Folkrörelsen Nej till EU
| Folkrörelsen Nej till EU | |
| Typ | kampanjorganisation |
|---|---|
| Betjänad region | Sverige |
| Webbplats | www.nejtilleu.se |
| Tidning | Kritiska EU-fakta |
Folkrörelsen Nej till EU, ofta bara Nej till EU, är en svensk kampanjorganisation som bildades i början av 1990-talet för att förhindra ett svenskt medlemskap i EU. Sedan Sverige gick med i EU, har rörelsen kampanjat i EU-frågor, särskilt för folkomröstning om, och i denna folkomröstning mot svenskt medlemskap i EMU, och arbetat för att Sverige ska lämna den europeiska unionen.
Folkomröstningen 1994
Organisationen var som mest aktiv inför folkomröstningen om EU-medlemskap i Sverige den 13 november 1994. Inför denna bedrev Nej till EU en omfattande kampanj för att få en majoritet att rösta nej till ett EU-medlemskap, och man var en av den drivande organisationerna i uppbyggnaden av nej-sidans paraplyorganisation Folkrörelsen mot EU. Ett antal organisationer gav också ekonomiskt stöd till Nej till EU.
Efter att det svenska folket röstade ja till ett EU-medlemskap i folkomröstningen övergick Nej till EU till att jobba för ett svenskt utträde ur EU. Till skillnad från den danska systerorganisationen Folkebevægelsen mot EU valde man dock på kongressen 1995 att inte ställa upp med en egen lista i EU-parlamentsvalet. Istället har man engagerat sig i EU-parlamentsvalsrörelserna med upplysningskampanjer. Detta är en praktisk kompromisslinje som man kunnat samlas kring då medlemskåren internt varit oenig. Några medlemmar har ansett att den rimliga linjen för EU-motståndare är att aktivt bojkotta EU-parlamentsvalen, andra har uppmanat människor till att rösta på EU-motståndarkandidater, och några av organisationens ledande medlemmar har själva blivit invalda i EU-parlamentet. Det gäller bland annat Hans Lindqvist (c), Jonas Sjöstedt (v), och Eva-Britt Svensson (v).
Organisationen hade ungefär 12 000 medlemmar vid tiden för folkomröstningen[1] och även om en demobilisering skedde strax därefter var man fortfarande mycket aktiv många år in på 1990-talet. Bland annat ledde man den namninsamling som fick in mer än 500 000 namn för en ny folkomröstning. Intern oenighet efter kongressen 1997 ledde dock till ett avtapp av medlemmar. Sommaren 2009 hade organisationen ungefär 2 000[1] medlemmar.
Efter folkomröstningen
Under det sena 1990-talet lade organisationen ner en mycket stor del av sitt arbete på opinionsbildning mot EMU, och drev på för att Sverige skulle hålla en folkomröstning i frågan. Organisationen spelade även en viktig roll kampanjen inför EMU-folkomröstningen 2003, och på lokal nivå var man ofta en av de ledande krafterna på Nej-sidan.
Mellan folkomröstningarna engagerade sig Nej till EU engagerarade i kampanjer mot Amsterdamfördraget, Nicefördraget och EU-konstitutionen som är fördragsändringar som anses innebära omfattande maktöverföringar till EU. Man har också drivit kampanjer mot tjänstedirektivet, för svensk alliansfrihet och mot EU:s restriktiva flyktingpolitik.
Organisationens ordförande 2009 var Jan-Erik Gustafsson[2]. Organisationen ger ut tidningen Kritiska EU-fakta, som för svensk EU-debatt från ett kritiskt perspektiv.
Källor
- ^ [a b] "Bäst att strunta i valet" - DN.se, hämtad 2 december 2009
- ^ Folkrörelsen nej till EU Arkiverad 20 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine., infosida om styrelsen, hämtad 2 december 2009.
Se även
Externa länkar
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |