Coke Zero Sugar 400

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Firecracker 250)
Florida Coke Zero Sugar 400
Daytona International Speedway

Coke Zero Sugar 400 är ett stockcarlopp ingående i Nascar Cup Series som körs över 160 varv (400 miles, 643,737 km) på den 2,5 mile långa ovalbanan Daytona International Speedway i Daytona Beach i Florida i USA. Loppet har körts årligen sedan 1959 och är ett av två Nascar-Cup-lopp som årligen som körs på Daytona, det andra är Daytona 500. Åren 1959-1987 kördes loppet alltid på USA:s självständighetsdag, 4 juli.

Vinnare genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

  • Firecracker 250 (1959–1962)
  • Firecracker 400 (1963–1968, 1970, 1972, 1974–1984, 1986)
  • Medal of Honor Firecracker 400 (1969, 1971, 1973)
  • Pepsi Firecracker 400 (1985, 1987–1988)
  • Pepsi 400 (1989–2007)
  • Coke Zero 400 Powered By Coca-Cola (2008–2017)

Tidigare vinnare[redigera | redigera wikitext]

Säsong Datum Nr Förare Team Konstruktör Distans Tid Snitthastighet
(mph) 		Rapport
Varv Miles (km)
1959 4 juli 3 Fireball Roberts Jim Stephens Pontiac 100 250 (402,336) 1:46.42 140,581 Rapport
1960 4 juli 47 Jack Smith Jack Smith Pontiac 100 250 (402,336) 1:42.09 146,842 Rapport
1961 4 juli 3 David Pearson John Masoni Pontiac 100 250 (402,336) 1:37.13 154,294 Rapport
1962 4 juli 22 Fireball Roberts Banjo Matthews Pontiac 100 250 (402,336) 1:37.36 153,688 Rapport
1963 4 juli 22 Fireball Roberts Holman-Moody Ford 160 400 (643,737) 2:39.01 150,927 Rapport
1964 4 juli 47 A.J. Foyt Ray Nichels Dodge 160 400 (643,737) 2:38.28 151,451 Rapport
1965 4 juli 41 A.J. Foyt Wood Brothers Racing Ford 160 400 (643,737) 2:39.57 150,046 Rapport
1966 4 juli 98 Sam McQuagg Ray Nichels Dodge 160 400 (643,737) 2:36.02 153,813 Rapport
1967 4 juli 21 Cale Yarborough Wood Brothers Racing Ford 160 400 (643,737) 2:47.09 143,583 Rapport
1968 4 juli 21 Cale Yarborough Wood Brothers Racing Mercury 160 400 (643,737) 2:23.30 167,247 Rapport
1969 4 juli 98 LeeRoy Yarbrough Junior Johnson & Associates Ford 160 400 (643,737) 2:29.11 160,875 Rapport
1970 4 juli 27 Donnie Allison Banjo Matthews Ford 160 400 (643,737) 2:27.56 162,235 Rapport
1971 4 juli 71 Bobby Isaac Nord Krauskopf Dodge 160 400 (643,737) 2:28.12 161,947 Rapport
1972 4 juli 21 David Pearson Wood Brothers Racing Mercury 160 400 (643,737) 2:29.14 160,821 Rapport
1973 4 juli 21 David Pearson Wood Brothers Racing Mercury 160 400 (643,737) 2:31.27 158,468 Rapport
1974 4 juli 21 David Pearson Wood Brothers Racing Mercury 160 400 (643,737) 2:53.32 138,310 Rapport
1975 4 juli 43 Richard Petty Petty Enterprises Dodge 160 400 (643,737) 2:31.32 158,381 Rapport
1976 4 juli 11 Cale Yarborough Junior Johnson & Associates Buick 160 400 (643,737) 2:29.06 160,966 Rapport
1977 4 juli 43 Richard Petty Petty Enterprises Dodge 160 400 (643,737) 2:48.10 142,716 Rapport
1978 4 juli 21 David Pearson Wood Brothers Racing Mercury 160 400 (643,737) 2:35.30 154,340 Rapport
1979 4 juli 21 Neil Bonnett Wood Brothers Racing Mercury 160 400 (643,737) 2:18.49 172,890 Rapport
1980 4 juli 15 Bobby Allison Bud Moore Engineering Mercury 160 400 (643,737) 2:18.21 173,473 Rapport
1981 4 juli 27 Cale Yarborough M,C, Anderson Racing Buick 160 400 (643,737) 2:48.32 142,588 Rapport
1982 4 juli 88 Bobby Allison DiGard Motorsports Buick 160 400 (643,737) 2:27.09 163,099 Rapport
1983 4 juli 21 Buddy Baker Wood Brothers Racing Ford 160 400 (643,737) 2:23.20 167,442 Rapport
1984 4 juli 43 Richard Petty Curb Racing Pontiac 160 400 (643,737) 2:19.59 171,204 Rapport
1985 4 juli 10 Greg Sacks DiGard Motorsports Chevrolet 160 400 (643,737) 2:31.12 158,730 Rapport
1986 4 juli 25 Tim Richmond Hendrick Motorsports Chevrolet 160 400 (643,737) 3:01.56 131,916 Rapport
1987 4 juli 22 Bobby Allison Stavola Brothers Racing Buick 160 400 (643,737) 2:29.00 161,074 Rapport
1988 2 juli 9 Bill Elliott Melling Racing Ford 160 400 (643,737) 2:26.58 163,302 Rapport
1989 1 juli 28 Davey Allison Robert Yates Racing Ford 160 400 (643,737) 3:01.32 132,207 Rapport
