Amsterdamfördraget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionens fördrag
Amsterdamfördraget
Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, undertecknat i Amsterdam den 2 oktober 1997
Utfärdat av medlemsstaterna
Undertecknat i Amsterdam, Nederländerna
Depositarie Italiens regering
Offentliggjort i EGT C 340 1997
Celexnummer 11997D
Juridiskt bindande ja, med direkt effekt
Undertecknat 1997-10-02
Ikraftträdande 1999-05-01


Annan lagstiftning





Ändrar EU-fördraget
EG-fördraget
Euratom-fördraget
EKSG-fördraget












Utgör en del av primärrätten
Status: Gällande unionsrätt

Amsterdamfördraget är ett av Europeiska unionens fördrag och trädde i kraft den 1 maj 1999. Fördraget undertecknades i Amsterdam, Nederländerna, av medlemsstaternas stats- och regeringschefer den 2 oktober 1997.

En av de största förändringarna som genomfördes med Amsterdamfördraget var förändringarna inom asyl- och invandringspolitiken. Amsterdamfördraget innebar också förändringar i frågor om sysselsättning, miljö, jämställdhet, folkhälsa, konsumentfrågor och socialpolitik. Just sysselsättningspolitiken var ett kontroversiellt område där inte minst den relativt nya medlemsstaten Sverige drev på tillsammans med bland annat Europafacket. Genom Amsterdamfördraget infördes en särskild avdelning om sysselsättning där det slås fast att medlemsstaterna ”ska betrakta främjandet av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och skall inom rådet samordna sina åtgärder i detta intresse”. Det ökade samarbetet inom sysselsättningsfrågor medförde att EU blev en ”jobbunion”.

Amsterdamfördraget medförde även att hållbar utveckling blev ett av unionens övergripande mål samtidigt som miljöfrågor lyftes upp och gavs en plats i övriga direktorat, främst inom industri, jordbruk och transport. Ytterligare en viktig förändring var reformeringen av beslutsprocessen där samtycke av både rådet och Europaparlamentet infördes för vissa lagförslag.

För att kunna träda i kraft var fördraget tvunget att ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras egna konstitutionella bestämmelser. Danmark och Irland valde att folkomrösta om fördraget. Båda folkomröstningarna innebar ett positivt utfall till fördraget. Amsterdamfördraget är därmed ett av få EU-fördrag sedan ratificeringen av fördraget om Europeiska unionen som godkänts i alla folkomröstningar som det underställts.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördraget signerades i Amsterdam den 2 oktober 1997.

Fördraget var ett resultat av väldigt långa förhandlingar, som började i Messina, Sicilien, den 2 juni 1995, fyrtio år efter signerandet av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. Förhandlingarna inom Europeiska rådet slutfördes på natten mellan den 17 juni och den 18 juni 1997 i Amsterdam, under det nederländska ordförandeskapet. Då antogs även stabilitets- och tillväxtpakten.[1]

Efter det formella signerandet av fördraget den 2 oktober 1997, blev medlemsstaterna indragna i en lika lång och komplex ratificeringsprocess. Europaparlamentet godkände fördraget den 19 november 1997 med bred majoritet. I maj 1998 hölls två folkomröstningar, i Danmark respektive Irland, om fördraget.

Därefter fortsatte den utdragna ratificeringsprocessen i de tretton övriga medlemsstaterna som godkände fördraget i sina nationella parlament. Slutligen kunde medlemsstaterna fullfölja och avsluta sina ratificeringsförfaranden och fördraget trädde i kraft den 1 maj 1999.

Signaturer[redigera | redigera wikitext]

Amsterdam Treaty FA Belgium.png Amsterdam Treaty FA Denmark.png Amsterdam Treaty FA Finland.png Amsterdam Treaty FA France.png Amsterdam Treaty FA Greece.png Amsterdam Treaty FA Ireland.png Amsterdam Treaty FA Italy.png Amsterdam Treaty FA Luxembourg.png Amsterdam Treaty FA the Netherlands.png
 Belgien  Danmark  Finland  Frankrike  Grekland  Irland  Italien  Luxemburg  Nederländerna
Amsterdam Treaty FA Portugal.png Amsterdam Treaty FA Spain.png Amsterdam Treaty FA the United Kingdom.png Amsterdam Treaty FA Sweden.png Amsterdam Treaty FA Germany.png Amsterdam Treaty Austria.png
 Portugal  Spanien  Storbritannien  Sverige  Tyskland  Österrike

Syfte och innehåll[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattning av förändringar[redigera | redigera wikitext]

  • Institutionerna
Beslutförfarandena förenklas.
  • Närmare samarbeten
Möjligheten till närmare samarbeten införs.
  • Asyl- och invandringspolitik
Samarbetet fördjupas.

Med Amsterdamfördraget genomfördes en rad reformer, i huvudsak gällande institutionerna och asyl- och invandringspolitiken. Inom det utrikespolitiska området var den största förändringen övertagandet av vissa uppgifter från Västeuropeiska unionen (VEU). En hög representant för gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inrättades.

