Hoppa till innehållet

Forshemsmästaren

Från Wikipedia
Skara-Forshemsmästaren, självporträtt.

Forshemsmästaren, eller Skaramästaren, är ett anonymnamn för en stenhuggare verksam under äldre medeltid.[1]

Forshemsmästaren var huvudsakligen verksam som stenskulptör vid kyrkobyggen i Skara stift under äldre medeltid (i Skandinavien ca. 1050-1200). Bland hans bevarade arbeten märks portaler och väggreliefer. Bland annat vid Forshems kyrka där han på kyrkans fasad har utfört ett flertal reliefer, samt i Skara domkyrka, där det finns tre välbevarade paneler. Hans föremål är tillverkade av en hård underkambrisk sandsten från Kinnekulle som har en svag grågrön eller gulgrå färgton med enstaka rostbruna ådror. Relieferna är mycket höga och kullriga och med spår av pik och bredmejslar. Hans utsmyckningar har ett figuralt innehåll med en naiv gestaltning och ornamentarbetena inskränker sig till repstavar och fina detaljer i hår- och dräktbårder. Några av hans mindre portaler i Forshems kyrka har delats och sitter nu inmurade på olika håll i kyrkans fasad; kvar finns en större portal med kolonner och tärningskapitäl samt två reliefprydda tympanon. För Norra Lundby kyrka utförde han en dopfunt och till Härja kyrka en portal samt en biskopsbild och fyrdelad relief till Skälvums kyrka. En tympanon från Botilsäters kyrka i Värmland finns deponerad vid Statens historiska museum. Konstvetaren Jan Svanberg ger dock helt andra uppifter om de skulpturala arbetena i Härja och Skälvum och menar att de skall tillskrivas Härjamästaren respektive Othelric.

Forshems kyrka

[redigera | redigera wikitext]

På kyrkan finns en latinsk inskription som nämner Heliga graven (i Jerusalem) och Forshemskyrkan är den enda Heliga grav-kyrkan i Skandinavien. Det finns ett stort hålrum i altaret som symboliserar detta. Att Sankt Nikolaus förekommer i bildmaterialet kan bero på att det helgonet var populärt hos biskopen i Skara, Bengt den gode.

Skara domkyrka

[redigera | redigera wikitext]

Skara domkyrka har anor från 1000-talet men har skadats svårt genom bland annat bränder och krig. I slutet av 1800-talet genomfördes dessutom en hårdhänt renovering. Detta har inneburit att (förmodligen) det mesta av den tidigmedeltida konsten gått förlorad.

Stenarbeten Härja, Skälvum och Botilsäter

[redigera | redigera wikitext]

Dopfunten, Norra Lundby

[redigera | redigera wikitext]

Dopfunten är uppdelad i sex arkader. Enligt kemiska analyser har det visat sig att den en gång varit målad. Den är gjord i två delar och har urtappningshål. Enligt experterna på SHM är upphovsmannen till Norra Lundbys dopfunt oidentifierad och de menar att den "saknar paralleller".[7]

  1. ^ Svanberg, J (2011). Västergötlands medeltida stenskulptur. sid. 26 
  2. ^ Lodwick, Marcus (2003). Konstguiden, myter och symboler.. Alfabeta. sid. 168-169 
  3. ^ Fischer, Ernst (1918-05-30). Västergötlands romanska stenkonst. Arkitektur och skulptustudier inom Kinnekulletraktens kulturområde.. sid. 75. Läst 25 september 2023 
  4. ^ Svanberg, J (2011). Västergötlands medeltida stenskulptur. sid. 31 
  5. ^ Harrison, Dick (2009). Sveriges Historia 600-1350. Norsteds. sid. 153 
  6. ^ Svanberg, J (2011). Västergötlands medeltida stenskulptur. sid. 19 
  7. ^ ”Medeltidens bildvärld”. Statens historiska museum. https://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=920508F2#. Läst 24 september 2023. 
  8. ^ Gunnar Hillerdal (1 juni 1998). ”Herodes och barnamorden i Betlehem”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/religion/herodes-och-barna-morden-i-betlehem. Läst 7 december 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]