1990 7 juli 3 Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 2:29.10 160,894 Rapport
1991 6 juli 9 Bill Elliott Melling Racing Ford 160 400 (643,737) 2:30.50 159,116 Rapport
1992 4 juli 4 Ernie Irvan Morgan-McClure Motorsports Chevrolet 160 400 (643,737) 2:20.47 170,457 Rapport
1993 3 juli 3 Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 2:38.09 151,755 Rapport
1994 2 juli 27 Jimmy Spencer Junior Johnson & Associates Ford 160 400 (643,737) 2:34.17 155,558 Rapport
1995 1 juli 24 Jeff Gordon Hendrick Motorsports Chevrolet 160 400 (643,737) 2:23.44 166,976 Rapport
1996 6 juli 4 Sterling Marlin Morgan-McClure Motorsports Chevrolet 1172 292,5 (470,733) 1:48.36 161,602 Rapport
1997 5 juli 98 John Andretti Cale Yarborough Motorsports Ford 160 400 (643,737) 2:32.06 157,791 Rapport
1998 17 oktobera[1] 24 Jeff Gordon Hendrick Motorsports Chevrolet 160 400 (643,737) 2:46.02 144,549 Rapport
1999 3 juli 88 Dale Jarrett Robert Yates Racing Ford 160 400 (643,737) 2:21.50 169,213 Rapport
2000 1 juli 99 Jeff Burton Roush Racing Ford 160 400 (643,737) 2:41.32 148,576 Rapport
2001 7 juli 8 Dale Earnhardt Jr. Dale Earnhardt, Inc. Chevrolet 160 400 (643,737) 2:32.17 157,601 Rapport
2002 6 juli 15 Michael Waltrip Dale Earnhardt, Inc. Chevrolet 160 400 (643,737) 2:56.32 135,952 Rapport
2003 5 juli 16 Greg Biffle Roush Racing Ford 160 400 (643,737) 2:24.29 166,109 Rapport
2004 3-4 julic 24 Jeff Gordon Hendrick Motorsports Chevrolet 160 400 (643,737) 2:45.23 145,117 Rapport
2005 2-3 julic 20 Tony Stewart Joe Gibbs Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 3:03.11 131,016 Rapport
2006 1 juli 20 Tony Stewart Joe Gibbs Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 2:36.43 153,143 Rapport
2007 7 juli 26 Jamie McMurray Roush Fenway Racing Ford 160 400 (643,737) 2:52.41 138,983 Rapport
2008 5 juli 18 Kyle Busch Joe Gibbs Racing Toyota 162d 405 (651,784) 2:55.23 138,554 Rapport
2009 4 juli 14 Tony Stewart Stewart-Haas Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 2:48.28 142,461 Rapport
2010 3-4 juli 29 Kevin Harvick Richard Childress Racing Chevrolet 166d 415 (667,878) 3:03.28 130,814 Rapport
2011 2 juli 6 David Ragan Roush Fenway Racing Ford 170d 425 (683,971) 2:39.53 159,491 Rapport
2012 7 juli 14 Tony Stewart Stewart-Haas Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 2:32.14 157,653 Rapport
2013 6 juli 48 Jimmie Johnson Hendrick Motorsports Chevrolet 161d[2] 402,5 (647,76) 2:36.30 154,313 Rapport
2014 6 julie[3] 43 Aric Almirola Richard Petty Motorsports Ford 112b[4] 280 (450,616) 2:09.14 130,014 Rapport
2015 5-6 julif[5] 88 Dale Earnhardt Jr. Hendrick Motorsports Chevrolet 161d[6] 402,5 (647,76) 2:58.58 134,941 Rapport
2016 2 juli 2 Brad Keselowski Team Penske Ford 161d[7] 402,5 (647,76) 2:40.38 150,342 Rapport
2017 1 juli 17 Ricky Stenhouse Jr. Roush Fenway Racing Ford 163d[8] 407,5 (655,807) 3:17.12 123,986 Rapport
2018 7 juli 20 Erik Jones Joe Gibbs Racing Toyota 168d[9] 420 (675,924) 3:13.12 130,435 Rapport
2019 6 7julie[10] 77 Justin Haley Spire Motorsports Chevrolet 127b[11] 317,5 (510,967) 2:14.58 141,146 Rapport
2020 29 augusti 24 William Byron Hendrick Motorsports Chevrolet 164d 410 (692.822) 2:39.59 153,766 Rapport
2021 28 augusti 12 Ryan Blaney Team Penske Ford 165d 412.5 (663.853) 2:54.03 142,201 Rapport
2022 28 augustie 3 Austin Dillon Richard Childress Racing Chevrolet 160 400 (643,737) 2:52.44 138,942 Rapport
  • ^a – Loppet flyttat från 4 juli till 17 oktober på grund av skogsbränder i Florida.
  • ^b – Loppet kortat på grund av regn.
  • ^c – Loppet startade på söndagen och avslutades på måndagen på grund av ett regnavbrott.
  • ^d – Loppet förlängt enligt NASCAR:s regel om att ett lopp inte får avgöras bakom säkerhetsbilen.
  • ^e – Loppet framskjutet från lördag till söndag på grund av regn.
  • ^f – Loppet startade först klockan 23:42 på lördagen och avslutades tidigt söndag morgon efter att starten försenats med 3 timmar och 34 minuter på grund av regn.

