Mitokondrie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elektrontransportkedjan i en mitokondrie.

Mitokondrier är en typ av organeller i eukaryota celler. De har en viktig roll i ämnesomsättningen genom att tillverka adenosintrifosfat (ATP), den molekyl som sedan används som energikälla i de flesta processer i cellen. Här sker den aeroba metabolismen. Antalet mitokondrier i en cell varierar kraftigt beroende på celltyp, från ett fåtal till flera hundra. I celler med hög ämnesomsättning är antalet mitokondrier särskilt stor, såsom skelettmuskelceller. Cirka 90% av cellernas ATP-produktion kommer från mitokondrierna.[1]

Mitokondriens centrala process är förbränning av acetylkoenzym A med hjälp av syre, som fungerar som elektronacceptor i den kemiska reaktionen, till koldioxid, vatten och ATP. Denna process är komplicerad, och kräver en lång rad enzymer som tillsammans brukar kallas elektrontransportkedjan eller andningskedjan.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Mitokondrierna är ovala, och omges av två lipidmembran. Membranens yta är släta, och det inre membranet har flera veck, vilket innebär att det inre membranet till ytan är större än det yttre. I det inre membranet finns dessutom en stor mängd proteinmolekyler som ligger tätt ihop. Dessa utgör elektrontransportkedjan.[1]

I mitokondriens inre finns det ett stort antal enzymer som deltar i citronsyracykeln (även kallad krebs cykel).[1]

Mitokondrierna innehåller en väldigt liten mängd DNA (Mitokondrie-DNA). Denna lilla mängd DNA som finns i ribosomerna, ärvs endast från modern. Mitokondrierna har även egna ribosomer, vilket innebär att de själva kan producera en del av de proteiner som mitokondriernas membran är uppbyggda av.[1]

Mitochondrie.svg Genomskärning av en mitokondrie:
  1. inre membran
  2. yttre membran
  3. intermembranområde
  4. matrix

Endosymbiontteorin[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Endosymbiontteorin

Enligt endosymbiontteorin härstammar mitokondrien från en självständig prokaryot cell (en bakterie), som sedan upptagits i en större eukaryot cell, och under årmiljonerna utvecklats till våra dagars mitokondrier. En del i denna process har varit att mitokondriegenomet successivt krympt då genetiskt material överförts till cellkärnan eller gått förlorat då dess proteiners funktion fyllts av proteiner kodade av kärn-DNA. Organismen har successivt fått en roll som organell med främsta uppgift att bidra till cellandningen. På ett liknande sätt antas kloroplaster vid en andra endosymbioshändelse ha tagits upp av förfäderna till våra dagars gröna växter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi s. 48

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7