Falsterbo fyr
| Falsterbo[1] | |
 Falsterbo fyr 2008 | |
| Läge | Vellinge kommun[2], Sverige[3] |
|---|---|
| Svenskt fyrnummer | 664800 |
| Internationellt fyrnummer | C 2416 |
| Fyrkaraktär | Oc W 5s |
| Koordinater | 55.3832833333°N,12.8163°E[3] |
| Lyshöjd | 23,8 meter ö.h. |
| Tornets höjd | 25 meter |
| Byggår | 1796 |
| Byggnadstyp | Murat stentorn |
| Färg | tegel med ett svart band |
| Lysvidd | 10 nautiska mil |
| Nuvarande optik | 2:a ordningens dioptrisk trumlins med katadioptrisk krona |
| Falsterbo Fyr | |
| Fyrplats | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Län | Skåne |
| Kommun | Vellinge |
| Kulturmärkningar | |
| None | 17 augusti 1993 |
| - Referens nr. | Falsterbo 2:6 |
| None | 25 januari 1935–17 augusti 1993 |
| - Referens nr. | Falsterbo 2:6 |
Falsterbo fyr är en fyr på Falsterbohalvöns södra udde.
Ett sjömärke av trä
Sjömärket har anor ner till slutet av 1220-talet, då den danske kungen Valdemar Sejr uställde ett privilegiebrev efter anmodan av ”bröderna av predikareorden”, det vill säga dominikanorden. Kungen beviljade bröderna en plats ”att sätta upp ett synligt märke i Falsterbo, för att de sjöfarande kan undgå fara. De ska ha fri tillgång att hugga virke i vårt rike.”
Privilegiebrevet fanns i Lübecks dominikankloster. Detta grundades 1229 på kunglig gåvomark och kanske har bröderna som tack bett danske kungen att få sätta upp märket. Platsen i Falsterbo har med stor sannolikhet varit den så kallade ”Kolabacken”. Under medeltiden låg denna som Falsterbonäsets yttersta södra utpost. I dag ligger platsen på grund av sandförflyttningar betydligt längre inåt land.
Troligtvis har det från början inte varit frågan om någon fyr utan om ett högt sjömärke av trä. Kolabacken är emellertid, som namnet anger, en plats med mängder av kolstybb i marken vilket vittnar om fyrbål här under lång tid. Endast en arkeologisk utgrävning och C14-prov på lagerbundet kol kan emellertid ge klarhet om det funnits en fyr på platsen före 1600-talet.
Den äldsta fyren
År 1635 restes den äldsta kända fyren, en s.k. vippfyr, på backen. Om denna haft en föregångare omnämns alltså inte. 1600-talets vippfyr bestod av ett åtta meter högt trästativ med en lång hävarm i vars ena ände en järnkorg för bränslet var fastgjord. En uppgift från 1700-talet berättar att fyren i blåsväder drog fem liter stenkol som måste påfyllas sex gånger i timmen. Under eldningssäsongen, som varade från augusti till maj brändes totalt ca 600 tunnor stenkol.
Den 23 juni 1749 beskrivs fyren av Carl von Linné:
| ” | Lyktan står inemot södersta udden för de sjöfarande, att de ej må stranda på revet. Lyktan är en korg av järn, som hänger på en hög stolpe lik en brunnsvind, uti vilken stenkol brännes om nätterna. | „ |
| – Carl von Linné | ||
Den nuvarande fyren
|
| |
Fyren exteriört.
|
Den stora vindeltrappan.
|
Den nuvarande fyrbyggnaden, som ligger betydligt längre söderut jämfört med Kolabacken, uppfördes åren 1793–1795 efter ritningar av Olof Tempelman. Den 25 meter höga fyren eldades från början i toppen med öppen stenkolseld. År 1843 inköptes en fransk linsutrustning och man övergick till rovolja som bränsle. Samtidigt inbyggdes tornets öppna övervåning och den nuvarande lanterninen tillkom.
Över fyrtornets portarna fanns minnesplattor med bl.a. inskriptionen:
| ” | Den finner vägen och undviker faran som ledes av ljuset | „ |
Inskriptionerna är idag övermålade.
Trots den nya fyren blev man 1831 tvungen att utlägga Sveriges första fyrskepp, egentligen endast ett inhyrt handelsskepp, vid Falsterborev. Revet ligger söder om ön Måkläppen. Skeppet ersattes snart med ett permanent fyrskepp, ”Cyklop”.
Fyrpersonalen på tre familjer hade sina 1-rumsbostäder i fyrens andra våning med gemensamt kök. År 1935 underlättades arbetet vid fyren genom elektrisk installation. Samma år blev fyren byggnadsminnesmärke. 1972 automatiserades fyren. 1990 släcktes fyren. Tre år senare övertog Vellinge kommun fyren från Sjöfartsverket. Fyren tändes åter men blott med en 40 watt ”turistlampa” till glädje för befolkningen och turister.
Fyrvaktarbostaden i fyren har numera inretts av bland andra Falsterbo museum, och den ser ut ungefär som den gjorde i mitten av 1800-talet.
Källor
- Otto Rydbeck (1935). Den medeltida borgen i Skanör. Lund: C W K Gleerup. sid. 34
- Carl Linnæus (1975). Skånska resa år 1749. Stockholm. sid. 261
- Lars Dufberg (1994). Skanör och Falsterbo efter sillatiden. Malmö: Vellinge kommun. sid. 196. Libris 7450055. ISBN 91-630-2645-7
- Christian Kindblad, red (1998). Resande över Ljungen. Malmö: Calluna. Libris 7799991. ISBN 91-973465-0-0
- Riksantikvarieämbetets ”Fornsök”, Falsterbo 4:2.
- ”Falsterbo” (PDF). Svenska Fyrsällskapet. http://www.fyr.org/pdffiler/664800.pdf. Läst 18 september 2010.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Falsterbo fyr.- Bebyggelseregistrets anläggningspresentation
- ^ [a b] Svensk fyrlista, Sjöfartsverket, 1978, s. 119.[källa från Wikidata]
- ^ Bebyggelseregistret, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Wiki Loves Monuments databas, 11 mars 2017, läs online.[källa från Wikidata]