Förare med flera segrar[redigera | redigera wikitext]

Antal segrar Förare År
5 David Pearson 1961, 1972, 1973, 1974, 1978
4 Cale Yarborough 1967, 1968, 1976, 1981
Tony Stewart 2005, 2006, 2009, 2012
3 Fireball Roberts 1959, 1962, 1963
Richard Petty 1975, 1977, 1984
Bobby Allison 1980, 1982, 1987
Jeff Gordon 1995, 1998, 2004
2 A. J. Foyt 1964, 1965
Bill Elliott 1988, 1991
Dale Earnhardt 1990, 1993
Dale Earnhardt Jr. 2001, 2015

Team med flera segrar[redigera | redigera wikitext]

Vinster Team År
9 Wood Brothers Racing 1965, 1967, 1968, 1972, 1973, 1974, 1978, 1979, 1983
7 Hendrick Motorsports 1986, 1995, 1998, 2004, 2013, 2015, 2020
5 Roush Fenway Racing 2000, 2003, 2007, 2011, 2017
4 Joe Gibbs Racing 2005, 2006, 2008, 2018
Richard Childress Racing 1990, 1993, 2010, 2022
3 Junior Johnson & Associates 1969, 1976, 1994
2 Banjo Matthews 1962, 1970
Ray Nichels 1964, 1966
Petty Enterprises 1975, 1977
DiGard Motorsports 1982, 1985
Melling Racing 1988, 1991
Robert Yates Racing 1989, 1999
Morgan-McClure Motorsports 1992, 1996
Dale Earnhardt, Inc. 2001, 2002
Stewart-Haas Racing 2009, 2012
Team Penske 2016, 2021

Konstruktörer efter antal segrar[redigera | redigera wikitext]

