Fredrik Nilsson (jurist)
Nils Fredrik Nilsson, född 17 oktober 1834 i Malmö, död där 9 juli 1881, var en svensk jurist.
Nilsson, som var son till skomakarmästaren Anders Fredrik Nilsson och Brita Catharina Engelhardt,[1] blev student i Lund 1852, promoverades till filosofie magister 1856 och avlade juridisk examen 1858. Han blev vice häradshövding 1862, tjänstgjorde därefter vid Malmö rådhusrätt, blev stadsnotarie 1875 och rådman i december 1878. Han var även regementsskrivare vid Södra skånska infanteriregementet 1865–1877.[2]
Nilsson utövade, nästan ända från sin ankomst till Malmö och till dess han tillträdde rådmansbefattningen, en mycket omfattande enskild juridisk praktik, utan tvivel den största i Skåne, särskilt var han nästan hela den danska affärsvärldens juridiska ombud för dess affärsförhållanden i Sverige. Samtidigt innehade han kommunala uppdrag, tjänstgjorde under många år som sekreterare i byggnadsnämnden, var ledamot i kyrkorådet, vice ordförande i sjukhusstyrelsen och under tiden närmast före rådmansutnämningen ledamot av stadsfullmäktige.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Nils Fredrik Nilsson i Carl Sjöström, Skånska Nationen 1833–1889 (1904)
- ^ [a b] Minnesruna i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1881-07-11, sid. 2.