Institutionella förändringar[redigera | redigera wikitext]

Med Amsterdamfördraget förenklades lagstiftningsförfarandena. Ett mer enhetligt system introducerades, med tre olika lagstiftningsförfaranden: samråds-, medbeslutande- och samtyckesförfarande.[2] Samtidigt infördes medbeslutandeförfarandet på fler politikområden, vilket utökade Europaparlamentets inflytande. Dessa områden omfattade bland annat miljö, folkhälsa, konsumentskydd, jämställdhet, etableringsrätt, regionalstöd, transporter och utvecklingsbistånd.[2]

Närmare samarbeten[redigera | redigera wikitext]

2010 infördes första fördjupade samarbetet, kring skilsmässor.

En helt ny typ av förfarande infördes genom Amsterdamfördraget. Införandet av så kallade närmare samarbeten syftade till att vara en sista utväg för en grupp av medlemsstater att gå vidare i en fråga där inte alla medlemsstaterna kunde enas.

Det närmare samarbetet var kontroversiellt eftersom det innebar att vissa medlemsstater kunde fortsätta den europeiska integrationen, utan att alla andra medlemsstaterna följde med. På så sätt menade kritiker att möjligheten till sådant samarbete skulle kunna leda till splittringar inom unionen.

Bestämmelserna som infördes om närmare samarbeten genom Amsterdamfördraget var så strikta att något närmare samarbete aldrig infördes. Genom Nicefördraget och Lissabonfördraget förenklades bestämmelserna och samarbetstypen ändrade namn till fördjupat samarbete. Det var först sommaren 2010 som det första fördjupade samarbetet inrättades, då mellan fjorton medlemsstater som ville samarbete kring skilsmässolagar.

Asyl- och invandringspolitik[redigera | redigera wikitext]

En av Amsterdamfördragets största förändringar rörde asyl- och invandringspolitiken. Genom fördraget överfördes dessa politikområden från den mellanstatliga tredje pelaren till den överstatliga första pelaren. Det innebar i praktiken att beslut inom asyl- och flyktingfrågor kunde tas av rådet med kvalificerad majoritet istället för med enhällighet. Samtidigt ökade parlamentets inflytande vid lagstiftningen inom dessa områden.

Genom ett protokoll, som fogades till grundfördragen genom Amsterdamfördraget, erhöll Danmark, Irland och Storbritannien särskilda undantag inom de områden som flyttades från tredje pelaren till första pelaren. Med Amsterdamfördraget införlivades också Schengenregelverket inom ramarna för unionens regelverk. Danmarks, Irlands och Storbritanniens undantag omfattade även Schengenregelverket.[2]

En konsekvens av dessa förändringar blev att unionens asyl- och invandringspolitik konsoliderades. Flera samarbeten, till exempel Schengensamarbetet och Dublinkonventionen, inkorporerades inom unionens ramar som en följd av Amsterdamfördragets bestämmelser.

Ratificering[redigera | redigera wikitext]

  Slutgiltig deposition avklarad
  Ratificeringsförfarandet avklarat
  Ratificeringsförfarandet ej klart
  Ratificeringsförfarandet stoppat

För att fördraget skulle kunna träda i kraft var det tvunget att bli godkänt, ratificerat, av alla medlemsstater inom unionen. Detta skedde genom enbart parlamentarisk ratificering bland alla medlemsstater utom i Danmark och Irland, som höll folkomröstningar. I alla medlemsstater genomfördes ratificeringen utan några avslag, vilket gör Amsterdamfördraget unikt bland de senaste av EU:s ändringsfördrag.

Danmark och Irland[redigera | redigera wikitext]

Irland var först med att folkomrösta. Detta ägde rum den 22 maj 1998 och resultatet var ett starkt ja till fördraget med 62 % för och 38 % emot.[3] Folkomröstningen var bindande eftersom grundlagsändring krävdes i och med godkännandet av fördraget.

En månad senare kunde därför båda kamrarna inom Irlands parlament godkänna fördraget, som signerades den 6 juli samma år och deponerades hos den italienska regeringen i slutet av juli 1998.

Knappt en vecka efter Irlands folkomröstning höll Danmark den 28 maj 1998 som andra land en omröstning. Även den gav ett positivt resultat, med 55 % för och 45 % emot.[3] Det innebar att fördraget kunde godkännas av landet, signeras av drottningen den 6 juni 1998 och deponeras hos den italienska regeringen i slutet av juni samma år.

Ratificeringsförfarandet i detalj[redigera | redigera wikitext]

Signerat Godkänt Ratificerat Deponerat

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Europeiska rådets resolution från Amsterdam om stabilitets- och tillväxtpakten”. Europa (webbportal). 2005-11-04. http://europa.eu/legislation_summaries/economic_and_monetary_affairs/stability_and_growth_pact/l25021_sv.htm. Läst 2011-04-18. 
  2. ^ [a b c] ”Från Köpenhamn till Nice”. EU-upplysningen. 2010-04-26. http://www.eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Historik/Fran-Kopenhamn-till-Nice/. Läst 2010-11-10. 
  3. ^ [a b] ”Folkomröstningar”. EU-upplysningen. 1998-05-28. http://www.eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Medlemsavtal-och-undantag-/Folkomrostningar-/. Läst 2008-10-05. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.