavin vid bindning, inkluderat FAD.[11]

Antalet proteiner som kräver flavin i arvsmassans kodade gener kan variera mellan 0,1% och 3,5%, med människor som har 90 flavoprotein kodade gener. FAD är den mest komplexa formen av flavin och tros binda till 75% av alla flavoprotem och 84% av alla flavoprotein som kodar människans gener.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Abbas CA, Sibirny AA (Jun 2011). "Genetic control of biosynthesis and transport of riboflavin and flavin nucleotides and construction of robust biotechnological producers". Microbiology and Molecular Biology Reviews 75 (2): 321–60. doi:10.1128/mmbr.00030-10. PMID 21646432.
  2. ^ Hayashi H (2013). B Vitamins and Folate: Chemistry, Analysis, Function and Effects. Cambridge, UK: The Royal Society of Chemistry. p. 7. ISBN 978-1-84973-369-4.
  3. ^ Warburg O, Christian W (1938). "Isolation of the prosthetic group of the amino acid oxidase". Biochemische Zeitschrift 298: 150–168.
  4. ^ Metzler DE, Metzler CM, Sauke DJ (2003). Biochemistry (2nd ed.). San Diego: Harcourt, Academic Press. ISBN 978-0-12-492541-0.
  5. ^ Devlin TM (2011). Textbook of Biochemistry: with Clinical Correlations (7th ed.). Hoboken, NJ: John Wiley & Sons. ISBN 978-0-470-28173-4.
  6. ^ Barile M, Giancaspero TA, Brizio C, Panebianco C, Indiveri C, Galluccio M, Vergani L, Eberini I, Gianazza E (2013). "Biosynthesis of flavin cofactors in man: implications in health and disease". Current Pharmaceutical Design 19 (14): 2649–75. doi:10.2174/1381612811319140014. PMID 23116402.
  7. ^ Kim HJ, Winge DR (May 2013). "Emerging concepts in the flavinylation of succinate dehydrogenase". Biochimica et Biophysica Acta 1827 (5): 627–36. doi:10.1016/j.bbabio.2013.01.012. PMID 23380393.
  8. ^ Devlin TM (2011). Textbook of Biochemistry: with Clinical Correlations (7th ed.). Hoboken, NJ: John Wiley & Sons. ISBN 978-0-470-28173-4.
  9. ^ Barile M, Giancaspero TA, Brizio C, Panebianco C, Indiveri C, Galluccio M, Vergani L, Eberini I, Gianazza E (2013). "Biosynthesis of flavin cofactors in man: implications in health and disease". Current Pharmaceutical Design 19 (14): 2649–75. doi:10.2174/1381612811319140014. PMID 23116402.
  10. ^ Kuppuraj G, Kruise D, Yura K (Nov 2014). "Conformational behavior of flavin adenine dinucleotide: conserved stereochemistry in bound and free states". The Journal of Physical Chemistry B 118 (47): 13486–97. doi:10.1021/jp507629n. PMID 25389798.
  11. ^ Monteira M (2013). B Vitamins and Folate: Chemistry, Analysis, Function and Effects. Cambridge, UK: The Royal Society of Chemistry. p. 94. ISBN 978-1-84973-369-4.
  12. ^ Macheroux P, Kappes B, Ealick SE (Aug 2011). "Flavogenomics--a genomic and structural view of flavin-dependent proteins". The FEBS Journal 278 (15): 2625–34. doi:10.1111/j.1742-4658.2011.08202.x. PMID 21635694.