Antal segrar Konstruktör År
21 Chevrolet 1985, 1986, 1990, 1992, 1993, 1995, 1996, 1998, 2001, 2002, 2004, 2005, 2006, 2009, 2010, 2012, 2013, 2015, 2019, 2020, 2022
Ford 1963, 1965, 1967, 1969, 1970, 1983, 1988, 1989, 1991, 1994, 1997, 1999, 2000, 2003, 2007, 2011, 2014, 2016, 2017, 2021
7 Mercury 1968, 1972, 1973, 1974, 1978, 1973, 1980
5 Dodge 1964, 1966, 1971, 1975, 1977
Pontiac 1959, 1960, 1958, 1962, 1984
4 Buick 1976, 1981, 1982, 1987
2 Toyota 2008, 2018

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Daytona Pepsi 400 Postponed” (på engelska). motorsport.com. Motorsport Network. 2 juli 1998. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170821212248/https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/daytona-pepsi-400-postponed/. Läst 20 augusti 2017. 
  2. ^ Vincent, Amanda (7 juli 2013). ”Johnson ties Daytona record with the Coke Zero 400 victory” (på engelska). motorsport.com. Motorsport Network. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170821214553/https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/johnson-ties-daytona-record-with-the-coke-zero-400-victory/. Läst 20 augusti 2017. 
  3. ^ Bruce, Kenny (5 juli 2014). ”Rain postpones the Coke Zero 400” (på engelska). NASCAR. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170821212013/http://www.nascar.com/en_us/news-media/articles/2014/7/5/nascar-sprint-cup-series-coke-zero-400-dayton-rain-delay-start.html. Läst 20 augusti 2017. 
  4. ^ Cole Smith, Steven (6 juli 2014). ”Almirola wins soggy, rain-shortened Coke Zero 400 at Daytona” (på engelska). motorsport.com. Motorsport Network. https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/almirola-wins-soggy-rain-shortened-coke-zero-400-at-daytona/. Läst 21 augusti 2017. 
  5. ^ ”Dale Earnhardt Jr. Wins Coke Zero 400 Powered By Coca-Cola” (på engelska). Daytona International Speedway. 6 juli 2015. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170821220002/http://www.daytonainternationalspeedway.com/Articles/2015/07/Dale-Earnhardt-Jr-Wins-Coke-Zero-400-Powered-By-Coca-Cola.aspx. Läst 21 augusti 2017. 
  6. ^ Spencer, Lee (6 juli 2015). ”Earnhardt wins as Dillon flips into fence at Daytona” (på engelska). motorsport.com. Motorsport Network. https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/earnhardt-wins-as-dillon-flips-into-fence-at-daytona/. Läst 21 augusti 2017. 
  7. ^ Spencer, Lee (3 juli 2016). ”Brad Keselowski fends off Busch brothers, wins at Daytona” (på engelska). motorsport.com. Motorsport Network. https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/brad-keselowski-fends-off-busch-brothers-wins-at-daytona-795001/. Läst 20 augusti 2017. 
  8. ^ ”NASCAR at Daytona results: Ricky Stenhouse Jr. wins Coke Zero 400” (på engelska). CBS Sports. 2 juli 2017. https://www.cbssports.com/general/news/nascar-at-daytona-results-ricky-stenhouse-jr-wins-coke-zero-400/. Läst 21 augusti 2017. 
  9. ^ McFadin, Daniel (7 juli 2018). ”Erik Jones wins at Daytona in overtime for first career victory” (på engelska). NBC Sports. https://nascar.nbcsports.com/2018/07/07/erik-jones-wins-at-daytona-in-overtime-for-first-career-victory/. Läst 8 juli 2018. 
  10. ^ ”Coke Zero Sugar 400 at Daytona postponed because of rain” (på engelska). Nascar. 6 juli 2019. https://www.nascar.com/news-media/2019/07/06/coke-zero-sugar-400-postponed. Läst 7 juli 2019. 
  11. ^ ”Haley wins weather-shortened Coke Zero Sugar 400 at Daytona” (på engelska). Nascar. 7 juli 2024. https://www.nascar.com/news-media/2019/07/07/haley-wins-weather-shortened-coke-zero-sugar-400-at-daytona/. Läst 7 juli 2019. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Coke_Zero_Sugar_400&oldid=54366396”