Ferdinand von Hochstetter

Ferdinand von Hochstetter.

Christian Gottlob Ferdinand Ritter von Hochstetter, född 30 april 1829 i Esslingen am Neckar, död 18 juli 1884 i Wien, var en tysk geolog och naturforskare, verksam i Österrike.

Hochstetter disputerade för doktorsgraden 1852 och ledde 1853–1854 den geologiska undersökningen av Böhmerwald samt 1855–1856 av Erzgebirge och närliggande berg i Böhmen, varefter han 1856 blev docent vid universitetet i Wien. År 1857 inskeppade han sig för att delta i fregatten Novaras världsomsegling, men skilde sig från expeditionen på Nya Zeeland, där han undersökte kollagren, kopparfyndigheterna, guldfälten, vulkanerna och de varma källorna. År 1860 övertog han professuren i mineralogi och geologi vid polytekniska institutet i Wien, 1874 utnämndes han till hovråd, 1876 till intendent för Naturhistoriska hovmuseet, övertog 1877 skötseln av hovmineraliekabinettet och den antropologisk-etnografiska hovsamlingen. Åren 1866–1882 var han president för Geografiska sällskapet i Wien. År 1881 drog han sig tillbaka från sina ämbeten.

Auktorsnamnet C.G.F.Hochst. kan användas för Ferdinand von Hochstetter i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Neu-Seeland (1863)
Topographisch-geologischer Atlas von Neu-Seeland (1863)
Geologie von Neu-Seeland (1864)
Paläontologie von Neu-Seeland (1864)
Geologische Beobachtungen auf der Novara-Reise 1857–1859 (1866)
Geologie des östlischen Theils der europäischen Türkei (1870)
Ueber den Ural (1873)
Geologische Bilder der Vorwelt und der Jetztwelt (1873)
Die Erde nach ihrer Zusammensetzung, ihrem Bau und ihrer Bildung (1875; tredje upplagan 1880)
Asien, seine Zukunftsbahnen und seine Kohlenschätze (1876)
Leitfaden der Mineralogie und Geologie (1876; 19:e upplagan utgiven av Franz Toula och Anton Bisching, 1906)