Fruktos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fruktsocker
Acyklisk fruktos
Cyklisk fruktos
Systematiskt namn 1,3,4,5,6-pentol-2-hexanon
Kemisk formel C6H12O6
Molmassa 180,156 g/mol
SMILES C(O)C1C(O)C(O)C(O1)(O)CO (cyklisk)
OCC(O)C(O)C(O)C(=O)CO (acyklisk)
Egenskaper
Densitet 1,59 g/cm³
Löslighet (vatten) 790 g/l
Smältpunkt 103 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Fruktos, i dagligt tal fruktsocker, är en energirik enkel sockerart. Fruktsocker skall inte förväxlas med det som i vardagligt tal kallas druvsocker (glukos).

Även om fruktos kallas för fruktsocker, finns sällan stora mängder fruktos i frukt.[1] På ett halvt kilo frukt, får man bara i sig några tiotal gram fruktos (vilket kan jämföras med ca 5 normalstora godisbitar för samma mängd fruktos). Honung däremot, innehåller cirka 40 % fruktos. Detta till skillnad från majssirap som nästan helt saknar fruktos. Majssirap används ofta i USA där det behandlats med enzymer för att omvandla glukosen till 40 % – 90 % fruktos, vilket därför skapat en del debatt.[2]

Den vanligaste källan till fruktos är sackaros (vanligt socker), som innehåller ungefär lika stora delar fruktos och glukos. Kemiskt sett är sackaros en disackarid bestående av två monosackarider, glukos och fruktos.

Glukos kan tas upp av musklerna och andra vävnader. Fruktos kan bara tas upp av levern. Glukos kan lagras i levern i något, som skulle kunna kallas polyglukos, men som heter glykogen. Fruktos kan inte på motsvarande sätt lagras som polyfruktos. I stället omvandlas fruktos till glukos i levern. Det går dels ut i blodet som blodsocker, men lagras också som glykogen i muskler och i levern. (Av kroppens glykogen finns ungefär 100 g i levern och 400 g i musklerna. En del fruktos omvandlas till fettsyror och vidare till VLDL i levern och förs ut i blodet som en viktig energikälla.[3]

Fruktos kan vid överdriven konsumtion öka risken för fettlever, men övervikt (se BMI) och alkohol är de vanligaste orsakerna till fettlever. Fruktos stänger även av kroppens mättnadssignal. Fruktosemi betyder ökad mängd fruktos i blodet, som kan uppstå inte bara vid överkonsumtion av fruktos, utan även p g a rubbningar i leverns ämnesomsättning, där brist på enzymet fruktokinas är anledningen.

Fruktos används som sötningsmedel, bland annat tillsammans med glukos i isoglukos. Isoglukos är det som i USA kallas HFCS (high-fructose corn syrup), [4] där man bearbetat majs (= corn på USA-engelska) i flera steg, för att slutligen omvandla glukosen till i huvudsak fruktos. Detta förekommer vanligtvis i 3 olika styrkor, HFCS–42 (42 % fruktos), HFCS–55 (55 % fruktos) och HFCS–90 (90 % fruktos). HFCS har blivit vanligt som ersättning för "vanligt socker" (sackaros) p g a höga importtullar på socker i USA.[5]

Fruktos är en ketos, d v s den har en keton-grupp i stället för den aldehyd-grupp som glukos har. Den förekommer både som cykliska isomerer (fruktofuranos och fruktopyranos) och acyklisk (fruktohexanon).

Det finns 18 olika enkla sockerarter, monosackarider,[6] men det finns bara tre i vår föda: fruktos, druvsocker (glukos) och galaktos.

Det finns ett stort antal dubbla sockerarter, disackarider, men det finns bara fyra i vår föda, vanligt socker (sackaros), mjölksocker (laktos), maltsocker (maltos) och trehalos. Vid matsmältningen delas dessa upp i monosackarider: sackaros i glukos och fruktos, mjölksocker i glukos och galaktos samt maltos i två slags glukos.[7] Sackaros utvinns ur sockerbetor eller sockerrör och spjälkas i tolvfingertarmen av enzymet sackaras.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Forskning & Framsteg: Ät frukt – men undvik fruktsocker [1]
  2. ^ BBC program 2: [2]
  3. ^ Göran Petersson: Metabolism av fruktos och socker [3]
  4. ^ Engelska Wikipedia: High fructose corn syrup [4]
  5. ^ Engelska Wikipedia: Sucrose [5]
  6. ^ Bertil Englund, Kemi för gymnasiet, Reallinjen, Natur och Kultur, Stockholm
  7. ^ Lillemor Abrahamsson med flera, Näringsalära för Högskolan, Almquist & Wiksell Förlag AB